She Had It Coming
Under tiden som prinsessan blundade bytte jag grodan mot min egen bakdel.
Jag blev ingen prins... Men hettan efter chilin som tidigare lämnade min kropp försvann.
In Your Face!
/Rob
What If... Rain Was Piss?
Min käre mor har vid flera tillfällen frågat mig: "Robin, varför blir du så arg hela tiden?". För att undvika missförstånd som vanligtvis brukar dyka upp vid sådana här uttalanden så vill jag påpeka att jag verkligen inte är arg varje dag utan bara vissa dagar. Men å andra sidan så har jag hört att det inte är så bra att "gömma" sin ilska inom sig eftersom det kan fördärva ett och annat. Så om man ska se till dessa riktlinjerna så borde lite vardags-rage vara en bra kur mot att förhindra sjukdomar och framtida psykiska men? Alla har vi ju våra problem och brister och varför förlänga den listan? självklart finns det ju en väl utvald skara med medelålders kvinnor som har speciella kvällar där de sätter sig ner och pratar om sjukdomar de ådragit sig under den gångna veckan (lite som en sjuk bokklubb). Man pratar symptomer och jämför sina sjukdomslistor som längdmässigt hamnar i "kvitton från Ge-kås" kategorin. Jag vill inte bli en sådan hardcore hypokondriker som letar fel på mig själv varje dag bara för att jag inte tillät mig själv att bli arg när jag var yngre. It's NOT gonna happen!
Man brukar säga att det är det där Lilla extra som gör livet och vardagen så bra. Jag skulle vilja vända det påståendet och påvisa hur det ser ut ur mitt perspektiv: "Det är det lilla extra i vardagen som gör en förbannad". Tänk efter själv! Några enkla och vanligt förekommande vardagsöverdoser man kunde varit utan skulle till exempel kunna vara att över halva Sveriges befolkning har en grav oförmåga att kunna köra bil och blockerar dig i trafiken? Simpelt men otroligt frustrerande! Ett annat exempel fick jag känna på idag när jag var med mamma i affären och agerade kundvagnschaffis åt henne. Hur svårt kan det vara för en affär att underhålla en kundvagn? Givetvis skulle kundvagnen min mamma valde till mig ha ett trasigt jul som gjorde att hela ekipaget ville röra sig lite åt höger hela tiden! Blir man förbannad eller vad? Det finns ju hundratals vagnar att välja, så varför fick just jag den trasiga? PÅ EN FREDAG!?
Men det där lilla extra som surar ner hela vardagen kan ju även inbegripa att att du råkar trycka på tvålpumpen i badrummet lite för hårt så att en projektil av tvål träffar dig på tröjan. Eller upptäcker du kanske att toapappret är slut först efter det att du lagt ditt landmärke? Du kanske spiller ut din kopp med oboy i mikron, koppen som du hade för avsikt att värma och inte spilla! Är det riktigt tufft kan det varit den sista mjölken också! Jag hoppas alla förstår vad jag menar. Jag är ingen aggressiv person men när det där "lilla extra" gör sig påmint, knyts näven och hjärtat börjar pumpa fortare... #¤%/("[$!!
/Rob
Man brukar säga att det är det där Lilla extra som gör livet och vardagen så bra. Jag skulle vilja vända det påståendet och påvisa hur det ser ut ur mitt perspektiv: "Det är det lilla extra i vardagen som gör en förbannad". Tänk efter själv! Några enkla och vanligt förekommande vardagsöverdoser man kunde varit utan skulle till exempel kunna vara att över halva Sveriges befolkning har en grav oförmåga att kunna köra bil och blockerar dig i trafiken? Simpelt men otroligt frustrerande! Ett annat exempel fick jag känna på idag när jag var med mamma i affären och agerade kundvagnschaffis åt henne. Hur svårt kan det vara för en affär att underhålla en kundvagn? Givetvis skulle kundvagnen min mamma valde till mig ha ett trasigt jul som gjorde att hela ekipaget ville röra sig lite åt höger hela tiden! Blir man förbannad eller vad? Det finns ju hundratals vagnar att välja, så varför fick just jag den trasiga? PÅ EN FREDAG!?
