I väntan på en uppdatering... Den kanske kommer ikväll?
/Rob

Jag har fått ett papper med olika frågor som jag ska besvara åt min jobbcoach. Ibland blir jag lite skeptisk till hela den här grejen.

Individuell Handlingsplan

1. VAD (vad ser jag som mitt "önskeläge" inför framtiden)
Önskeläge you say? bli ekonomiskt oberoende och leva livet (utan ett onödigt skitjobb)...

2. MÅL (vad vill jag uppnå?)
Svarade jag inte precis på denna frågan?

3. DELMÅL (vilka delmål behövs för att nå målet)
En trisslott och överjordiskt mycket tur? Be till gud?

4. HUR (hur ska jag gå till väga för att nå mina mål?)
Hallå Sherlock, hade jag vetat det hade jag väl inte suttit och fyllt i dessa löjliga frågor som du redan kan svaret på?

5. NÄR (inom vilken tidsram vill jag att det ska ske?)
Precis inom samma tidsram som alla andra människor vill, dvs Nu med en gång.

6. VILKA (vilka resurser/stödpersoner behöver jag för att kunna nå mina mål?)
Stödpersoner? Allvarligt talat, den frågan låter lite väl mycket AA. Men okej. Jag behöver en snabb bil och en resväska med pengar. Som stödperson vill jag ha Lasse Holm...

Ringa in var du befinner dig på nedanstående skala

Hur beredd är du att jobba mot dina mål?
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Vilken tilltro har du till att det ska fungera?
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10


Jag behöver ett jobb! Jag vill slippa denna idiotundervisningen!

/Rob

Efter några dagars sjukdom drar jag nu upp gardinerna i min mörka lägenhet. Just nu blir det inget stort inlägg, men det blir en påminnelse. Ikväll (Torsdag) klockan 21:00 får ni inte missa CSI Miami på Kanal 5! kvällens avsnitt är nämligen regisserat av Rob Zombie i egen hög person!

Stay in Tune

/Rob

När man verkligen har så slut på aktiviteter, idéer och det till och med är tråkigt att titta på TV är det dags för plan B. Att använda plan B på en otroligt tråkig lördagskväll måste väl vara acceptabelt med tanke på vad jag annars hade gjort (absolut ingenting)? I alla fall... Så sitter jag här nu i min öronlappsfotölj och smuttar på ett glas blandsaft, som jag faktiskt inte hade druckit om jag hade haft groggvirke, och ska, tro det eller ej, prata Musik! Jag tänker en gång för alla försöka reda ut den hög av missförstånd som den tyngre musiken av någon anledning fått hängande runt sin hals och förhoppningsvis ge mina non-metal-läsare en inblick ur min syn på saken.

I många personers ögon och öron är Metal en musikgenre som inte är "okej". Jag har många gånger frågat mig "varför?" men aldrig har jag fått något svar jag riktigt kunnat acceptera som "vettigt". Oftast får man höra något i stil med "Heavy Metal är satanistisk musik och det ska man inte lyssna på", givetvis gör svar som dessa att den obotliga musikälskaren i mig vill skrika rakt ut. Som om inte det vore nog så brukar personerna som yttrar sig på detta viset oftast titta mig i ögonen med en dömande blick och tilltalar med mig med en Jag-är-inte-arg-på-dig-utan-bara-besviken ton i rösten, nästan som om dom vore mycket bättre än mig. Egentligen förstår jag inte hur personer med detta resonemang undgår att märka hur löjligt det faktiskt låter? Det är ju som att påstå att alla invandrare är tjuvar eller alla greker är håriga! Okej, det sista är nog sant...

Hårdrocken är inte värre att lyssna på än någon annan musikgenre. Däremot är det inte sagt att man kan lyssna på alla undergenrer inom Hårdrocken, för det finns en del att sortera ut (om man nu väljer att göra det). Min teori om det hela är att folk inte tolererar Metal för att den är ett lätt byte pga dess, många gånger, hårda yttre. Därav drar många slutsatsen att det inte är lämpligt hur det än låter eftersom det fortfarande är metal. Detta tankesättet är inte korrekt alls eftersom det bara är ca 20-30% av hårdrocken som har satanistiska budskap och/eller liknande innehåll. Oftast behandlas saker som kärlek, svek, ånger, sorg, lycka osv på precis samma sätt som det gör i övriga genrer. Tekniskt sett är det som Beatles eller Bowie fast med distade gitarrer, dubbeltramp och growl.

En del tycker inte att det ska få kallas musik eftersom man inte hör vad dom "sjunger". Varje gång någon använder det argumentet så skrattar jag lite för mig själv och tröstar mig med att popvärlden inte är mycket bättre. Se bara på Håkan Hellström och Kent där båda sångfåglarna sjunger hellre än bra, men trotts det har dessa band rönt framgång. Så säg mig, var skiljer sig allt egentligen?

