Eftersom jag inte har mycket annat för mig än att sitta och stirra ner på soffans armstöd så kan jag väl lika gärna använda tiden till något nyttigare. Anyhow... Jag upptäckte mig själv "titta förundrande" på mig själv, något som bara pågick i ett par sekunder. Du vet, man får något slags hjärnsläpp och tappar fattningen och förstår inte riktigt hur saker och ting fungerar. Typ, man stirrar på en gaffel och fattar inte vad man ska med denna kalla, konstiga stålskapelse till. Ungefär så fast ändå inte. Jag har fått höra det många gånger innan, främst när jag bodde hemma, hur jag i själva verket kan sova till sådan... tja, jag vill inte kalla det skitmusik. Så vi kallar det skitmusik! Mitt hjärnsläpp innebar inte att mitt dömande och självinsiktsfulla ego ställde exakt denna frågan till mig. Nej, det var faktiskt så att jag satt på min lilla soffkant och shufflade i låtlistan när Mumakil dök upp. Mumakil är snabb, snabb, snabb och möjligen hårdare än den är snabb- metal. Det är så intensiv musik att låtarna sällan är över en och en halv minut långa. I alla fall... Tanken slog mig att Mumakil i själva verket, faktiskt och förståeligen är sådan slags musik som enligt många borde klassas som oväsen istället för musik (Jag skulle kunna sträcka mig till kvalificerat oväsen).

För en sekund kunde jag se det komiska och absurda som jag tror min mamma ser varje gång jag spelar sådan musik... och somnar till den. Ja det är sant, jag kan somna till musik som Mumakil UTAN några som helst problem. Det kan till och med vara riktigt skönt att skruva upp volymen och lägga sig på sängen och ta en tupplur med hardcore-metal hammrande genom högtalarna. Men det är inte den enda "konstiga" musiken jag somnar till. För något år sedan upptäckte jag en musikform som kallas "dark ambient" och som mer eller mindre bara är ljud. Oftast är det inte ens ljud i snygga arrangemang utan bara ljud. Det är kanske svårt att föreställa sig exakt vad jag pratar om utan några exempel. Så därför tog jag friheten att leta upp några "favoriter" som jag sedan länkade här under. Bara så du fattar grejen.

Det råkar vara som så att jag faktiskt gillar ljud och jag kan faktiskt somna till det mesta, regn och åska är favoriter, så länge ljuden bara är sammanhängande. Alltså: Ångvält, kulspruta, damsugare, surr, brus, tickande klockor, ösregn... Vad som helst. Däremot funkar inte sådant som snarkningar eftersom de överraskar en hela tiden. När man tror det har lugnat sig och börjar gå över så kommer det tillbaka igen - with full force. När någon spikar är inte så härligt att lyssna på heller. Eller droppande kranar. Men så länge ljudet är konstant och relativt sammanhängande så kan jag koppla bort det, ifall jag nu inte vill vaggas in i sömnen med dess hjälp...

Haha, jag kom på mig själv att säga högt "detta är bra" när jag hittade denna på Yt.