Men det där lilla extra som surar ner hela vardagen kan ju även inbegripa att att du råkar trycka på tvålpumpen i badrummet lite för hårt så att en projektil av tvål träffar dig på tröjan. Eller upptäcker du kanske att toapappret är slut först efter det att du lagt ditt landmärke? Du kanske spiller ut din kopp med oboy i mikron, koppen som du hade för avsikt att värma och inte spilla! Är det riktigt tufft kan det varit den sista mjölken också! Jag hoppas alla förstår vad jag menar. Jag är ingen aggressiv person men när det där "lilla extra" gör sig påmint, knyts näven och hjärtat börjar pumpa fortare... #¤%/("[$!!
/Rob
Tax Sez
Idag när jag och Finnen satt och fikade kom vi på den eminenta idén att de som anses vara fula ska få betala högre skatt. Likaså gäller tjocka människor som jämrar sig över sin vikt. Allt för ett bättre samhälle!
/Rob
/Rob
Sea Of Dying Dhow
*Shels - Sea Of Dying Dhow
Det är stunder som dessa varenda vibration och anslag tränger ner på djupet och berör lyssnaren. *Shels bjuder på atmosfäriska post-rock partier och toppas med oförutsedda partier av tung metal som ger helhetsbilden det där lilla extra. När väl sången kommer inte i bilden så är det till största delen skönsång och inte så mycket skrik som gäller, något som gör *Shels lite extra anmärkningsvärda. Även om vissa låtval funkar så ska Sea Of Dying Dhow helst upplevas i sin helhet för att du som lyssnar ska få ut maximal effekt utav innehållet. Vad som bör poängteras är att *Shels funkar för en bred publik och inte enbart fans inom metal, post-rock och ambient. Sea Of Dying Dhow är en skiva som talar mer genom de instrumentala partierna än vad den gör genom de röstlagda delarna. Kort och gott kan man beskriva *Shels som en "mini vacation", billigt och bra dessutom!
/Rob
Winds Of Change
O-Ja! Detta händer verkligen! rOBSCENE är nu officiellt återupplivat och förhoppningsvis är sidans nya layout lite bättre än den förra. Sidan befinner sig fortfarande i testfasen och kan därför, om jag har otur, innehålla småfel och buggar som i så fall åtgärdas ASAP. Stay In Tune!
/Rob
/Rob
What Lurks On Channel M?
Jag är bara en i mängden utav alla som hatar clowner. För ett litet barn så vore det väl inte så konstigt om en man som härjar omkring i konstiga kläder och ansiktsmålning skulle verka skrämmande. Till och med vuxna människor kan ibland finna detta obehagligt. Mitt obehag gentemot clowner är inte orsakat av rädsla för deras yttre utan mer pga deras beteende eftersom jag aldrig har tyckt att deras påhitt varit det minsta roliga. Jag har undersökt varför rädsla för clowner är så vanligt förekommande och på vilket sätt denna fobi har rotat sig. Svaren var nästan för uppenbara...
Enligt mina kalkyler så är det inte Stephen Kings "Det" eller några urdåliga cirkus föreställningar som har skrämt upp barnen utan den ansvarige för allt lidande och den djupa rädslan är ingen mindre än Mr. Ronald Mcdonald himself! Allt säger sig självt när man väl funderar på det! följ med i mitt resonemang:
McDonald's hamburgerbar besöks inte allt för sällan av barn som lyckligt äter sig mätta av den feta maten. Trotts att Ronald vanligtvis skulle skrämma ett normalt barn så väger en leksakspreparerad happy meal upp hela processen då både mat och leksak fungerar som ett trollbindande medel. Självklart hade en förälder inte tagit sitt barn till McDonald's om denne visste att deras barn mer eller mindre var totalt vettskrämd av Ronald McDonald. Men barn är inte dumma! För alla barn vill ha leksaker, ellerhur? Så genom att spela oberörd utav den fruktansvärda clownen så vet barnet att en belöning väntar innanför glasdörrarna och de biter därför ihop. Detta får på så vis föräldrarna att tro att deras barn inte har något emot den mystiska clownen Ronald och släpper alla misstankar.
