LED ZEPPELIN - CELEBRATION DAY

Det hade egentligen räckt med att skriva vad det stod på albumets promo-posters. "20 miljoner försökte få biljetter, 18 tusen fick". Något som gav Led Zeppelin en plats i Guiness Rekordbok för "Highest Demand for Tickets for One Music Concert". En konsert så eftertraktad att flera tusen åkte från jordens mest avlägsna delar för att få chansen att köpa en biljett på plats till ockerpris... Men förgäves. Jag personligen skulle kunna tänka mig att betala 10 - 15 000 för en biljett eftersom detta med allra största sannolikhet var den absolut sista chansen att se alla bands moderskepp framföra sitt a-game. Istället för att hålla fast vid det omöjliga så finns faktiskt möjligheten att uppleva spelningen igen men på ett format som heter Blu-ray eller DVD. Om man ska vara kritisk, vilket jag är, så är måste man se detta för vad det är. En live-platta, samlingsalbum, best of... kalla det vad du vill, för det är egentligen inget "nytt" album... Men man får inte glömma att det sällan blir bättre än såhär och om detta album rent tekniskt sett inte hör hemma i denna hyllningen till årets bästa nysläpp så hör den samtiding hemma mer än något annat album. För det var med dessa låtarna det började för mer än 40 år sedan. 20 miljoner par öron har inte fel, bättre än såhär blir det inte.

 

STORM CORROSION - S/T

Storm Corrosion kan vara det största sammarbetet sedan... Pepsi och citron? Nej ga vet inte, mitt huvud står lite stilla just nu. Men ärligt talat, finns det någon som inte älskade Pepsi Twist när den kom? Hur som helst, för er som inte känner till Storm Corrosions bakgrund så bör det nämnas att vår allas vinylpropagerande stockholmsluffs Mikael Åkerfeldt (Opeth) och ingen mindre än Steven Wilson (Porcupine Tree, Blackfield), det musikaliska geniet som aldrig tycks pricka fel har ingått i ett sammarbete och med ömma strykningar åstadkommit detta vackra album. Nu i efterhand när jag blickar tillbaka på den senaste meningen så får jag nästan känslan att Mikael Åkerfeldt skulle vara kakmonstret eller något, men så är inte fallet, för han är också ett geni. Sådär, nu är alla korten på bordet. Jag kan tänka mig, eftersom jag inte har testat det i praktiken ännu, att Storm Corrosion är ett fantastiskt album att åka tåg till och titta ut på det höstgråa landskap som heter Sverige. Det är vackert på ett skrämmande sätt utan att bli för mörkt och elakt. En snygg balansgång som saknar motstycke. Det finns inget album som låter Storm Corrosion. En sann ädelsten.

 

RIVAL SONS - HEAD DOWN

Ska jag vara fullkomligt ärlig så hade jag nog väntat mig lite mer. Men jag säger inte att det saknas något. Eller gör jag det? Åh, det är otroligt svårt att inte referera till Led Zeppelin när man hör Rival Sons. När jag lyssnar på "You Want To" så tänker jag bara på Led's "Heartbreaker" och det får mig att le. Det är ju omöjligt för mig att förstå att ingen har försökt att köra på detta kortet tidigare. Men det är väl som de säger, det krävs rätt man för jobbet och Rival Sons är helt rätt band att bära vidare facklan. Detta är inte hårdrock. Det är blytung blues PRECIS som Led Zeppelin är. Nu gjorde jag det ingen! Det är inte rättvist, för det finns mycket med detta bandet som vill få mig att skrika av glädje. Fortsätter det i denna takten för Rival Sons så kommer det inte sluta på en återvändsgränd i Birmingham. Återföreningskonsert i O2 om si sådär 40 år från nu hade varit en fantastisk upplevelse. Jag ställer mig i kö för eventuella biljettsläpp redan nu. Nej... Nu gjorde jag det ingen. Förlåt.

 

 

MARK LANEGAN BAND - BLUES FUNERAL

Jag är ett fan av Queens Of The Stone Age, Soulsavers, UNKLE och "Im Not There OST". Vad har dessa band respektive album för samband? Jo, en herre vid namn Mark Lanegan har lånat ut sin ljuvliga rök-raspiga whiskeyröst till samtliga! Och den informationen är fortfarande ganska färsk hos mig. Gissa vilken chock denna underbara upptäckt förde med sig för några veckor sedan! Som en del kanske har lyckats lista ut ås har jag befunnit mig i en Nick Cave-period nu ett tag och det finns vissa likheter med Mark Lanegan Band och Nick Cave & The Bad Seeds. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att denna mannen gör mig imponerad. Lyssna bara på låtar som QOTSA - This Lullaby, Soulsavers - Unbalanced Pieces eller Mark Lanegan - The Man In The Long Black Coat från I'm not there OST. Fenomenala sånginsattser! Blues Funeral kanske inte håller lika hög standard som dessa praktexemplar till låtar jag precis nämnde. Men Blues Funeral är ett väldigt intressant album från en man som tycks vara släkt med Kung Midas. För bra för att gå obemärkt förbi!

 

FIRST AID KIT - THE LION'S ROAR

Tänk dig att Agneta och Anni-frid står på en farm i Tennessee och sjunger i stämmor (glöm Björn och Benny hemma), Joni Mitchell rider förbi på en häst som hon vackert har tatuerat med sin posei. Waterboys kanske hänger på staketet intill hagen och lyckas spela "the greatest song in the world"- som KG och JB i "The D" sjunger om... Så skulle man kunna beskriva First Aid Kits musik. Den är fänglsande, magisk, och bitvis helt nattsvart av sorg. The lion's roar sitter på en låtskatt vars texter överträffar mycket av det jag har hört i mina levnadsdagar och det är kanske där gnistorna blir till brinnande lågor? Det spelar ingen roll var flamman blossar upp för när man hör ett album som detta så glömmer man och förlåter saker som vanligtvis skulle kunna ses som nackdelar. I vanliga fall skulle exponering via populära radiokanaler kunna ses som en stor turn-off, men i detta fallet har jag kommit på mig själv att tänka "Detta är det bästa och antagligen det enda bra som spelas på radio nu för tiden". Detta skulle enligt min mening mycket väl kunna vara årets album, även om jag valt att inte ranka några av albumen i denna listan. Det finns bara en sak att göra: Rösta fram First Aid Kit till vinst i årets P3 Guld Awards. This is a keeper! GRRROOAAAW!!

 

 

Andra nämnvärda släpp 2012:

Lamb Of God - Resolution. Blytungt och intensivt. Ett steg i rätt riktning.

Lana Del Rey - Born To Die. Det finns något magiskt med denna kvinnan. Säregen röst och en vinkning till svunna tider. Denna skivan har puls.

Marilyn Manson - Born Villain. Det blir aldrig samma sak som förr. Men han är ihärdig och visar att det inte alltid är det visuella som behöver bära. Marilyn Manson är en Artist och lever för sin konst.

Gojira - Från Vansinnigt hårt och tänkvärt till vansinnigt hårt och proggressivt. Ge det lite tid och allt betalar sig.

Neurosis - Honor Found In Decay. Det vidrör något som ISIS lämnade. Post-Metal när den är som allra mörkast. Riktigt bra!

Baroness - Yellow and Green. Inte lika Starkt album som Blue Record men det finns guldkorn. Kanske busskrashen kan vända bandet i en annan riktning, mer mot Red Album? Spänningen tätnar.