The Circle Is Complete...
Viva La TRIPOD!
...10
Copenhagen Rockfest
METALLICA! LAMB OF GOD! MASTODON!!! YEEEEEEEAAAAH! \m/
Behind The Mask...
Vem är jag? Vem är Robin "rOBSCENE" Hansen? Det är kanske frågan som vissa ställer sig. Det är även frågan som vissa tror sig kunna svaret på. Vet du verkligen? Vet du att jag i själva verket föddes för drygt 20 år sedan på Karlskrona hospital och jag ända sedan jag kom hem från BB behövde musik på hög volym för att somna? Visste du att jag pratade flytande när jag var 1,5 år gammal och redan då kunde namnet på varenda bil som rullade förbi mig på gatan? Visste du att jag var väldigt blyg när jag var yngre och att jag fortfarande tycker att det absolut värsta som finns är att prata inför andra människor? Visste du att jag har väldigt svårt att prata gott om mig själv och att jag aldrig har varit bra på att ta emot komplimanger? Visste du att jag ofta dömer människor för snabbt, men att min bedömning stämmer till 95% av fallen?
Jag är väldigt dålig på att berömma mina medmänniskor, istället berömmer jag dom i mitt huvud. Jag hatar Jambas ringsignaler över allt annat på denna jord. Det finns mycket jag irriterar och stör mig på, mycket onödiga saker. När jag blir arg så kan jag gå och älta anledningen i veckor, istället för att ta tag i det eller bara släppa det. Jag anser att musik kan läka alla sår, berätta bättre historier än många böcker, öka kreativiteten hos människor och inspirera samt utveckla människans kompetens och fantasier...
Visste du att jag har byggt flertalet utav möblerna jag äger? Eller att jag tycker om att skriva och måla? Jag tycker om att skapa (allt och inget) och är väl medveten om att mitt största hinder är mitt tålamod. Jag tycker om att framstå som bitter eftersom det kan förknippas med humor. Jag blir glad om jag kan få människor att le och skratta...
Nu när du vet, gratulerar... Du har bara skrapat lite på ytan
/Rob
Jag är väldigt dålig på att berömma mina medmänniskor, istället berömmer jag dom i mitt huvud. Jag hatar Jambas ringsignaler över allt annat på denna jord. Det finns mycket jag irriterar och stör mig på, mycket onödiga saker. När jag blir arg så kan jag gå och älta anledningen i veckor, istället för att ta tag i det eller bara släppa det. Jag anser att musik kan läka alla sår, berätta bättre historier än många böcker, öka kreativiteten hos människor och inspirera samt utveckla människans kompetens och fantasier...
Visste du att jag har byggt flertalet utav möblerna jag äger? Eller att jag tycker om att skriva och måla? Jag tycker om att skapa (allt och inget) och är väl medveten om att mitt största hinder är mitt tålamod. Jag tycker om att framstå som bitter eftersom det kan förknippas med humor. Jag blir glad om jag kan få människor att le och skratta...
Nu när du vet, gratulerar... Du har bara skrapat lite på ytan
/Rob
Eternal Kingdom
Cult Of Luna - Eternal Kingdom
Veckans skivtips får bli en beskrivning på vad denna otroliga skiva handlar om, berättat av johannes persson...
"There’s a strange story behind the album and how we came up with the title. For the last couple of years we’ve been rehearsing in what is actually an old mental institution about 45 mins outside town - it was a mental institution in the 1920's - and when we cleaned out our rehearsal room we found all these boxes with junk in, that seemed like they had been forgotten for a long time.Everything from medical journals to paintings by patients and things the patients had done. And we also found a journal entitled “Tales from the Eternal Kingdom”, complete with pictures and poems and words, that a patient named Holger Nilsson had written at the time"
Johannes continues: "Holger Nilsson we since found out was a guy that was sentenced for his wife’s murder and was incarcerated for life. The notebook shows that it was a really interesting world he was living in – we’re not claiming to be psychiatrists or anything like that and able to make a good diagnosis of his mental state, but it’s clear to us that he was not living in our world. So basically the whole album “Eternal Kingdom” takes us through his disturbed world from his perspective and mind, as recounted in the journal"
"The whole story started off by him blaming her death on this gypsy-like man that he met on the road home to his village, Yttre Åkulla."
"It seems like he drowned his wife in the creek just outside of Yttre Åkulla. It was obviously a very tragic event. His wife was in labour having a baby, and he had to run to neighbouring village Bygdeå to get a doctor. On the way to Bygdeå he met this gypsy character, and he asked him to look after his wife whilst he ran to the village for a doctor – he was only away a short time, but when he returned to her, the baby was stillborn and his wife was in really bad shape, upset about losing the child, and she died in the creek shortly afterwards. The gypsy had disappeared."
"Holger believes she was killed by the Näcken. In Old Swedish folk tales there is a creature called the Näcken who it is believed was Satan. The Näcken plays on his fiddle and lures women to their doom, like the sirens in Greek mythology tricking sailors to their death."
