Den senaste tiden: Mycket tankar. Mycket bra saker att skriva om. Mycket små iakttagelser. Lite tid. Om jag inte misstar mig så har mitt liv gjort en så kallad "U-turn" sedan mitt senaste inlägg. När jag tänker efter så är det ingen vidare bedrift. 2 inlägg om året - Go figure... Men när alla planeter äntligen står på linje, klockorna hoppar över en sekund och någon hittar botten på den bottenlösa klyftan, då skriver jag gladeligen ett nytt inlägg (Om du läser detta, Marlene, så använder jag mig av sarkasm. det finns en wikipedialänk längst ner i inlägget).

 

Jag putsade fönster på ett dagis igår. Jag hatar det. Som om det inte vore nog med att alla dagisbarn inom hela faciliteten... (Jag korrigerar mig själv) - Institutionen, valde att befinna sig inom min närmsta kvadratmeter när jag försökte utföra mitt jobb så fanns det ett större problem. Den gravt förståndsbegränsade pojken med spidermantröja! Ja, jag vet... "Han är ju bara ett barn bla bla bla", bortse från detta uppenbara faktum, för jag har redan poängterat detta! Han går ju trotts allt på dagis? Hur som helst, det var något med hans närvaro som gjorde mig väldigt uppretad. Jag var förvisso, trött, stressad, hungrig och irriterad sedan tidigare. Men det är knappast nämnvärt i detta sammanhang. Under tiden som han inkräktade på den kvadratdecimetern inom min kvadratmeter som fortfarande inte var fylld med barn så sysselsatte han sig med att prata obegripliga ord, lukta på rutan, känna på det nyputsade glaset och säga "vad lent det blir". Än idag vet jag inte om hans talfel välsignade honom med ett omedvetet skämt eller om han bara hade ren och skär tur. Båda delarna är iofs tur. Tur. Hade hade en ytters otrevlig odör som gav hans störda aura en nästan visuell natur...

 

Medan jag stod där och utförde mitt jobb för att försöka komma hem i resonabel tid så frågar han om jag skulle putsa Plywood-borgen som han gärna huserade i, varpå hans dagiskollega med proffessor-examen säger: "Han kan ju inte putsa borgen? Den har ju inga rutor! Se, man kan ta handen rakt igenom här din dumskalle". Nu i efterhand så borde jag erbjudit pojk-professorn ett jobb, men det är lätt att vara efterklok. Senare när jag putsade utsidan på fönsterna, gissa vem som satt på den nyputsade insidan med smutsiga snorfingrar och knackade för att få uppmärksamhet? Jag ser dig...