Jag kan hålla med om att det är konstigt att någon som älskar musik så mycket som jag gör samtidigt kan hata den i vissa användningsområden. Ta till exempel Musikaler, alltså filmer där dom envisas med att sjunga fram sina repliker, som enligt min mening är det absolut dummaste som finns. En film kan omöjligt bli seriös när alla skådespelare springer runt och sjunger medan de utför vardagssysslorna! Vem tusan dansar på frysdiskarna och gör moonwalk ibland chipsen när man är på City Gross och handlar? Sådana handlingar hör hemma på ett hem för psykiskt instabila människor. Jag minns när jag bestämde mig för att se Sweeny Todd som är en mörk och blodig musikalfilm med Deppiga Johnny i huvudrollen. Det enda positiva med filmen var nog det gråa filtret som bidrog till den mörka stämningen. Men att gå runt och sjunga medan man snittar upp halspulsådern på sina offer? Kom igen! Även om filmen handlar om en barberare som dödar sina kunder och gör mat av dom så blir det hela lite komiskt när denna "mördare" ska studsa runt och sjunga hela tiden! Hela budskapet går om intet och blir lika seriöst som en disneyfilm! På tal om Disney så har jag enda sedan barnsben avskytt de fåniga och mesiga sångerna som skulle vara med i alla filmer. Det var löjligt på 90-talet och är minst lika löjligt nu.

Jag vill även tillägga att Mamma Mia är den sämsta filmen som nått videohyllorna genom hela världshistorien! Redan innan jag såg den så visste jag att det skulle bli jobbigt men jag trodde aldrig det skulle vara så dåligt! Alla dansar och sjunger som om dom hade grav tourettes och den sötsliskiga kärlekstouchen som ligger som en tjock dimma av florsocker genom hela filmen fick mig nästan att få diabetes. Kort sagt så var det två av de svårare timmarna i mitt liv...

Även om mitt förakt mot musikal-filmer låter som en big deal så är det inte ens i närheten utav det hat jag känner gentemot spelet sing star (Direkt översatt: Modernt tortyr redskap som återfinns i vart och vartannat hem). Alla verkar tycka att det är "bra underhållning" att skämma ut sig själv genom att sjunga gamla klassiker. Inte nog med att musiken i spelen motsvarar hissversionerna av de låtar vi kan höra på radion. Låtarna på sing star är allt som oftast låtar som spelas sönder på radion på diverse kommersiella radiostationer. Som om inte det vore nog har musiken blivit förädlad till renodlade hissversioner (inte alltid) och som toppen på isberget kommer din kråkröst som en dolkstöt i ansiktet. Säg mig VAD som är kul med det? man får ut behagligare ljud genom att slänga 10 000 silverbestick i en vindtunnel.

Det som i själva verket är roligt (eller kanske sorgligt) är att alla ska vara så seriösa, nästan som om de själva intalar sig att de kan sjunga. Jag bryr mig inte om ifall mina vänner tycker om att sysselsätta sig med denna formen av... ehm... underhållning? Men allt som oftast så innebär sing star att ALLA ska sjunga. Alla inbegriper även mig. Ingen blir lämnad åt slumpen utan alla ska verkligen få känna vad total förnedring är, till och med de som befinner sig i ett annat rum. Jag ska väl inte bli torterad motvilligt bara för att alla andra frivilligt ställer upp? Det är ju bara idiotiskt! Jag har ju aldrig hört att vakterna på Guantanamo nyper sig själva i pungen med en glödgad avbitartång efter att de har torterat fångarna bara för att alla ska vara en del utav underhållningen? Men om så vore fallet så ska jag sjunga på sing star nästa gång, jag lovar!

/Rob