McDonald i sin rätta natur. En brutal mördare och psykologisk psykopat
För Ronald är detta ett psykologiskt maktspel. När barnen väl har börjat äta av den feta maten så växer deras kroppar i mycket snabb takt vilket innebär att deras tjocka långsamma kroppar är ett lätt byte för monsterclownen. Alla vet att Ronald McDonald tycker om barn och mina misstankar får mig att tro att han använder dessa unga människors kroppar till den utsökta rätten Chicken Mcnuggets! Ja du hörde rätt! (Människokött sägs smaka kyckling och Ronald Mcdonald investerar även i barnsjukhus)
Det enda jag inte förstår och samtidigt tycker är väldigt konstigt är hur McDonald's kan använda Ronald som företagets ansikte utåt? En vit man med eyeliner och röd afrofrisyr som springer runt i en förstorad pyjamas och ser konstant ut som han har ätit sig hög på svampar och badat i batterisyra. Jag slår vad om att han kör en svart gammal minivan med tonade rutor där han gömmer sina prostituerade också. Det är obegripligt hur en matkedja kan ha något som helst att göra med en sådan man. Det är ju ungefär som att Woody bygghandel skulle ha en varulv som maskot eller den danske matbutiken Netto skulle ha Hades trehövdade hund Kerberos tillsammans med någon vitsig slogan att pryda sin logga med.
Här har ni allt svart på vitt till vad som kan vara grunden för er rädsla för clowner... Jag klandrar er inte det minsta. Håll koll på barnen.
/Rob
Enligt mina kalkyler så är det inte Stephen Kings "Det" eller några urdåliga cirkus föreställningar som har skrämt upp barnen utan den ansvarige för allt lidande och den djupa rädslan är ingen mindre än Mr. Ronald Mcdonald himself! Allt säger sig självt när man väl funderar på det! följ med i mitt resonemang:
McDonald's hamburgerbar besöks inte allt för sällan av barn som lyckligt äter sig mätta av den feta maten. Trotts att Ronald vanligtvis skulle skrämma ett normalt barn så väger en leksakspreparerad happy meal upp hela processen då både mat och leksak fungerar som ett trollbindande medel. Självklart hade en förälder inte tagit sitt barn till McDonald's om denne visste att deras barn mer eller mindre var totalt vettskrämd av Ronald McDonald. Men barn är inte dumma! För alla barn vill ha leksaker, ellerhur? Så genom att spela oberörd utav den fruktansvärda clownen så vet barnet att en belöning väntar innanför glasdörrarna och de biter därför ihop. Detta får på så vis föräldrarna att tro att deras barn inte har något emot den mystiska clownen Ronald och släpper alla misstankar.
McDonald i sin rätta natur. En brutal mördare och psykologisk psykopat
För Ronald är detta ett psykologiskt maktspel. När barnen väl har börjat äta av den feta maten så växer deras kroppar i mycket snabb takt vilket innebär att deras tjocka långsamma kroppar är ett lätt byte för monsterclownen. Alla vet att Ronald McDonald tycker om barn och mina misstankar får mig att tro att han använder dessa unga människors kroppar till den utsökta rätten Chicken Mcnuggets! Ja du hörde rätt! (Människokött sägs smaka kyckling och Ronald Mcdonald investerar även i barnsjukhus)
Det enda jag inte förstår och samtidigt tycker är väldigt konstigt är hur McDonald's kan använda Ronald som företagets ansikte utåt? En vit man med eyeliner och röd afrofrisyr som springer runt i en förstorad pyjamas och ser konstant ut som han har ätit sig hög på svampar och badat i batterisyra. Jag slår vad om att han kör en svart gammal minivan med tonade rutor där han gömmer sina prostituerade också. Det är obegripligt hur en matkedja kan ha något som helst att göra med en sådan man. Det är ju ungefär som att Woody bygghandel skulle ha en varulv som maskot eller den danske matbutiken Netto skulle ha Hades trehövdade hund Kerberos tillsammans med någon vitsig slogan att pryda sin logga med.
Här har ni allt svart på vitt till vad som kan vara grunden för er rädsla för clowner... Jag klandrar er inte det minsta. Håll koll på barnen.
/Rob
Roadhouse Blues
När finnen tampas med Splicers och Big Daddys i Bioshock så smyger jag undan för att gotta mig i musikvärldens största och bästa gitarrvirtuoser. Fråga mig inte varför, men ikväll låter det extra bra! Ibland känner man helt enkelt det där lilla extra glädjeruset och det är just då som Gitarronani á la Stevie Ray Vaughan kommer extra bra till pass. Skrikande gitarrsolon kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta utav den enkla anledning att det det knappt finns något ljud som skulle kunna smeka öronen lika mycket som just ett skrikande gitarrsolo gör! Det inte bara smeker öronen utan slickar dom varsamt. Åh så vackert!