"During the night he sees a bright light in the forest and he starts walking towards it, sneaking through the bushes, all around the fire he sees these different animals and animal-hybrids – Kumans (half-man, half-bear). It later turns out that these are the 'evil' animals. They are dancing around faster and faster and faster, and in the middle of the ring he sees the gypsy - as they make eye contact, the gypsy transforms into an owl/man hybrid - this Owlman is known as Ugín, the Owl King. The Owl starts to scream, which causes the animals to give chase to Holger - so he runs away back to his house."
"The next morning there’s a knock at the door, and he’s very nervous but it’s one of the “good” animals. He gets taken to the good animals that are led by the Capercaillie. They have some secret information. The Capercaillie King tells him about this wood, this forest and the schism between the good and evil animals, and the Owl King Ugín that governs this whole evil land. The good animals had some information from a spy that will give them an advantage against the evil creatures. The good animals are not fighting creatures, but they get this information that they have a good chance to attack Ugín. So they all go and fight, but the information is false and they're surrounded and captured, so the story ends up that Holger gets sent to a dungeon in a mountain. Our interpretation is that this dungeon he’s sent to is his view of his incarceration."
Johannes handed in the journal which became civic property, and is expected to be displayed in the Västerbotten museum at some point.
Johannes reflects on the impact the find made on him: "When as a band, you unexpectedly find something like this it’s not a question of IF you’re going to do something about it. It’s an epiphany, it had to be the album concept, though it was very challenging to make the album's music re-tell the story in the journal – not just lyrics, but also the music to match such an intriguing idea and concept."
/ Rob
Natural? Nooo No...
Jag fattar inte hur dom orkar! Det ända samtalsämne som radiokanalen P3 behandlar är de förbannade HBT personernas rättigheter och kampen för deras jämställdhet. Jag menar, för 10 år sedan var det fortfarande annorlunda och äckligt att vara bög? Nu helt plötsligt ska ju alla vara bögar, vad hände egentligen?
Det påstås i dagens samhälle att du ska få tycka vad vill eftersom det är din rättighet som levande individ. Men om man skulle nämna något om homosexuella i negativa ordalag så blir det ett hemska liv. Bögarna får ju självklart uttrycka sig hur dom vill men är det tvärt om så tar det stopp... Varför? Ska jag som "normal" inte få stå för vad jag känner? Det är bögprogram på tv, det är radioprgram tillägnade homosexuella och det finns gaybarer. Det viftas hånfullt i ansiktet på oss normala människor och så fort vi säger i från att vi inte vill få gayfolkets åsikter mosade upp i fejjan så blir man plötsligt anmäld för hets mot folkgrupp? Det borde ju vara tvärt om! Det är jag som blir hjärntvättad av deras onaturliga beteende.
Något som var väldigt oväntat var att Litauen röstade igenom en lag som förbjuder folket att prata positivt om homosexuella. Men tanke på hur mycket plats homorörelserna tar nu för tiden så tror jag att det var klokt att klubba fram denna lagen. Är det påväg att vända? Eller kommer Litauen bli vår fristad när allt har gått för långt?
Slutsats:
Ni får gärna vara bögar, men var snälla och sluta att pracka på ert skit på oss som väljer den naturliga vägen och håll käften istället! Eftersom bögarna får säga vad dom vill så gör jag desamma... Jag tycker det var bättre förr... Hur skulle det vara möjligt för alla HBT personer att bli jämställda när dom särbehandlar sig själva? IDIOTER! Lägg ner kraften på att ge kvinnan bättre förutsättningar istället!
/Rob
Det påstås i dagens samhälle att du ska få tycka vad vill eftersom det är din rättighet som levande individ. Men om man skulle nämna något om homosexuella i negativa ordalag så blir det ett hemska liv. Bögarna får ju självklart uttrycka sig hur dom vill men är det tvärt om så tar det stopp... Varför? Ska jag som "normal" inte få stå för vad jag känner? Det är bögprogram på tv, det är radioprgram tillägnade homosexuella och det finns gaybarer. Det viftas hånfullt i ansiktet på oss normala människor och så fort vi säger i från att vi inte vill få gayfolkets åsikter mosade upp i fejjan så blir man plötsligt anmäld för hets mot folkgrupp? Det borde ju vara tvärt om! Det är jag som blir hjärntvättad av deras onaturliga beteende.
Något som var väldigt oväntat var att Litauen röstade igenom en lag som förbjuder folket att prata positivt om homosexuella. Men tanke på hur mycket plats homorörelserna tar nu för tiden så tror jag att det var klokt att klubba fram denna lagen. Är det påväg att vända? Eller kommer Litauen bli vår fristad när allt har gått för långt?
Slutsats:
Ni får gärna vara bögar, men var snälla och sluta att pracka på ert skit på oss som väljer den naturliga vägen och håll käften istället! Eftersom bögarna får säga vad dom vill så gör jag desamma... Jag tycker det var bättre förr... Hur skulle det vara möjligt för alla HBT personer att bli jämställda när dom särbehandlar sig själva? IDIOTER! Lägg ner kraften på att ge kvinnan bättre förutsättningar istället!
/Rob
Rob's 2 Weeks Shutdown, ACTIVATE!
