Solen smyckar horisonten och slänger ifrån sig några sista strålar utöver en hav av människor. Jag står tillsammans med 20 000 individer och funderar på om jag har sett min sista solnedgång. Svart är scenen, den som står framför oss likt en sovande vulkan som när som helst är redo att explodera. Vi är förväntansfulla och nervösa för vad som skall komma. Några få utav oss känner till rutinen samtidigt som de ovetande kommer få en rejäl överraskning...

Ett mullrande ljud hörs, det är 742617000027 som ljuder och folk börjar vråla i bekräftelse. Mitt hjärta bultar snabbare, det är nära nu. Den sovande vulkanen vaknar med ett ryck. Nio maskerade själar har kommit för att leda oss allihopa till första parkett där vi ska bevittna en enorm explosion. Vidundret Slipknot slänger igång maskineriet med låten (SIC) och folk blir som galna! Alla viftar, knuffas, trycker allt vad dem orkar och hela frihamnen känns som ett ända slagsmål. Envis och fast beslutsam om att komma så långt fram i utbrottet som möjligt plöjer jag mig fram. Jag möts av gråtande människor som kommer mot mig, trycket är hårt och lämnar ingen plats för veka människor. Antalet gråtande åskådare med panik ökar efter varje sekund och ordningsvakterna har fullt upp med att lyfta människor över staketet.

Slakten forsätter låt efter låt och intensiteten hamrar över hela kroppen. Musiken hinner knappt tystna förren Corey ropar: "You know this song! BEFORE I FORGEEEEET!!!" och slagfältet öppnas än en gång. Så gott som alla sjunger med och vid det här laget existerar inte smärta längre. Låtar som Duality, Surfacing och Psychosocial betas av och publiken tycks aldrig tröttna. Men när People = Shit träffar publiken likt en vedspis i krocktest finns det ingen morgondag längre! Jag blottar alla mina krafter och släpper taget, nu får det gå hur det vill.

Klockan börjar närma sig midnatt och det är dags för sista låten. Med värk i kropparna hänger vi på varandra, glada och svettiga. Black stage släcks ner och man den fana som tidigare har prytt scenens bakre vägg byts ut till Slipknot S:et. "Do you wanna go down in history with us!?" hör man Corey skrika och publiken bekräftar med ett "YEAH!". "You can do fucking better than that... I said, DO YOU WANNA GO DOWN IN HISTORY WITH US?!?! Publiken skriker högre än någonsin "YEEEAH!!!"... "My family, my friends. It's time for all of us to... SPIT! IT! OUUUT!!!". Massakern fortsätter i samma tempo som tidigare... Clown går fram till scenkanten med en videokamera på stativ samtidigt som Corey uppmanar alla att "Sit the fuck down, everybody sit the fuck down!". Jag tror knappt vad jag hör! Vi ska verkligen utföra en äkta Jump The Fuck Up enligt gammal hederlig Slipknot anda!?

Dryga 20 000 människor befinner sig nu i sittande på huk och inväntar Coreys befallning att hoppa upp "When i say... Jump the fuck up, you jump the fuck up... But not yet, not until i say... Jump. The. Fuck. Up... ARE YOU READY?". Det är trångt, men jag är redo, Låt nedräkningen börja!
"Joey, let's bring these motherfuckers home..." säger Corey och börjar sjunga: "'Bout time I set this record straight all the needle nose punching is making me irate. Sick of my bitching falling on deaf ears where you gonna be in the next five years? The crew and all the fools, and all the politics get your lips ready, gonna gag, gonna make you sick. You got dick when they passed out the good stuff. Are you sick of me? SO JUMP THE FUCK UP!"... VI ALLA hoppade som om vi var skjutna ur luftvärnskanoner... Helt fruktansvärt otroligt! Slipknot = Klimax...


PS: Under andra låten fick en tjej hjärtstillestånd, efter upprepade återupplivningsförsök hämtades hon upp av ambulansen där man senare lyckades få liv i henne igen. Sjukt...

PS#2: Efter sista låten släcks lamporna men istället för komplett tystnad började man spela Michael Jackson's Beat It i högtalarna... Komiskt slut på brutaliteten haha.

/rOB