Vad vore världen utan Jimi Hendrix cover på Dylans All Along The Watchtower? ZZ Tops Sydstats osande whiskeypimplar-dänga La Grange? Eller Ritchie Blackmores monstersolo i Deep Purples superklassiker Child In Time? Hur skulle musikvärlden se ut om Giganter som Stevie Ray Vaughan, Jimmy Page, Eric Clapton, Jeff Healey och Gary Moore aldrig hade plockat upp gitarren? Jag kan säga en sak som är säker i alla fall. Guitar Hero hade aldrig existerat! Inte för att jag hade sett det som någon enorm förlust direkt, men man får ju tänka på den yngre generationen. Det är minst sagt sorgligt att ett tv-spel är deras enda chans att bli undervisad och matad med musikalisk historia och inte minst riktig och kvalitativ musik i dess renaste form. Jag tycker att dagens ungdom ska bära med sig det musikaliska arvet istället för att bli tvångsmatad med IQ-befriad och kvinnoförnedrande negerdunk. Att Stöningar och apljud som blandas med plingplongs dunka-dunka ens får kallas för musik är så nedslående att tanken på att vara jude i 40-talets Tyskland skulle kunna vara mer uppiggande.
Tacka vet jag Chuck Berrys "The Rock N Roll National Anthem" aka Jonny B Goode och Santanas landmärke Black Magic Woman som har gjort ett evigt avtryck i musikhistorien. Inget illa om negrer men nu för tiden är inte musik deras starkaste sida. Long Live Rock N Roll!
/Rob
Vad vore världen utan Jimi Hendrix cover på Dylans All Along The Watchtower? ZZ Tops Sydstats osande whiskeypimplar-dänga La Grange? Eller Ritchie Blackmores monstersolo i Deep Purples superklassiker Child In Time? Hur skulle musikvärlden se ut om Giganter som Stevie Ray Vaughan, Jimmy Page, Eric Clapton, Jeff Healey och Gary Moore aldrig hade plockat upp gitarren? Jag kan säga en sak som är säker i alla fall. Guitar Hero hade aldrig existerat! Inte för att jag hade sett det som någon enorm förlust direkt, men man får ju tänka på den yngre generationen. Det är minst sagt sorgligt att ett tv-spel är deras enda chans att bli undervisad och matad med musikalisk historia och inte minst riktig och kvalitativ musik i dess renaste form. Jag tycker att dagens ungdom ska bära med sig det musikaliska arvet istället för att bli tvångsmatad med IQ-befriad och kvinnoförnedrande negerdunk. Att Stöningar och apljud som blandas med plingplongs dunka-dunka ens får kallas för musik är så nedslående att tanken på att vara jude i 40-talets Tyskland skulle kunna vara mer uppiggande.
Tacka vet jag Chuck Berrys "The Rock N Roll National Anthem" aka Jonny B Goode och Santanas landmärke Black Magic Woman som har gjort ett evigt avtryck i musikhistorien. Inget illa om negrer men nu för tiden är inte musik deras starkaste sida. Long Live Rock N Roll!
/Rob
Gnome Sweet Gnome
Idag fick jag besked från a-kassan att jag inte skulle få ens i närheten av så mycket ersättning som jag hade trott. Genast började jag måla upp bilder i mitt huvud hur följderna till detta skulle se ut. Det såg ut något i stil med detta:
Efter några månader skulle det vara ett faktum att jag gått i total konkurs och på grund av det vara tvungen att flytta ut på gatan. Jag skulle bli tvungen att ha samma kläder på mig alltid och leta mat i soptunnor och komposter. Sakta men säkert skulle hatet mot a-kassan växa sig större och större till den dagen jag till slut skulle bli tvungen att göra slut på dem. Det hade gått till som så att jag hade fått skippa mötet på en torsdagskväll för att gå ut på the streets och handla vapen på avbetalning (23kr/mån - 996mån). Efter lite snack med mina Weapon Daugs' hade jag fått ta en buss till Arjeplog med 17 byten för att komma så billigt undan som möjligt. Väl i Arjeplog skulle jag leta upp a-kassans kontor, sätta mig i en snödriva med mitt vapen i handen och vänta på den annalkande gryningen att uppenbara sig. Med gryningen kommer de anställda och när fru betalningsansvarig anländer till personal parkeringen hoppar jag fram och eftersom jag inte hade pengar till ammunition så slår jag henne med full kraft i huvudet med mitt vapen. Effektivt och billigt.