Just nu ligger jag, halvnaken, i min säng och verkligen njuter av Peter Dolving Band - Bad Blood. Idag har min kusin Jimmie hjälp mig att sätta dit den nya rutan på bilen och det kändes underbart att få glida runt i Svarta Pärlan igen. Imorgon åker mina två bästa vänner på Eurotrip i två veckor. Om man bara hade kunnat hänga med... det är väl tyvärr det negativa med att ett arbete och vara skav under samhället. Man kan aldrig mer göra spontana aktiviteter som hör ungdomen till. Även om de deprimerande drömmarna om hur kul vi hade kunnat ha bubblar upp i huvudet så är jag oerhört glad för deras skull. Jag kommer sakna er motherhumping bigtime! Ta det försiktigt, ha kul och njut! Dör ni så slår jag ihjäl er! (alternativt spöar skiten ur er i paradiset... och då menar jag verkligen storstryk)...
PS: Cheers, detta är ni värda...
/Rob, see you on the other side of the koma...
PS: Cheers, detta är ni värda...
/Rob, see you on the other side of the koma...
You Lose Your Car Keys But Never Forget How to Drive
Just nu sitter jag på verandan med datorn i knät och funderar på vad jag ska skriva för fyndigt. Jag behövde inte fundera länge förren jag kommer på vad som skulle kunna bli ett bra ämne. Se situationen på följande sätt: Du har en kompis, tjej eller kille, som du är mer än bekant med, alltså en vän. Ni har kul när ni träffas och visar alltid den goda sidan främst. Ni håller kontakten i vardagen och planerar olika aktiviteter att göra tillsammans. En relativt alldaglig och normalt förekommande relation med andra ord, inga konstigheter.
Plötsligt en dag får du höra på omvägar att ett rykte som inbegriper något du personligen har gjort (eller i själva verket inte gjort) sprider sig som en löpeld i din vänskapskrets. Du får efter mycket ansträngning reda på att det är din gode vän som har spridit ryktet. Det kanske har gjort dig lite irriterad och upprörd, men förlåtande som du är lägger du inte så stor vikt på det falska anklagandet och förlåter din vän. Obegripligt men nödvändigt...
Allt eftersom tiden går så dyker det upp mer rykten och du märker att din "vän" även är inblandad dessa gångerna. Även om det kanske inte bara gäller större grejer utan även mindre så är det väldigt nedslående. Även om din vän bara har hjälpt till att sprida ryktet och inte startat det.
Nu till min poäng... Vad får dessa så kallade "vännerna" att göra något så idiotiskt? Är det brist på uppmärksamhet eller är det bara ren och skär idioti som driver dom? Jag, Robin Hansen, har alltid varit noga med att kolla fakta innan jag berättar för mina vänner om något ryktes-liknande som jag hört. För hade jag av någon anledning startat eller hjälp till att sprida ett rykte som gjort att någon tog illa vid sig så hade jag mycket väl förstått om denna person i fråga hade valt att sluta umgås med mig. För det är precis så jag hade gjort! Hos mig får man bara en chans, ibland men ytters sällan får man två. Jag har under hela min uppväxt fått höra att "vänner inte växer på träd". Kanske har alla baktalare med kluvna tungor fått en dålig uppfostran? Eller så kanske syretillförseln till hjärnan inte är tillräcklig? I så fall tipsar jag om att uppsöka ett sjukhus...
Så stäng igen din glappande käft och svälj din svarta tunga! vi klarar oss perfekt utan dig din baktalare, för vi bygger inte förtroende på skitsnack och totalt nonsens. Vi värdesätter ärlighet och lojalitet och uppfyller du inte dessa rimliga kriterierna så kan du krypa tillbaka till rått hålet du kom ifrån och gråta blod. Jag bryr mig inte ett dugg, din parasit... Det är inte mitt rykte du förstör, utan ditt eget!
/Rob, VIVA LA TRIPOD!
Plötsligt en dag får du höra på omvägar att ett rykte som inbegriper något du personligen har gjort (eller i själva verket inte gjort) sprider sig som en löpeld i din vänskapskrets. Du får efter mycket ansträngning reda på att det är din gode vän som har spridit ryktet. Det kanske har gjort dig lite irriterad och upprörd, men förlåtande som du är lägger du inte så stor vikt på det falska anklagandet och förlåter din vän. Obegripligt men nödvändigt...
Allt eftersom tiden går så dyker det upp mer rykten och du märker att din "vän" även är inblandad dessa gångerna. Även om det kanske inte bara gäller större grejer utan även mindre så är det väldigt nedslående. Även om din vän bara har hjälpt till att sprida ryktet och inte startat det.
Nu till min poäng... Vad får dessa så kallade "vännerna" att göra något så idiotiskt? Är det brist på uppmärksamhet eller är det bara ren och skär idioti som driver dom? Jag, Robin Hansen, har alltid varit noga med att kolla fakta innan jag berättar för mina vänner om något ryktes-liknande som jag hört. För hade jag av någon anledning startat eller hjälp till att sprida ett rykte som gjort att någon tog illa vid sig så hade jag mycket väl förstått om denna person i fråga hade valt att sluta umgås med mig. För det är precis så jag hade gjort! Hos mig får man bara en chans, ibland men ytters sällan får man två. Jag har under hela min uppväxt fått höra att "vänner inte växer på träd". Kanske har alla baktalare med kluvna tungor fått en dålig uppfostran? Eller så kanske syretillförseln till hjärnan inte är tillräcklig? I så fall tipsar jag om att uppsöka ett sjukhus...
