Man kanske inte tänker på det så mycket, men väldigt ofta hör man killar säga något i stil med: "Jag bejakar mina kvinnligare sidor". I många fall används detta uttryck med ett syfte att vara oseriöst och humoristiskt. Men jag vill faktiskt även tro att det till ungefär 50% av gångerna också finns en seriös innebörd med det hela. Det finns så många kategorier och vardagspunkter att tillämpa detta på, exempelvis; kläder, beteende, musik, drinkar, färger osv. Oändligt och åter oändligt med saker! Den enda som sätter gränserna är du själv.

Sen finns det undantag där t ex ett bögigt plagg kan bäras med sån stor säkerhet och självkänsla att hela den feminina delen så gott som utplånas. Kolla bara på Sleaze-rockarna till exempel! I vissa fall kan det vara så illa att killar nästan ser ut som tjejer. Men samtidigt vet alla i omvärlden att dom inte är bögar eller ens för den delen feminina, hur konstigt det än låter. Riktigt samma vibbar får man inte med en kille som springer runt i vita byxor, en laxfärgad piké och orimligt dyra tygskor. Speciellt inte om han är ovanligt solbränd för årstiden och på samma gång ser helt renslickad ut (Förklaring renslickad; Övervårdat yttre, som t ex perfekt hy och en omänskligt perfekt, vattenkammad frisyr. Jag skulle kunna ge namnförslag, men låter bli). Nu när jag tänker efter lite djupare så kanske det bara är jag som har aningen skruvade uppfattningar om folk. Men nu vet ni i alla fall att jag, om jag vore arbetsgivare, mycket hellre skulle ge jobb till en seriös sleazerockare än en renslickad smygbög.

Alla har vi väl våra små påhitt som gör oss lite mindre grabbiga. Jag kom att tänka på min feminina sida idag när jag körde bil. Jag är övertygad om att jag skulle kunna vara en riktigt grym tant (Ja, du läste tant), Jag hoppas att du just nu frågar dig själv "varför?" (annars vore det pinsamt). Jo, för att jag sedan barnsben har haft egenskapen att kunna prata väldigt mycket och länge. På varenda utvecklingssamtal i skolan fick jag höra att jag "skulle kunna prata mindre" och fokusera mig mer på skolarbetet. Pff, skolarbete... Så när jag omedvetet bejakar min kvinnliga sida så snackar jag sjukt mycket. Speciellt under inflytande av alkohol då jag, enligt mina vänner, pratar i någon slags "beautiful mind" hastighet. För omvärlden går det skitfort, men i mitt huvud går det i normaltakt... Strange indeed!

Självklart fungerar denna teorin åt andra hållet, alltså när tjejer gör saker som är mer grabbiga. Men varför uppmärksamma något sådant? Grabbiga tjejer är väl inte så läskigt i jämförelse med tjejiga pojkar?

/Rob