Anledningen till att jag lyssnar på Metal är för att det är en otroligt bred genre där man ständigt hittar nya saker med musiken. Metal har allt man kan önska sig! Tungt, mjukt, hårt, snabbt, långsamt, storslaget, pampigt, tekniskt, primitivt, kraftfullt, djupt... jag skulle kunna hålla på hela natten! Alla vet dessutom att hårdrockarna gör de bästa balladerna och som om inte det vore nog så är Sweden Rock Festival Sveriges största festival! Tvivlar du fortfarande?

Sammanfattningsvis så kan jag väl sträcka mig till att Metal är dåligt om man påverkas destruktivt av den. Men det är ett problem som jag aldrig har upplevt då jag bara har erfarit motsatsen. Så länge du mår bra av något är det väl bara dumt att sluta använda sig av det? Så innan du provocerar eller anklagar en hårdrockare som mig nästa gång så bör du tänka på det du har läst här och begrunda dig själv innan du öppnar munnen, för när du väl börjat leka besserwisser så kommer jag krossa dig...

/Rob, Stay Metal \m/

Jag tycker det är vääääldigt intressant hur folk klär sina små barn. Även om ett barn växer ur sina kläder snabbare än dom växer i dom så vore det väl inte för mycket begärt att ha lite sinne för stil? Det är inte lika illa nu som det var förr, men än idag kan man få uppleva föräldrar som klär sina barn som påskägg. En explosion av färger och mönster som till och med skulle ge en färgblind människa migrän. Lite urskiljning om jag får be! Stackars unge som inte har ett skit att säga till om. Han/hon kommer få leva med det här dåliga minnet under sina första 20 år då det molande ligger och skaver i hans/hennes undermedvetna... Fast å andra sidan är det ju världens bästa practical joke man kan göra...

/Rob

Tänk om man för en gång skull kunde organisera upp det virrvarr av tankar så att man för en gång skull kunde skriva något. Tro mig när jag säger att det vissa kvällar är en ren och skär kamp att skriva något som skulle kunna uppfattas som läsligt överhuvudtaget. Som till exempel ikväll då min hjärna går på högvarv men inte lyckas arbeta fram något fast material. Utan allt bara rinner förbi mitt mentala filter av användbarheter och hamnar i någon form av överskottskammare. Men jag sitter faktiskt och suktar efter kolkritorna som ligger jämte mig på skrivbordet. Men nej, inte ikväll...

Jag skulle kunna mala på med mitt musiksnack som jag alltid gör när alla andra idéer börjar tryta. Även om jag gärna hade spytt ut lite musiksnack så vore det inte rättvist mot varken mig själv eller du din stackars själ där ute som av nån anledning läser den här skiten. Fast, jag tycker faktiskt inte synd om dig.

En sak som hade varit kul att veta är hur många som verkligen tar sig tiden att lyssna på musiken jag tipsar om. Visst är det till största delen hårdrock och tung metal som jag tipsar om, men ibland kommer det en och annan skiva som sticker ut ur mängden. Folk är ju så lyckliga över att man kan snylta på gratis musik så lättillgängligt dessa dagar, så varför inte utnyttja det? Eller är två musklick och lite användning av tangentbordet för mycket begärt? Well, I guess it is...

Som avslutning vill jag passa på att tacka alla ni som varit med och hjälp till att hålla rOBSCENE vid liv och matat maskinen med ert intresse varje år, månad, vecka och dag. Utan er hade jag troligtvis skrivit här i alla fall men jag hade inte varit lika tacksam som jag är nu. Det känns som det var igår jag började skriva här på rOBSCENE men konstigt nog är det snart två år sedan det hela sattes i rullning, tro det eller ej!

Jag tackar allra ödmjukast,
/Rob

Jag gjorde en smått chockerande upptäckt igår kväll... ehm, natt menar jag. Jag satt och kollade på lite livevideor med The Darkness (Åh, jag saknar det bandet...) på youtube och som alla vet så brukar det komma upp "liknande videos" efter klippet när man har kollat färdigt på ett klipp. Plötsligt tittade Death From Above 1979 fram och eftersom jag aldrig någonsin innan har sett en livespelning med dom så kändes det naturligt att kolla. Gissa om jag fick en chock när jag insåg att bandet bara bestog av två killar! Som om inte det vore nog så spelade ingen utav dom gitarr utan en spelade distad bas och den andra trummade och sjöng! INSANE! Det är inte likt mig att missa sådana fakta men av någon anledningar hade jag gjort det och det lärde mig en läxa jag sent kommer glömma!

Jag bäddade ner mig i sängen klockan 03:00 igår kväll för att försöka få sova lite. Men icke! Jag kämpade förgäves i timmar och inte förrän klockan halv 6 när det var ljust ute somnade jag. Men innan jag han att stänga ögonen var det dags att kliva upp igen. Visserligen fick jag lyssnat på några väldigt bra skivor innan jag somnade och tur var väl det annars hade jag väl fått något utbrott...