Så stäng igen din glappande käft och svälj din svarta tunga! vi klarar oss perfekt utan dig din baktalare, för vi bygger inte förtroende på skitsnack och totalt nonsens. Vi värdesätter ärlighet och lojalitet och uppfyller du inte dessa rimliga kriterierna så kan du krypa tillbaka till rått hålet du kom ifrån och gråta blod. Jag bryr mig inte ett dugg, din parasit... Det är inte mitt rykte du förstör, utan ditt eget!
/Rob, VIVA LA TRIPOD!
Bad Blood
Peter Dolving Band - Bad Blood
Först måste jag redogöra en sak. Peter Dolving Band går numera under namnet BringTheWarHome och är aktuella med ett nytt album (Rejoice!). Men nu är det inte PDB's tredje skiva Rejoice vi ska lägga krafterna på utan deras andra storverk "Bad Blood". Som somliga kanske vet så är Herr Dolving även sångare i det framgångsrika thrash-metal bandet The Haunted. Självklart är detta fakta som skulle kunna skrämma bort den större delen utav den ny intresserades intresse, men ikke! PDB' (läs BTWH) är nog så långt ifrån The Haunted man kan komma utan att hamna i kategorin bögmusik. Bad Blood är magisk och svängigt i en gammaldags och experimentell anda som, iaf inte jag, kan refera till något annat band på marknaden. Även om jag inte i någon större utsträckning beblandar mig med denna sortens musik så vågar jag påstå att detta är väldigt speciellt till skillnad från allt annat. Även texterna på detta ovanligt grymma album håller måttet i gammal hederlig Dolving standard, alltså skitbra... Det märks att Peter Dolving Band (BringTheWarHome) spelar från hjärtat och gör det med en passion som skulle kunna förklara fred på jorden. Likt Kung Mida så har PDB kraften att förvanda alla toner till guld... Succén är given. Jag är mållös!
/Rob
Methöl? Hävy Methööl? (Part 3)
Flomp! Sa det bara, och ögonen var öppna på vid gavel. YEEEES! dag två av metaltown tänker jag för mig själv, där jag ligger på golvet i toms löjligt varma lägenhet. Trotts att vi vaknade i god tid med stor marginal så kommer vi iväg sent. Jag tjatar och gnäller under hela resan med spårvagnen och påpekar att vi kommer att missa dagens första stora prioritet, The Haunted... Vi byter spårvagn vid nordstan för att dumpa vår väska på terminalen och samtidigt snylta frukost på subway. Piss spårvagnen kommer inte förren om 9 minuter! The Haunted börjar om 11! utbrister jag med en lätt förtvivlan i rösten. Efter 9 ångestladdade minuter av rastlöshet kommer spårvagnen, och ja, The Haunted har börjat! Det första jag gör när vi anländer till nästa hållplats är att lägga benen på ryggen och springa som en idiot (och det är verkligen idiotiskt att springa 500 meter i 30 graders värme). Jag hör musiken hela vägen igenom alla kontroll och muddrings stationer och tillslut är jag tillräckligt nära för att känna mig delaktig i partajen.
Jag ansluter mig till folkmassan samtidigt som Moronic Colossus brakar igång. Yes en moshpit! det är det ultimata läget att smita längre fram i trängseln. Dolving ser glad och välmående ut och har till råga på allt pressat fram ett riktigt grymt skägg lagom till metaltown, skönt! då är jag inte den ända som ser ut som en arab haha. Vad mer kan man säga om The Haunted än att dom är ett av världens bästa band? Högsta växeln är alltid aktiv och gamla hederliga dängor som All Against All, The Flood, Hate Song och 99 dammas av... GRYMT!
Peter Dolving, Lördagsbusig?
Efter en intensiv och medryckande grym början på andra och sista dagen av metaltown 2009 bestämde vi oss för att hoppa över det sketna bandet Dragonforce. Nästa anhalt fick bli All That Remains!
Efter att ha stått i gassande sol i en dryg halvtimme kliver äntligen All That Remains upp på scen. Utan några vidare förväntningar piskar dessa amerikanare skiten ur mitt sinne och överaskar mig brutalt! Hela bandet är glada och sångaren Philip Labonte skojar friskt mellan låtarna. Något som verkligen gör mig hänförd är hur bra All That Remains är som liveband! Philips röst är både perfekt aggressivt skrikig och i låten Become The Catalyst märker man hur fruktansvärt brutalt mörkt vrål denna lille amerikan kan pressa ur sig! Det låter precis som på skiva! Det kanske var Playback?!
Phil, Mannen med tutt-piercing
När det är dags för sista låten "This Calling" bjuder Philip ut en svensk tjej på scen. Enligt Philip hade han upptäck henne på youtube då hon gjorde en akustisk version på låten This Calling som hade fångat hans uppmärksamhet. Han hörde av sig till henne (minns inte hennes namn) och bad henne att komma till metaltown så de kunde mötas. En halvtimme innan det var dags för att gå ut på scen hade han frågat henne om hon ville hjälpa till att sjunga låten live med bandet. Visst så fick det bli... Coolt eller vad?
