Det känns distanserat men trotts allt bekant. Det doftar whiskey och stearin. Dimmad belysning, och vemodig musik. Det är nästan som om jag har fallit in i en portal, ett svart hål, två år tillbaka i tiden. Eller ännu länge? Vart har åren tagit vägen? Jag kan nästan känna den lådliknande situation jag befann mig i för några år sedan. så långt borta men ändå... Några kilometer sydöst, några kilometer ifrån där allt startade.

 

Du som läser detta (om det nu är någon? gör dig till känna!) Det kanske kan uppfattas som jag sitter i en psykadelisk dimma och skriver mitt första riktiga inlägg på över ett år, men för en gång skull har du fel! ...Det slog mig precis att det alltid är lönlöst att skriva meddelanden till sitt framtida jag eftersom man alltid vet bättre än man gjorde förr. Jag kanske borde gå tillbaka och läsa gamla inlägg och se om det är något att hämta. Tänk så är jag fortfarande kvar i min 2:a på Rosendalsvägen 4? Vissa saker är avsedda att lämnas obesvarade.

 

En sak som känns vettig och viktig att katalogisera för omvärlden: Det var en sen kväll i juni... Eller, backa bandet! - Vi börjar såhär istället - Det var en sen söndagseftermiddag i juni, nästan alla mina bästa vänner var samlade, 90% av dem. Vi satt runt ett bord nånstans på tredje våningen på ödmansonssgatan i LAnsdskrona, pratade, skojade och skrattade. Jag tror vi drack kaffe också. Mina tankar vandrar iväg till Coffee & Cigarettes, en referens som är helt opassande med tanke på att det enda vi hade gemensamt var ett bord och kaffe. Inga cigaretter och varken Iggy Pop Eller Tom Waits. Hur som helst, det var inte precis vid det här tillfället jag ville lägga fokus, utan senare. Vi förpassade oss till soffan, jag och mina bästa vänner. Filip, Victor och Goran. Vi bara satt där, pratade, skrattade och spelade musik för varandra. Musik som format oss de senaste åren. Klockan gick från 5 till 6. Från 6 till 9. Från 9 till 11 och jag började fundera på att dra mig hemåt... Ibland finns det tillfällen man måste ta vara på och ibland finns det tillfällen man bara låter rinna mellan fingrarna. Detta var inte ett tillfälle som gick att tillämpa på det sistnämnda. Klockan gick från 11 till 2, sen var det dags att gå. Jag anlände hemma i Karlshamn klockan 4 och NEJ jag jobbade inte dagen efter. Time well spent. Jag glömmer aldrig den kvällen... 

 

/Rob