The Roundhouse Tapes

Idag knep jag en plats i bilen och hängde med mina föräldrar ner till Kristianstad för att egentligen bara fördriva tiden. Fast när man ändå är i Kristianstad så får man ju vara schysst och säga hej till Jörgen inne på Kompakt Disk... Trotts att vi inte var inne i stan förrän 20 min i stängningsdags så lyckades jag likväl bränna pengar som jag egentligen inte har. När jag för skojs skull, utan en tanke på att köpa något, bläddrade i vinylbacken så uppenbarade sig inget mindre än Opeth's Roundhouse Tapes som jag länge har sneglat efter på Peacville's egen webbshop. Men nu hade jag den i mina händer och kunde på så vis slippa att skicka efter den från England. Låt mig får dela med mig av det ögon/örongodis jag fick med mig hem... Enjoy


Som ni kanske lägger märke till så har denna utgåva förärats med ett "box-utförande"
istället för ett traditionellt konvolut...


baksidan...


När man lyfter locket så bemöts man utav en 60x60cm Poster
som så snart den har legat i press får en egen ram...


Lyfter man på postern så finner man en fullsize booklet...


Bara det finaste är nog och här får 3st 180g vinyler dela på 9 låtar
Hela boxen är limiterad till 1000ex worldwide, min är 944/1000.

/Rob

The Pianist That God Forgot

Oavsett vad folk säger så har tv-reklamerna mer makt än man kan tro, med en viss marginal för hur man väljer att tolka "makt". Humor, som kan täcka ett väldigt brett spektra, är för många en viktig beståndsdel i en reklamfilms uppbyggnad och kan till viss del också vara en tolkningsfråga. Egentligen är det väl mer så att man märker de roliga detaljerna om man bara är uppmärksam. Eftersom jag tycker överflödet av reklampauser är det tråkigaste som finns så har jag mina egna metoder för att göra lidandet lite roligare. Så länge jag kan minnas har jag omvandlat alla seriösa reklamsnuttar till hey barberiba versioner i mitt huvud och all reklammusik har fått sina texter redigerade efter mer passande ändamål. Allt blir så mycket roligare om man helt enkelt bara byter ut några få ord.

Förutom de reklamerna som är roliga utan att man behöva ändra något så finns det reklamer som kan placeras i den subtila humorkorgen. Vilket skulle bli reklamerna för Imodium Plus och Haribo. Imodium Plus är så grymt rolig bara för att det är en kvinna som får vara Diarréoffer inför en hel nation! Kort sammanfattning: Den ovanligt positiva berättarrösten börjar med orden "Diarré är ett tecken på att din mage jobbar för snabbt" och samtidigt visas en kvinna som är ute och jogga i solsken... wtf? För det första; "Tjejer bajsar inte" (enligt dom själva iaf
). För det andra; Vem är ute och joggar när man vet att man har diarré? och för det tredje; Varför är det solsken och glada röster i en reklam för intensiv diarré? Diarré är för tusan ingen solsemester och kommer ALDRIG att vara!

Haribo? ja, det kanske inte är det mest självklara valet av en subtilt rolig reklam, men det är faktiskt som så att denna filmsnutt i själva verket är rätt så rolig. Kort sammanfattning: En blå, kraftigt gungande haribo-bus, sprider bokstavligt talat solsken överallt där den kör. Bussen körs av en gul, ultrafet och svullen chippendale-björn som ser hög och bögig ut. Jag vet inte om budskapet i denna reklamen är vad jag tror det är. Men björnen lurar in barn i sin buss med hjälp av godis och vem vet vad som händer sen?... Kan det vara så att den gula chippendale-björnen som symboliserar haribo är släkt med Ronald McDonald?

To Be Continued...

/Rob

Long Live Rock N Roll



Den 16 Maj 2010 förlorade en av hårdrockshistoriens främsta sångare och frontmän sin kamp emot cancer. Ronnie James Dio blev 67 år gammal men hans musik förblir odödlig. Hårdrocksscenen har precis krympt och förlorat en stor ikon och jag kommer irritera mig i en evighet för att jag inte fick tummarna ur att se Dio på KB i Malmö under hans senaste besök. Trotts att hans musik lever vidare så kommer det ändå kännas tomt.

"Hot wind moving fast across the desert
We feel that our time has arrived
The world spins while we put his wing together
A tower of stone to take him straight to the sky
Oh I see his face

Where is your star
It is far, is it far, is it far
When do we leave, yeah
I believe, yes, I believe

I in the heat and the rain
With whips and chains
Just to see him fly
So many die"




Little Cream Soda


Modern Tortyr

Jag kan hålla med om att det är konstigt att någon som älskar musik så mycket som jag gör samtidigt kan hata den i vissa användningsområden. Ta till exempel Musikaler, alltså filmer där dom envisas med att sjunga fram sina repliker, som enligt min mening är det absolut dummaste som finns. En film kan omöjligt bli seriös när alla skådespelare springer runt och sjunger medan de utför vardagssysslorna! Vem tusan dansar på frysdiskarna och gör moonwalk ibland chipsen när man är på City Gross och handlar? Sådana handlingar hör hemma på ett hem för psykiskt instabila människor. Jag minns när jag bestämde mig för att se Sweeny Todd som är en mörk och blodig musikalfilm med Deppiga Johnny i huvudrollen. Det enda positiva med filmen var nog det gråa filtret som bidrog till den mörka stämningen. Men att gå runt och sjunga medan man snittar upp halspulsådern på sina offer? Kom igen! Även om filmen handlar om en barberare som dödar sina kunder och gör mat av dom så blir det hela lite komiskt när denna "mördare" ska studsa runt och sjunga hela tiden! Hela budskapet går om intet och blir lika seriöst som en disneyfilm! På tal om Disney så har jag enda sedan barnsben avskytt de fåniga och mesiga sångerna som skulle vara med i alla filmer. Det var löjligt på 90-talet och är minst lika löjligt nu.