Efter All That Remains var det dags för mat och såklart tog vi det lite väl lugnt inne i stan. Så pass lugnt att vi missade halva första låten av Mustasch. Näst intill samma scenario som utspelades mellan spårvagnen och The Haunted fick upprepas igen. Jag sprang som ett as från spårvagnen för att få chansen att trycka mig fram i publiken och njuta av ett utav mina favoritband...
Man märker att Ralf gör sig bäst i små tillställningar och inte stora, men det är inget som försämrar spelningen i det stora hela utan han driver sitt Mustasch lika sagolikt som vanligt. Det finns inte så mycket att säga mer än att Mustasch utan tvekan är älskade av precis alla och på den dryga timmen dom får till förfogande förvandlar dom hela frihamnen till en riktig fest. När lite mer än hälften utav låtarna är avklarade hör man ett regelbundet och rytmiskt trampande på baskaggen och jag är säker på att alla i publiken tänker samma som mig, "Double Nature". Men då säger Ralf: "HA! nu tror ni att vi ska spela double nature va? Vi körde precis det gamla hederliga baskaggetricket och lurade er allihop!" och han ljuger inte, för snart hör man riffen till vad som mynnar ut i låten Bring Me Everyone! Double Nature fick avsluta Ralfs roliga timme och alla är nöjda och belåtna...
"Har vi några från Göteborg här?!"
Då var vi framme vid kvälls höjdpunkt. Vi står och väntar på metalbandens metalband nr. 1... Opeth!
När intro väl börjar spelas i högtalarna så märker jag hur mitt leende växer sig större och gåshuden gör sig synlig. Det är min tredje Opethkonsert och det är ett drygt halvår sedan vi sågs sist. Först ut är mangelmaskinen Heir Apparent som like en överdimensionerad tjenobyl sko trampar publiken rakt i fejjan. Alla står helt stumma i förtrollning och bara diggar. Även om Ralf lyckas skoja till det så är det ändå Mikael Åkerfeldt som knycker första pris i humor (som vanligt). "Hej vi är Opeth och kommer från... Laholm" säger Micke med väldigt tydlig stockholms dialekt och presenterar nästa låt som kom att bli The Leper Affinity. Trotts en grym setlista så är det ett spår som imponerar lite mer än de övriga... Det är den, i vanliga fall, 5 min långa Closure som har blivit förärad lite gitarrkramande och ett otroligt kryddat mellanspel. varenda hår på min kropp står rakt upp och jag är helt mållös. Helt fantastiskt! och som inte det vore nog så avslutades hela patrasket med Deliverance... MAGISKT!
Mikael Almighty, Konungen över Proggmetal och torr humor...
Det var allt för denna gången. Del 4 kommer inom kort...
/Rob
Jag ansluter mig till folkmassan samtidigt som Moronic Colossus brakar igång. Yes en moshpit! det är det ultimata läget att smita längre fram i trängseln. Dolving ser glad och välmående ut och har till råga på allt pressat fram ett riktigt grymt skägg lagom till metaltown, skönt! då är jag inte den ända som ser ut som en arab haha. Vad mer kan man säga om The Haunted än att dom är ett av världens bästa band? Högsta växeln är alltid aktiv och gamla hederliga dängor som All Against All, The Flood, Hate Song och 99 dammas av... GRYMT!
Peter Dolving, Lördagsbusig?
Efter en intensiv och medryckande grym början på andra och sista dagen av metaltown 2009 bestämde vi oss för att hoppa över det sketna bandet Dragonforce. Nästa anhalt fick bli All That Remains!
Efter att ha stått i gassande sol i en dryg halvtimme kliver äntligen All That Remains upp på scen. Utan några vidare förväntningar piskar dessa amerikanare skiten ur mitt sinne och överaskar mig brutalt! Hela bandet är glada och sångaren Philip Labonte skojar friskt mellan låtarna. Något som verkligen gör mig hänförd är hur bra All That Remains är som liveband! Philips röst är både perfekt aggressivt skrikig och i låten Become The Catalyst märker man hur fruktansvärt brutalt mörkt vrål denna lille amerikan kan pressa ur sig! Det låter precis som på skiva! Det kanske var Playback?!
Phil, Mannen med tutt-piercing
När det är dags för sista låten "This Calling" bjuder Philip ut en svensk tjej på scen. Enligt Philip hade han upptäck henne på youtube då hon gjorde en akustisk version på låten This Calling som hade fångat hans uppmärksamhet. Han hörde av sig till henne (minns inte hennes namn) och bad henne att komma till metaltown så de kunde mötas. En halvtimme innan det var dags för att gå ut på scen hade han frågat henne om hon ville hjälpa till att sjunga låten live med bandet. Visst så fick det bli... Coolt eller vad?
Efter All That Remains var det dags för mat och såklart tog vi det lite väl lugnt inne i stan. Så pass lugnt att vi missade halva första låten av Mustasch. Näst intill samma scenario som utspelades mellan spårvagnen och The Haunted fick upprepas igen. Jag sprang som ett as från spårvagnen för att få chansen att trycka mig fram i publiken och njuta av ett utav mina favoritband...
