När man verkligen har så slut på aktiviteter, idéer och det till och med är tråkigt att titta på TV är det dags för plan B. Att använda plan B på en otroligt tråkig lördagskväll måste väl vara acceptabelt med tanke på vad jag annars hade gjort (absolut ingenting)? I alla fall... Så sitter jag här nu i min öronlappsfotölj och smuttar på ett glas blandsaft, som jag faktiskt inte hade druckit om jag hade haft groggvirke, och ska, tro det eller ej, prata Musik! Jag tänker en gång för alla försöka reda ut den hög av missförstånd som den tyngre musiken av någon anledning fått hängande runt sin hals och förhoppningsvis ge mina non-metal-läsare en inblick ur min syn på saken.

I många personers ögon och öron är Metal en musikgenre som inte är "okej". Jag har många gånger frågat mig "varför?" men aldrig har jag fått något svar jag riktigt kunnat acceptera som "vettigt". Oftast får man höra något i stil med "Heavy Metal är satanistisk musik och det ska man inte lyssna på", givetvis gör svar som dessa att den obotliga musikälskaren i mig vill skrika rakt ut. Som om inte det vore nog så brukar personerna som yttrar sig på detta viset oftast titta mig i ögonen med en dömande blick och tilltalar med mig med en Jag-är-inte-arg-på-dig-utan-bara-besviken ton i rösten, nästan som om dom vore mycket bättre än mig. Egentligen förstår jag inte hur personer med detta resonemang undgår att märka hur löjligt det faktiskt låter? Det är ju som att påstå att alla invandrare är tjuvar eller alla greker är håriga! Okej, det sista är nog sant...

Hårdrocken är inte värre att lyssna på än någon annan musikgenre. Däremot är det inte sagt att man kan lyssna på alla undergenrer inom Hårdrocken, för det finns en del att sortera ut (om man nu väljer att göra det). Min teori om det hela är att folk inte tolererar Metal för att den är ett lätt byte pga dess, många gånger, hårda yttre. Därav drar många slutsatsen att det inte är lämpligt hur det än låter eftersom det fortfarande är metal. Detta tankesättet är inte korrekt alls eftersom det bara är ca 20-30% av hårdrocken som har satanistiska budskap och/eller liknande innehåll. Oftast behandlas saker som kärlek, svek, ånger, sorg, lycka osv på precis samma sätt som det gör i övriga genrer. Tekniskt sett är det som Beatles eller Bowie fast med distade gitarrer, dubbeltramp och growl.

En del tycker inte att det ska få kallas musik eftersom man inte hör vad dom "sjunger". Varje gång någon använder det argumentet så skrattar jag lite för mig själv och tröstar mig med att popvärlden inte är mycket bättre. Se bara på Håkan Hellström och Kent där båda sångfåglarna sjunger hellre än bra, men trotts det har dessa band rönt framgång. Så säg mig, var skiljer sig allt egentligen?

Anledningen till att jag lyssnar på Metal är för att det är en otroligt bred genre där man ständigt hittar nya saker med musiken. Metal har allt man kan önska sig! Tungt, mjukt, hårt, snabbt, långsamt, storslaget, pampigt, tekniskt, primitivt, kraftfullt, djupt... jag skulle kunna hålla på hela natten! Alla vet dessutom att hårdrockarna gör de bästa balladerna och som om inte det vore nog så är Sweden Rock Festival Sveriges största festival! Tvivlar du fortfarande?

Sammanfattningsvis så kan jag väl sträcka mig till att Metal är dåligt om man påverkas destruktivt av den. Men det är ett problem som jag aldrig har upplevt då jag bara har erfarit motsatsen. Så länge du mår bra av något är det väl bara dumt att sluta använda sig av det? Så innan du provocerar eller anklagar en hårdrockare som mig nästa gång så bör du tänka på det du har läst här och begrunda dig själv innan du öppnar munnen, för när du väl börjat leka besserwisser så kommer jag krossa dig...

/Rob, Stay Metal \m/