Det tog mig åtskilliga veckor och månader innan jag, pinsamt nog, spelade igenom Galilean Satellites av misstag. Men ibland ska ju misstag också vara bra, ellerhur? Jag minns hur jag faktiskt kom över skivan också. Jag letade efter band som skulle vara uppbyggda på samma fundament och erhålla liknande strukturer som Cult Of Luna har. För drygt ett år sedan började jag lyssna på Cult Of Luna på allvar. Men girig som man är ville jag ha mer utav den här episka och drömliknande musiken... Det var så jag kom över The Galilean Satellites med det amerikanska bandet Rosetta. Jag har vid den här tidpunkten lyssnat på albumet ett tiotal gånger och jag fascineras av hur mycket som händer på en och samma gång. Ljudbilden är väl utfylld och man tvingas att passera många passager innan man har tagit sig igenom skivan i sin helhet. Någon jag vill ge lite extra cred är mannen bakom trummorna som gör ett helt enastående jobb och viftar fram kombinationer jag inte tidigare har hört i trumväg. The Galilean Satellites består av 5 låtar varav den första låten på skivan klockar in som den kortaste med sina blyga 8 minuter och 13 sekunder. Det är för mig obegripligt hur en skiva med 5 låtar kan ta hela 1 timme och 4 sekunder att spela igenom när det i själva verket känns som att allt går på 10 minuter. Som en tidsresa i dess rätta bemärkelse så känns det bara overkligt. Inga riktiga texter är publicerade till skivan utan det ända som finns skrivet i texthäftet är: "The Galilean Satellites is about one such space man". Det verkar inte spela någon roll om hur många gånger man lyssnar på skivan för så fort den tar slut så sitter man där igen och frågar sig själv "vad var det som hände?"... Fantastiskt!

/Rob