Man märker att Ralf gör sig bäst i små tillställningar och inte stora, men det är inget som försämrar spelningen i det stora hela utan han driver sitt Mustasch lika sagolikt som vanligt. Det finns inte så mycket att säga mer än att Mustasch utan tvekan är älskade av precis alla och på den dryga timmen dom får till förfogande förvandlar dom hela frihamnen till en riktig fest. När lite mer än hälften utav låtarna är avklarade hör man ett regelbundet och rytmiskt trampande på baskaggen och jag är säker på att alla i publiken tänker samma som mig, "Double Nature". Men då säger Ralf: "HA! nu tror ni att vi ska spela double nature va? Vi körde precis det gamla hederliga baskaggetricket och lurade er allihop!" och han ljuger inte, för snart hör man riffen till vad som mynnar ut i låten Bring Me Everyone! Double Nature fick avsluta Ralfs roliga timme och alla är nöjda och belåtna...
"Har vi några från Göteborg här?!"
Då var vi framme vid kvälls höjdpunkt. Vi står och väntar på metalbandens metalband nr. 1... Opeth!
När intro väl börjar spelas i högtalarna så märker jag hur mitt leende växer sig större och gåshuden gör sig synlig. Det är min tredje Opethkonsert och det är ett drygt halvår sedan vi sågs sist. Först ut är mangelmaskinen Heir Apparent som like en överdimensionerad tjenobyl sko trampar publiken rakt i fejjan. Alla står helt stumma i förtrollning och bara diggar. Även om Ralf lyckas skoja till det så är det ändå Mikael Åkerfeldt som knycker första pris i humor (som vanligt). "Hej vi är Opeth och kommer från... Laholm" säger Micke med väldigt tydlig stockholms dialekt och presenterar nästa låt som kom att bli The Leper Affinity. Trotts en grym setlista så är det ett spår som imponerar lite mer än de övriga... Det är den, i vanliga fall, 5 min långa Closure som har blivit förärad lite gitarrkramande och ett otroligt kryddat mellanspel. varenda hår på min kropp står rakt upp och jag är helt mållös. Helt fantastiskt! och som inte det vore nog så avslutades hela patrasket med Deliverance... MAGISKT!
Mikael Almighty, Konungen över Proggmetal och torr humor...
Det var allt för denna gången. Del 4 kommer inom kort...
/Rob
It Ain't True
Solen lyser, men inte lika stark som den borde... Vindens andetag känns konstgjorda och inte lika friska som vanligt... Jag ser inte fram emot någonting och tröttheten hänger på mina axlar. Det känns nästan som jag är instängd i en glasbur där luften håller på att ta slut. Är detta på riktigt eller drömmer jag? Hade jag vaknat ifrån en koma hade det inte förvånat mig ett dugg, dessutom är det ju bra med vila. Jag känner mig som Porcupine Tree's Fear Of The Blank Planet och jag vet inte varför. Solens strålar bildar ett kallt blått sken på mina väggar som utgör gränserna till min personliga yta. Idag känns det som det hade varit en perfekt dag att snabbspola molnen... precis som de gör i olika naturprogram...
Jag vill bara finnas och "vara" även om det tycks vara en omöjlighet i dagens samhälle. Alla är vi slavar i någon form varken vi vill eller ej. Det är bara att lyda rösterna och följa vägen dit fingret pekar. Är det såhär det ska vara? ska vi alla krypa ner och trängas inom ramarna till vad som anses vara normalt eller är vi tillräckligt starka att gjuta oss egna former? Bara yttrandet av denna frågan brukar i vanliga fall bli utskrattat, men nej! inte här på rOBSCENE! Här är det en fullt berättigad fråga som är värd att begrundas med omsorg. Alla har vi rätt att se till att våra drömmar går i uppfyllelse! För vi har väl drömmar?...
För all del, kommentera och bidra med ditt stöd. Kommentera!
Stuck in fiction
/Rob
Jag vill bara finnas och "vara" även om det tycks vara en omöjlighet i dagens samhälle. Alla är vi slavar i någon form varken vi vill eller ej. Det är bara att lyda rösterna och följa vägen dit fingret pekar. Är det såhär det ska vara? ska vi alla krypa ner och trängas inom ramarna till vad som anses vara normalt eller är vi tillräckligt starka att gjuta oss egna former? Bara yttrandet av denna frågan brukar i vanliga fall bli utskrattat, men nej! inte här på rOBSCENE! Här är det en fullt berättigad fråga som är värd att begrundas med omsorg. Alla har vi rätt att se till att våra drömmar går i uppfyllelse! För vi har väl drömmar?...
För all del, kommentera och bidra med ditt stöd. Kommentera!
Stuck in fiction
/Rob
Yepp i do...
Dude, i totally miss you
I really f*cking miss you
I'm all alone,
All the time, all the time
Dude, i totally miss you
The things we did together
Where have you gone?
Totally miss the honesty
And special times, and honestly
I totally miss the f*cked up thing ya do
Dude, i totally miss you
I totally miss you
Dude, i totally miss you
All the time
Ahhhhhhhhhh, aaaaaah
Ahhhhhhhhhhhh, aaaaaah
aah ya-he haaa.
