Bananas



Deep Purple - Bananas

Många skulle bara skaka på huvudet och säga att det var bättre förr... Självklart skulle alla äkta musikälskare också förstå att detta påstående är korrekt. Men i detta fallet har vi något så sällsynt som ett undantag! Jag vill, kommer och vågar påstå att Bananas är den starkaste skivan i Deep Purples katalog sedan Perfect Strangers (1984). För mig så betyder Bananas en hel del eftersom det var i samband med denna skivan jag köpte min första Deep Purple skiva. Under en resa till Öland med familjen på höstkanten 2003 lyckades jag och min far döda lite tid i (vad jag vet) Ölands enda skivaffär, där vi båda köpte en varsin Deep Purple skiva. Jag köpte 30:Very Best Of och farsan köpte Bananas. Igår var första gången på väldigt länge som jag för en gång skull lyssnade på skivan i sin helhet. Det kändes lite som att komma tillbaka till stugan på Öland för 6 år sedan. Jag vill även dra mig till minnes att låten Haunted även gick på radio då det begav sig. Egentligen finns det inte så mycket mer att säga än att Bananas måste höras av alla som påstå sig vara Purple fans. I vanliga fall skulle det väl vara på sin plats att tipsa om några låtar. Men i detta fallet vore det bara fel att försumma de övriga låtarna. Antagligen är jag bara löjligt nostalgisk just nu så... jag nämner två låtar i alla fall. Silver Tongue och Walk On. There you go!

/Rob

Faggot Of The Pack

Jag rotade fram ett gammalt nummer av Sweden Rock Magazine där Dimebag stiligt och storslaget pryder omslaget och har äran att bli omskriven. Tanken var att jag skulle läsa denna artikel eftersom jag då tidningen gavs ut för några år sedan inte var något större Pantera fan och faktiskt inte brydde mig om att läsa den. Efter en stunds nostalgiskt bläddrande i tidningen kommer jag fram till sektionen "Leader Of The Pack", där utvalda skribenter får ge betyg på månadens nysläppta skivor. Oftast så brukar jag skumma igenom bilderna på de 5 plattor som fått bäst betyg av skribenterna och lämna resten åt slumpen. Varför? Jo det är ju skribenter från Sveriges största musiktidning som tycker till och dom borde ju veta ett och annat om musik, så varför ens lägga tid på att kolla i bottenskiktet? Medan jag håller på att byta blad får jag syn på ett välbekant albumomslag. Lamb Of God? HUR hamnade dom på 8:e plats?! Visst, nu tänker du dig kanske att band som Opeth eller Judas Priest oturligt nog släppte skiva denna månaden och hamnade före, men så är det faktiskt inte! Låt mig namndroppa några band som hamnade före den övergrymma Sacrament... Divinefire, Hammerfall, Negative, Thunder, Pretty Maids, Crystal Eyes mm. Bara lättsmält power metal/heavy metal.

Låt mig Citera en skribent som uttrycker sig på följande vis angående Sacrament; "Till en början blir jag imponerad över alla de många fiffiga riffen och all denna energi. Men så kommer det där med strupljuden och jag tänker "kan de inte sjunga på riktigt lite då och då?" 3p

Jag kan hålla med om att vanlig sång kan vara underskattat i vissa sammanhang. Men om man vill ha skönsång till Lamb of God borde man nog byta jobb från skribent till scentekniker på skansen eller något. Skummar man igenom återstoden av listan så finner man ett irritationsmoment till och det är inget mindre än Isis - The Absence Of Truth som slirat ner till en 10:e plats! Behöver jag påminna vilka som knep toppskiktet? Hammerfall, divinefire... suck...

Låt mig citera ännu en missuppfattad kritiker, den här gången om Isis; "Om Prozac hade ett soundtrack skulle det förmodligen låta som Isis. Bedövande trist och navelskådande prettoskräp som man förmodligen måste vara gravt nersövd för att uppskatta" 1p
Alltså... Jag finner inga ord längre. Bara att ge ett band som Isis 1 poäng av 10 möjliga är helt obegripligt! Direkt efter att jag läst detta hjärndöda uttalande bestämde jag mig för att lyssna igenom skivan och till och med under första lyssningen låter den bra. Varför ens ta med Isis på en lista överhuvudtaget om man inte vet ett skit om musiken? Isis är Post-Metal, vilket bygger på långa låtar med drömmande musikaliska partier som varvas med tunga partier. Bitvis ska det vara långsamt och instrumentalt! Men visst, Hammerfall gör ju djup och betydelsefull musik, dom kan vi ge 8 poäng!

Jag kan helt klart rekommendera Isis - The Absence Of Truth. Till skillnad från övriga Isis skivor som jag har hört så har TAOT mer skönsång och mindre growl vilket i sin tur ger en bredare publik. 1 poäng... PFF!

/Rob

PS: Missförstå mig inte nu, Jag tycker inte illa om de övrigt nämnda banden, men om man ska jämföra dom med band som LOG och Isis så har dom ingen chans... Jag kan även dra mig till minnes att Tool - 10 000 Days hamnade på en 7:e plats några månader senare. OTROLIGT!

Message from the wrong side of the block

Total skrivblockering råder och sidorna står tomma framför mig. Vad jag däremot kan berätta är att Rosetta släppte en ny platta för ett par månader sedan som jag nu lyssnar igenom. Ska sanningen fram så har jag inte tagit mig igenom Wake/Lift ännu, men det kommer kanske? Har ni inte hört Rosetta ännu så kan ni börja med att läsa recensionen av Galilean Satellites (Från Dec, 2009) och kanske lyssna på skivan efter det?... Ett annat trevligt album som verkar lovande är Isis - Oceanic som jag än så länge bara har lyssnat lite smått på. Allt ligger i betraktarens öra. Har jag tur kanske jag skriver några ord under veckan, men jag lovar inget!

/Rob

(3)


Som plåster på såren för The Tripods missade årsdag
/The Tripod Made Me Do It

RSS 2.0