Efter att ha slagit fru betalningsansvarig i huvudet så blir jag tvungen att släpa henne i 7km till närmaste busshållplats och invänta en buss som är en timme försenad pga snö. Jag går ombord på bussen och drar in fru betalningsansvarig och lägger henne på golvet medan jag betalar biljetten; Arjeplog - Karlshamn med 17 byten. Herr busschaufför harklar sig och pekar på fru betalningsansvarig som ligger avdomnad på golvet. Typiskt! Jag får köpa ännu en biljett; Arjeplog - Karlshamn med 17 byten för att undvika misstänksamhet.
Väl hemma i Karlshamn efter fyra dagars bussfärd och ett ständigt släpande på fru betalningsansvarig så unnar jag mig en varmkorv på City Gross för att återfå energin som gått förlorad under den långa resan. Därefter drar jag med min fru betalningsansvarig hem till mitt nya hem på gatan och inväntar ett uppvaknande från den otroligt hårda smällen i hennes huvud med min kalashnikov. Två dagar senare vaknar min gisslan och jag uppmärksammar henne på att hon har sovit i 6 dagar. när hon förskräckt reser sig upp och sliter sig loss från repet jag har bundit henne med går det upp för mig att man inte ska binda gisslan med 5 meter rep som är köpt på Lidl för 19kr.
Där sitter jag tillslut i mitt nya hem på gatan med en kalashnikov utan skott som jag inte kommer att kunna betala av pga av de på tok för dyra resekostnader jag har gjort den senaste veckan. Så slutar det...
/Rob
Efter några månader skulle det vara ett faktum att jag gått i total konkurs och på grund av det vara tvungen att flytta ut på gatan. Jag skulle bli tvungen att ha samma kläder på mig alltid och leta mat i soptunnor och komposter. Sakta men säkert skulle hatet mot a-kassan växa sig större och större till den dagen jag till slut skulle bli tvungen att göra slut på dem. Det hade gått till som så att jag hade fått skippa mötet på en torsdagskväll för att gå ut på the streets och handla vapen på avbetalning (23kr/mån - 996mån). Efter lite snack med mina Weapon Daugs' hade jag fått ta en buss till Arjeplog med 17 byten för att komma så billigt undan som möjligt. Väl i Arjeplog skulle jag leta upp a-kassans kontor, sätta mig i en snödriva med mitt vapen i handen och vänta på den annalkande gryningen att uppenbara sig. Med gryningen kommer de anställda och när fru betalningsansvarig anländer till personal parkeringen hoppar jag fram och eftersom jag inte hade pengar till ammunition så slår jag henne med full kraft i huvudet med mitt vapen. Effektivt och billigt.
Efter att ha slagit fru betalningsansvarig i huvudet så blir jag tvungen att släpa henne i 7km till närmaste busshållplats och invänta en buss som är en timme försenad pga snö. Jag går ombord på bussen och drar in fru betalningsansvarig och lägger henne på golvet medan jag betalar biljetten; Arjeplog - Karlshamn med 17 byten. Herr busschaufför harklar sig och pekar på fru betalningsansvarig som ligger avdomnad på golvet. Typiskt! Jag får köpa ännu en biljett; Arjeplog - Karlshamn med 17 byten för att undvika misstänksamhet.
Väl hemma i Karlshamn efter fyra dagars bussfärd och ett ständigt släpande på fru betalningsansvarig så unnar jag mig en varmkorv på City Gross för att återfå energin som gått förlorad under den långa resan. Därefter drar jag med min fru betalningsansvarig hem till mitt nya hem på gatan och inväntar ett uppvaknande från den otroligt hårda smällen i hennes huvud med min kalashnikov. Två dagar senare vaknar min gisslan och jag uppmärksammar henne på att hon har sovit i 6 dagar. när hon förskräckt reser sig upp och sliter sig loss från repet jag har bundit henne med går det upp för mig att man inte ska binda gisslan med 5 meter rep som är köpt på Lidl för 19kr.
Där sitter jag tillslut i mitt nya hem på gatan med en kalashnikov utan skott som jag inte kommer att kunna betala av pga av de på tok för dyra resekostnader jag har gjort den senaste veckan. Så slutar det...
/Rob