Totally miss the honesty
And special times, and honestly
I totally miss the f*cked up thing ya do
Dude, i totally miss you
I totally miss you
Dude, i totally miss you
All the time
I really f*cking miss you
I'm all alone,
All the time, all the time
Dude, i totally miss you
The things we did together
Where have you gone?
Totally miss the honesty
And special times, and honestly
I totally miss the f*cked up thing ya do
Dude, i totally miss you
I totally miss you
Dude, i totally miss you
All the time
Ahhhhhhhhhh, aaaaaah
Ahhhhhhhhhhhh, aaaaaah
aah ya-he haaa.
Totally miss the honesty
And special times, and honestly
I totally miss the f*cked up thing ya do
Dude, i totally miss you
I totally miss you
Dude, i totally miss you
All the time
Tillägnad alla mina underbara vänner, men främst The Tripod, under de otaliga och ensamma vardagskvällarna som slukar tiden...
/rOB
bla bla
bla bla bla. Bla blabla blah bla... bla bla blah bla? blablablabla blablablaaa balablabla, Bla blabla blah bla blablablabla blablablaaa balablabla. bla bla bla. Bla blabla blah bla!? bla bla blah bla? blablablabla blablablaaa balablabla, Bla blabla blah bla blablablabla blablablaaa balablabla...
Luften räcker inte till för mitt djupa andetag...
Luften räcker inte till för mitt djupa andetag...
Suchtmaschine
Suchtmaschine - Kra!
Det börjar där solen brinner som starkast. På en genomvandring tvärs över de öppna vidderna där vindens andetag helt har upphört. På obefintliga grusvägar genom små byar färdas vi. Barn skrattar och leker längs vägkanten bara stenkast från savannen. Det är en perfekt plats att ifrågasätta dina val och fundera över allt och inget. Varje andetag du tar och varje fotsteg du går får dig att öppna dina ögon mer och mer. Sanden bär dina fötter samtidigt som vinden sakta vaknar till liv. Havet är inte långt bort och Trädgårsstaden Kumasi är bara ett stenkast bort, redo att ta emot dig med öppna armar. Ingen kan tala om för dig vad du ska göra... för du är fri...
Suchtmachine - Kumasi <---Länk
/rOB
News
Howdy folks! Skivtipset blev aningen försenat pga tak-arbeten hemma i helgen. Men jag lovar att slänga upp det ikväll... Del 3 av Metaltown förväntas komma någon gång i veckan...
Cheers!
/rOB
Cheers!
/rOB
Here Comes The Pain... (Part 2)
Solen smyckar horisonten och slänger ifrån sig några sista strålar utöver en hav av människor. Jag står tillsammans med 20 000 individer och funderar på om jag har sett min sista solnedgång. Svart är scenen, den som står framför oss likt en sovande vulkan som när som helst är redo att explodera. Vi är förväntansfulla och nervösa för vad som skall komma. Några få utav oss känner till rutinen samtidigt som de ovetande kommer få en rejäl överraskning...
Ett mullrande ljud hörs, det är 742617000027 som ljuder och folk börjar vråla i bekräftelse. Mitt hjärta bultar snabbare, det är nära nu. Den sovande vulkanen vaknar med ett ryck. Nio maskerade själar har kommit för att leda oss allihopa till första parkett där vi ska bevittna en enorm explosion. Vidundret Slipknot slänger igång maskineriet med låten (SIC) och folk blir som galna! Alla viftar, knuffas, trycker allt vad dem orkar och hela frihamnen känns som ett ända slagsmål. Envis och fast beslutsam om att komma så långt fram i utbrottet som möjligt plöjer jag mig fram. Jag möts av gråtande människor som kommer mot mig, trycket är hårt och lämnar ingen plats för veka människor. Antalet gråtande åskådare med panik ökar efter varje sekund och ordningsvakterna har fullt upp med att lyfta människor över staketet.
Slakten forsätter låt efter låt och intensiteten hamrar över hela kroppen. Musiken hinner knappt tystna förren Corey ropar: "You know this song! BEFORE I FORGEEEEET!!!" och slagfältet öppnas än en gång. Så gott som alla sjunger med och vid det här laget existerar inte smärta längre. Låtar som Duality, Surfacing och Psychosocial betas av och publiken tycks aldrig tröttna. Men när People = Shit träffar publiken likt en vedspis i krocktest finns det ingen morgondag längre! Jag blottar alla mina krafter och släpper taget, nu får det gå hur det vill.
Klockan börjar närma sig midnatt och det är dags för sista låten. Med värk i kropparna hänger vi på varandra, glada och svettiga. Black stage släcks ner och man den fana som tidigare har prytt scenens bakre vägg byts ut till Slipknot S:et. "Do you wanna go down in history with us!?" hör man Corey skrika och publiken bekräftar med ett "YEAH!". "You can do fucking better than that... I said, DO YOU WANNA GO DOWN IN HISTORY WITH US?!?! Publiken skriker högre än någonsin "YEEEAH!!!"... "My family, my friends. It's time for all of us to... SPIT! IT! OUUUT!!!". Massakern fortsätter i samma tempo som tidigare... Clown går fram till scenkanten med en videokamera på stativ samtidigt som Corey uppmanar alla att "Sit the fuck down, everybody sit the fuck down!". Jag tror knappt vad jag hör! Vi ska verkligen utföra en äkta Jump The Fuck Up enligt gammal hederlig Slipknot anda!?
