Cream Of The Crap - 2000 & Thirteen
2013 var, med handen på hjärtat, inte det mest frekventa året om man har denna sidan i tankarna. Det blev inte mer än 4 poster (om man inte räknar detta inlägget), men när jag tänker på det så känns det obegripligt hur jag ens hann med att skriva så många. Faktum är att det faktiskt var nu i veckan som jag kom att tänka på årets bästa album. Och vad vore jag egentligen för människa om jag faktiskt struntade i att publicera min uppfattning av 2013's musikår i bild och text. Det var ju trotts allt så allt började för mig en gång i tiden och är det som alltid varit grunden för hela rOBSCENE. Nog på lidandet, här kommer det, årets bästa album i ingen som helst rangordning.
Israel Nash Gripka - Israel Nash's Rain Plans
Utan att få det att låta som en bortförklaring så vill jag inleda dessa orden med att skivan är ganska färsk. Av vad jag kan gissa mig till så är Israel fortfarande relativt okänd för många där ute. Många skulle dra en parallel till Neil Young och på vissa plan finns det många element som går hand i hand, men i grund och botten är det nog bara en bekvämlighet att ta till Neil Young för att slippa beskriva musiken. Eftersom genrer kan vara så svårt. Detta är vacker musik, vackert förpackad i enastående artwork. Har man lyssnat en del på Israels tidigare skivor så kan man klart och tydligt höra en skillnad i stilen, detta är mer tillbakalutat och avslappnat - utan att blir tråkigt. Israel Nash's Rain Plans är trollbindande i alla slag och efter ett tiotal lyssningar så finner man fortfarande nya detaljer i musiken, något som kommer göra denna skiva odödlig. Jag känner doften av en modern klassiker.
Nick Cave & The Bad Seeds - Push The Sky Away
Aaah... Vad kan jag säga. Helt och hållet magnifikt! Jag har inte lyssnat på Nick Cave & The Bad Seeds så länge, men jag vet att det finns några ruskigt bra album i bakluckan och när man har den informationen innan ett nytt skivsläpp så är förväntningarna, beklagligt nog, ofta för höga. Men "Push The Sky Away" lyckades ändå få mig att tappa hakan! Texter inspirerade av Nick's egna drömmar och musikalitet på högsta nivå kan bara resultera i succé. Albumet håller ett relativt lugnt tempo, utan att bli tråkigt på något sätt. Jag brukar sällan bry mig om vad musikrecensenter har för åsikter om musik jag lyssnar på, men av vad jag har sett i förbifarten verkar alla prisa "Push The Sky Away" till skyarna (No pun intended). Men allvarligt, detta får en att börja klia sig oroande i skägget när man tänker på musikåret 2014. Fast även om nästa år skulle bli en blek skugga av detta albumet så kommer jag vara mer än nöjd.
Steven Wilson - The Raven That Refused To Sing (And Other Stories)
Jag hade mina tvivel först, mest med tanke på "The Raven's" företrädare som inte riktigt fastnade hos mig. Jag visste att detta skulle bli ett mer proggressivt album, men vågade inte riktigt hoppas på något utöver det vanliga. Första låten "Luminol" är som Aqualungs och Porcupine Tree's kärleksbarn, Det doftar sent 60-tal fast med mer driv. Svårt att sätta ord på egentligen, men stämningen lättar upp. Det ska väl nämnas att denna skivan inte är något man har i bakgrunden när man diskar ugnsplåtar, detta är ett album som kräver din tid och uppmärksamhet, helst två - tre gånger! Men i gengäld så får du utan tvekan ett av de mest välgjorda och vackraste albumen på evigheter. Att beskriva det med så o-aristokratiska ord som SVINBRA är nästan rodnande, men det är tyvärr enda sättet att beskriva det på. Lägre förväntningar på musikåret 2014 kan man nog inte ha, för 2013 går inte att toppa. KÖP!
Clutch - Earth Rocker
Ord är egentligen överflödiga. Skäggrock i sin finaste form! Man kan inte bli besviken på Clutch, det går bara inte! Alltid, glasklart ljud och produktion, svängiga och rockiga låtar som är lätta att älska. Detta kommer alltid vara ett av mina favoritband, just med tanke på att man alltid får vad man förväntar och oftast lite mer. Enda orsaken att inte sitta och gunga ditt huvud till detta är om du har en skada i ryggraden, men då kanske man kan gunga någon annan kroppsdel, det finns ingen idé att stå emot. Med Earth Rocker är det fredag hela veckan!