Jag vill även tillägga att Mamma Mia är den sämsta filmen som nått videohyllorna genom hela världshistorien! Redan innan jag såg den så visste jag att det skulle bli jobbigt men jag trodde aldrig det skulle vara så dåligt! Alla dansar och sjunger som om dom hade grav tourettes och den sötsliskiga kärlekstouchen som ligger som en tjock dimma av florsocker genom hela filmen fick mig nästan att få diabetes. Kort sagt så var det två av de svårare timmarna i mitt liv...

Även om mitt förakt mot musikal-filmer låter som en big deal så är det inte ens i närheten utav det hat jag känner gentemot spelet sing star (Direkt översatt: Modernt tortyr redskap som återfinns i vart och vartannat hem). Alla verkar tycka att det är "bra underhållning" att skämma ut sig själv genom att sjunga gamla klassiker. Inte nog med att musiken i spelen motsvarar hissversionerna av de låtar vi kan höra på radion. Låtarna på sing star är allt som oftast låtar som spelas sönder på radion på diverse kommersiella radiostationer. Som om inte det vore nog har musiken blivit förädlad till renodlade hissversioner (inte alltid) och som toppen på isberget kommer din kråkröst som en dolkstöt i ansiktet. Säg mig VAD som är kul med det? man får ut behagligare ljud genom att slänga 10 000 silverbestick i en vindtunnel.

Det som i själva verket är roligt (eller kanske sorgligt) är att alla ska vara så seriösa, nästan som om de själva intalar sig att de kan sjunga. Jag bryr mig inte om ifall mina vänner tycker om att sysselsätta sig med denna formen av... ehm... underhållning? Men allt som oftast så innebär sing star att ALLA ska sjunga. Alla inbegriper även mig. Ingen blir lämnad åt slumpen utan alla ska verkligen få känna vad total förnedring är, till och med de som befinner sig i ett annat rum. Jag ska väl inte bli torterad motvilligt bara för att alla andra frivilligt ställer upp? Det är ju bara idiotiskt! Jag har ju aldrig hört att vakterna på Guantanamo nyper sig själva i pungen med en glödgad avbitartång efter att de har torterat fångarna bara för att alla ska vara en del utav underhållningen? Men om så vore fallet så ska jag sjunga på sing star nästa gång, jag lovar!

/Rob

Os... nej förresten

Det är intressant. Statyn avbildar två barn av kvinnligt kön som lyckligt hoppar omkring på ett stenfundament och samtidigt får en underspolning av en jetstråle med vatten? Vad kan denna skapelse tänkas ha för budskap? "Osby, Renast i söder"? eller kan den till och med vara byggd med något negativt i åtanke? Hur som helst så får orden "Osby, staden (hålan? haha) där allt är möjligt" en helt ny innebörd... Skrämmande!

 

/Rob


Various B.S

En gång för alla ska jag reda ut varför jag har slutat med att tanka hem film. jag har inte fegat ur pga Sveriges rikes lagar utan jag har slutat ladda hem film för att sidan jag var (och fortfarande är) medlem på stängde ner och kunde inte längre förse mig med film med bra kvalité. Ja, jag förutsätter faktiskt att filmen jag tankar ska hålla en viss kvalité. Jag skulle nog inte sjunka så lågt att jag tankar en AVI film som jag plågar mig igenom bara för att det är gratis, så patetiskt är jag inte. Om jag nu tvingas att hyra eller köpa film för att komma åt kvalitén som jag vill ha då är det ett pris jag gärna betalar. Punkt slut.

Vad gäller rOBSCENE så har jag inte känt någon ork att vara allt för aktiv de senaste veckorna eftersom den största tiden går åt framför tv:n. Mina muskler förtvinar och hjärnan börjar skrumpna ihop, men det är antagligen en fas som jag kommer ut ur efter några veckor. Dessutom har jag slutat att göra reklam för min sida på msn (som ni kanske har märkt) så rOBSCENE finns enbart tillgänglig för er som redan vet att den existerar.

Övriga nyheter
innefattar en hjälpande hand på en av mina vänner blogg där jag fick möjligheten att utforma lite design och bygga om sidans layout. Resultatet kan du se på följande länk: http://flutters.blogg.se/. Sist men inte minst vill jag tacka alla vänner som har varit och besökt mig den senaste tiden! Jag tackar så ödmjukt för att ni faktiskt har tagit er tiden att åka hit till Karlshamn och velat träffa mig. Det känns skönt att jag slipper vara den som måste åka precis överallt för att få träffa lite folk. Tack!

/Rob

PS: Skulle någon ha lyckats missa det så har jag bytt mailadress, meddela mig om du önskar den nya.

RSS 2.0