Mitt problem är att jag oftast ser mina tankar i psykedeliska filmklipp. Har du någonsin försökt att beskriva ett filmklipp i skriftlig form utan att förlora detaljerna och känslorna som förmedlas? I så fall behöver jag inte förklara att det, föga oväntande, är näst intill omöjligt. Jag kan inte ens räkna, inte ens med hjälp av alla mina vänners fingrar, hur många gånger jag har suttit framför en blank, vit och framför allt tom sida och försökt att få mina tankar att rinna ut på det obetydelsefulla blanka, fiktiva, papper som finns på min dataskärm. Det konstiga är att det alltid blir svårare när man verkligen behöver skriva något och man fastnar istället i någon sorts förtrollning. Eller. Vakuum kanske är ett bättre ord att beskriva det?

Något som är fascinerande är hur en specifik låttext kan tilltala flera individer på så olika sätt. Samma textrad får helt annorlunda innebörd när den betraktas av människor med olika bakgrund och sinnesstämning. Även en positivt menad text kan uppfattas som deppig och tvärt om. Vilket betyder att det är i betraktarens öga/öra allt ligger. Vilket ibland får mig att fundera på ifall betraktaren verkligen har några ögon eller öron.

Att vara kryptisk. Man vill gärna gå rakt på sak men samtidigt inte verka svag och väljer på så vis att vara kryptisk. Men egentligen skulle man lika gärna kunna låta bli att skriva något överhuvudtaget eftersom inte en själ kommer förstå vad man menar. Men man vill ju så gärna att någon ska veta vad man menar men samtidigt inte och skriver något för sin egen skull. Eller, man intalar sig att det är för sin egen skull så man kan lugna ner sig lite. Men i själva verket lugnar man inte ner sig alls utan lurar sig själv och alla andra. Det du tror är kryptiskt är bara spöklika associationer som du dragit när du i ett melankoliskt och deprimerat skede valt att berätta hemligheter för världen utan att egentligen säga någonting. För dagen därpå minns du knappt själv vad du menade med den där meningen som du hämtade från en låttext. Hade du tänkt efter så hade du kanske varit medveten om att även om dina vänner visste vilken text du citerade och vilket humör du var på när du citerade den så tolkar alla människor denna texten på sitt sätt. Det är skrivet i sten med blod. Tänk bara, all denna förvirring hade vi kunnat undvika om vi ibland bara kunde fråga varandra hur vi mår. Hur mår du egentligen?

/Rob