En annan rolig fakta. Jag totalförstörde min byrå idag, vilket resulterade i att alla mina kläder ligger på golvet bland spillrorna. Ja. Jag blev arg! MEN! Den var redan instabil...

/Rob

Jag är så innerligt trött på alla människor som häver ur sig en massa skit och blandar sig i saker dom inte har med att göra! Jag skulle kunna betala tillbaka med samma mynt. Men istället räknar jag till tio... En... Två... Tre...

/Rob

PS: Jag är antagligen inte lika snäll nästa gång...

Man kanske inte tänker på det så mycket, men väldigt ofta hör man killar säga något i stil med: "Jag bejakar mina kvinnligare sidor". I många fall används detta uttryck med ett syfte att vara oseriöst och humoristiskt. Men jag vill faktiskt även tro att det till ungefär 50% av gångerna också finns en seriös innebörd med det hela. Det finns så många kategorier och vardagspunkter att tillämpa detta på, exempelvis; kläder, beteende, musik, drinkar, färger osv. Oändligt och åter oändligt med saker! Den enda som sätter gränserna är du själv.

Sen finns det undantag där t ex ett bögigt plagg kan bäras med sån stor säkerhet och självkänsla att hela den feminina delen så gott som utplånas. Kolla bara på Sleaze-rockarna till exempel! I vissa fall kan det vara så illa att killar nästan ser ut som tjejer. Men samtidigt vet alla i omvärlden att dom inte är bögar eller ens för den delen feminina, hur konstigt det än låter. Riktigt samma vibbar får man inte med en kille som springer runt i vita byxor, en laxfärgad piké och orimligt dyra tygskor. Speciellt inte om han är ovanligt solbränd för årstiden och på samma gång ser helt renslickad ut (Förklaring renslickad; Övervårdat yttre, som t ex perfekt hy och en omänskligt perfekt, vattenkammad frisyr. Jag skulle kunna ge namnförslag, men låter bli). Nu när jag tänker efter lite djupare så kanske det bara är jag som har aningen skruvade uppfattningar om folk. Men nu vet ni i alla fall att jag, om jag vore arbetsgivare, mycket hellre skulle ge jobb till en seriös sleazerockare än en renslickad smygbög.

Alla har vi väl våra små påhitt som gör oss lite mindre grabbiga. Jag kom att tänka på min feminina sida idag när jag körde bil. Jag är övertygad om att jag skulle kunna vara en riktigt grym tant (Ja, du läste tant), Jag hoppas att du just nu frågar dig själv "varför?" (annars vore det pinsamt). Jo, för att jag sedan barnsben har haft egenskapen att kunna prata väldigt mycket och länge. På varenda utvecklingssamtal i skolan fick jag höra att jag "skulle kunna prata mindre" och fokusera mig mer på skolarbetet. Pff, skolarbete... Så när jag omedvetet bejakar min kvinnliga sida så snackar jag sjukt mycket. Speciellt under inflytande av alkohol då jag, enligt mina vänner, pratar i någon slags "beautiful mind" hastighet. För omvärlden går det skitfort, men i mitt huvud går det i normaltakt... Strange indeed!

Självklart fungerar denna teorin åt andra hållet, alltså när tjejer gör saker som är mer grabbiga. Men varför uppmärksamma något sådant? Grabbiga tjejer är väl inte så läskigt i jämförelse med tjejiga pojkar?

/Rob

Igår kom jag hem till min instängda lägenhet med alldeles för dålig luft, gick raka vägen fram till stereon och startade upp den. Jag tog mig även friheten att hyra en thriller vid namn "The Box" som jag inte kan rekommendera till en enda människa på denna jord. Totalt värdelös film! Cameron Diaz såg inte ens bra ut! (fast, brukar hon göra det?). Nåväl, någon gång ibland får man räkna med ett bakslag i filmhyrandet. Egentligen borde jag ha anat att The Box skulle suga eftersom den dels stog längst ner på hyllan och för att jag även har haft turen att bara hyra bra filmer i flera månader nu...

Idag när jag körde bil så hörde jag en sak på P3 nyheter som gjorde mig förbannad. En 16 åring kille slog ihjäl en 16 årig tjej och för det fick han tre års sluten ungdomsvård och 210 000:- i skadestånd. Det är ju bara helt ofattbart! Alla som begår ett mord har något fel i huvudet. Vad får man ut av psykiatrisk undersökning eller sluten vård som vi andra inte redan vet? Jag menar, det krävs ju knappast något snille för att räkna ut att en mördare är psyksjuk? Sätt dom i en mörk och illaluktande källare tills dom i förtvivlan har rivit av sig håret, sen kan man låta dom sitta inne lite till! Att få tre års ungdomsvård och ett skadestånd på 210 000 spänn är bara patetiskt och kränkande. Varför inte införa dödsstraff i Sverige istället? Inte nog med att det är billigare för staten och skattebetalarna, vi slipper att utge oss för att vara ett idiotiskt folk också...

/Rob