När finnen tampas med Splicers och Big Daddys i Bioshock så smyger jag undan för att gotta mig i musikvärldens största och bästa gitarrvirtuoser. Fråga mig inte varför, men ikväll låter det extra bra! Ibland känner man helt enkelt det där lilla extra glädjeruset och det är just då som Gitarronani á la Stevie Ray Vaughan kommer extra bra till pass. Skrikande gitarrsolon kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta utav den enkla anledning att det det knappt finns något ljud som skulle kunna smeka öronen lika mycket som just ett skrikande gitarrsolo gör! Det inte bara smeker öronen utan slickar dom varsamt. Åh så vackert!

Vad vore världen utan Jimi Hendrix cover på Dylans All Along The Watchtower? ZZ Tops Sydstats osande whiskeypimplar-dänga La Grange? Eller Ritchie Blackmores monstersolo i Deep Purples superklassiker Child In Time? Hur skulle musikvärlden se ut om Giganter som Stevie Ray Vaughan, Jimmy Page, Eric Clapton, Jeff Healey och Gary Moore aldrig hade plockat upp gitarren? Jag kan säga en sak som är säker i alla fall. Guitar Hero hade aldrig existerat! Inte för att jag hade sett det som någon enorm förlust direkt, men man får ju tänka på den yngre generationen. Det är minst sagt sorgligt att ett tv-spel är deras enda chans att bli undervisad och matad med musikalisk historia och inte minst riktig och kvalitativ musik i dess renaste form. Jag tycker att dagens ungdom ska bära med sig det musikaliska arvet istället för att bli tvångsmatad med IQ-befriad och kvinnoförnedrande negerdunk. Att Stöningar och apljud som blandas med plingplongs dunka-dunka ens får kallas för musik är så nedslående att tanken på att vara jude i 40-talets Tyskland skulle kunna vara mer uppiggande.

Tacka vet jag Chuck Berrys "The Rock N Roll National Anthem" aka Jonny B Goode och Santanas landmärke Black Magic Woman som har gjort ett evigt avtryck i musikhistorien. Inget illa om negrer men nu för tiden är inte musik deras starkaste sida. Long Live Rock N Roll!

/Rob