Dryga 20 000 människor befinner sig nu i sittande på huk och inväntar Coreys befallning att hoppa upp "When i say... Jump the fuck up, you jump the fuck up... But not yet, not until i say... Jump. The. Fuck. Up... ARE YOU READY?". Det är trångt, men jag är redo, Låt nedräkningen börja!
"Joey, let's bring these motherfuckers home..." säger Corey och börjar sjunga: "'Bout time I set this record straight all the needle nose punching is making me irate. Sick of my bitching falling on deaf ears where you gonna be in the next five years? The crew and all the fools, and all the politics get your lips ready, gonna gag, gonna make you sick. You got dick when they passed out the good stuff. Are you sick of me? SO JUMP THE FUCK UP!"... VI ALLA hoppade som om vi var skjutna ur luftvärnskanoner... Helt fruktansvärt otroligt! Slipknot = Klimax...
PS: Under andra låten fick en tjej hjärtstillestånd, efter upprepade återupplivningsförsök hämtades hon upp av ambulansen där man senare lyckades få liv i henne igen. Sjukt...
PS#2: Efter sista låten släcks lamporna men istället för komplett tystnad började man spela Michael Jackson's Beat It i högtalarna... Komiskt slut på brutaliteten haha.
/rOB
Ett mullrande ljud hörs, det är 742617000027 som ljuder och folk börjar vråla i bekräftelse. Mitt hjärta bultar snabbare, det är nära nu. Den sovande vulkanen vaknar med ett ryck. Nio maskerade själar har kommit för att leda oss allihopa till första parkett där vi ska bevittna en enorm explosion. Vidundret Slipknot slänger igång maskineriet med låten (SIC) och folk blir som galna! Alla viftar, knuffas, trycker allt vad dem orkar och hela frihamnen känns som ett ända slagsmål. Envis och fast beslutsam om att komma så långt fram i utbrottet som möjligt plöjer jag mig fram. Jag möts av gråtande människor som kommer mot mig, trycket är hårt och lämnar ingen plats för veka människor. Antalet gråtande åskådare med panik ökar efter varje sekund och ordningsvakterna har fullt upp med att lyfta människor över staketet.
Slakten forsätter låt efter låt och intensiteten hamrar över hela kroppen. Musiken hinner knappt tystna förren Corey ropar: "You know this song! BEFORE I FORGEEEEET!!!" och slagfältet öppnas än en gång. Så gott som alla sjunger med och vid det här laget existerar inte smärta längre. Låtar som Duality, Surfacing och Psychosocial betas av och publiken tycks aldrig tröttna. Men när People = Shit träffar publiken likt en vedspis i krocktest finns det ingen morgondag längre! Jag blottar alla mina krafter och släpper taget, nu får det gå hur det vill.
Klockan börjar närma sig midnatt och det är dags för sista låten. Med värk i kropparna hänger vi på varandra, glada och svettiga. Black stage släcks ner och man den fana som tidigare har prytt scenens bakre vägg byts ut till Slipknot S:et. "Do you wanna go down in history with us!?" hör man Corey skrika och publiken bekräftar med ett "YEAH!". "You can do fucking better than that... I said, DO YOU WANNA GO DOWN IN HISTORY WITH US?!?! Publiken skriker högre än någonsin "YEEEAH!!!"... "My family, my friends. It's time for all of us to... SPIT! IT! OUUUT!!!". Massakern fortsätter i samma tempo som tidigare... Clown går fram till scenkanten med en videokamera på stativ samtidigt som Corey uppmanar alla att "Sit the fuck down, everybody sit the fuck down!". Jag tror knappt vad jag hör! Vi ska verkligen utföra en äkta Jump The Fuck Up enligt gammal hederlig Slipknot anda!?
Dryga 20 000 människor befinner sig nu i sittande på huk och inväntar Coreys befallning att hoppa upp "When i say... Jump the fuck up, you jump the fuck up... But not yet, not until i say... Jump. The. Fuck. Up... ARE YOU READY?". Det är trångt, men jag är redo, Låt nedräkningen börja!
"Joey, let's bring these motherfuckers home..." säger Corey och börjar sjunga: "'Bout time I set this record straight all the needle nose punching is making me irate. Sick of my bitching falling on deaf ears where you gonna be in the next five years? The crew and all the fools, and all the politics get your lips ready, gonna gag, gonna make you sick. You got dick when they passed out the good stuff. Are you sick of me? SO JUMP THE FUCK UP!"... VI ALLA hoppade som om vi var skjutna ur luftvärnskanoner... Helt fruktansvärt otroligt! Slipknot = Klimax...
PS: Under andra låten fick en tjej hjärtstillestånd, efter upprepade återupplivningsförsök hämtades hon upp av ambulansen där man senare lyckades få liv i henne igen. Sjukt...
PS#2: Efter sista låten släcks lamporna men istället för komplett tystnad började man spela Michael Jackson's Beat It i högtalarna... Komiskt slut på brutaliteten haha.
/rOB
