I mitt hus finns det fyra hyresgäster exklusive hyresvärden och mig. Alla som har varit hos mig vet att det gamla kråkslottet som jag bor i är väldigt lyhört. Med andra ord kan jag utan problem lyssna till konversationer som mina grannar har med varann. Trapphuset är den röda zonen där allt hörs, till och med när du blinkar med ögonen! Detta betyder att en öppen ytterdörr fungerar som en extension för trapphuset. Dörrarna till samtliga lägenheter är dåligt tätade och släpper igenom mer eller mindre alla ljud. Väggarna, som i sin tur inte är tätade alls, släpper igenom allt ljud. Alltså betyder det att ju mindre vägg/dörr-yta som vätter ut mot trapphuset är att föredra för att slippa bli tagen på bar gärning när man ringer till telefonbanken med högtalaren på.

Med dessa fakta i tankarna kan jag hjälpa dig att konstatera att min lägenhet har den bästa tänkbara positionen. Jag har ca 5kvm vägg/dörr-yta som gränsar mot trapphuset och den enda väggen som gränsar in mot någon granne är min köksvägg. Vilket betyder att ett dvärganpassat kök som mitt är perfekt i detta syfte. Vad vill jag få sagt med detta? Jo, trotts att lägenheterna i denna fastigheten släpper igenom lika mycket ljud som ett vanligt tält så kan jag ändå spela hög musik. Jag har funderat ett bra tag hur mina grannar kan acceptera att jag spelar så högt som jag har gjort, för jag har spelat löjligt högt vid vissa tillfällen. Men när man tänker efter... Jag har bott här längst (inte för att det borde spela någon roll, men ändå), Hyresvärden som bor under mig är stendöv (uppenbarligen), grannen som bor mitt över är nästan aldrig hemma. Sen har vi en mamma och hennes tonårsdotter längst ner i korridoren som bråkar med varann titt som tätt och skriker åt varann (Det är väldigt komiskt att höra deras argument). Antagligen har inte denna kvinna påpekat min höga ljudnivå för att hon är medveten om att jag hör deras oljud. Eller så kanske alla gillar min musik? Nej det är inte trovärdigt...

Det finns flera tillfällen då jag har fått bita mig i läppen och tvingat mig själv att tänka på annat för att inte påbörja en konversation med min granne genom köksväggen. Jag menar, hur sugen blir man inte att ropa "prosit!" när man hör en nysning? Men sen får man ju tänka på hur många gånger han har hört mina dampryck och likt mig har varit tvungen att bita sig i läppen. Det hade varit intressant att få reda på vad han har hört eftersom han alltid går och småflinar åt mig när vi träffas på parkeringen eller i trapphuset. nej... Det är nog bäst att aldrig få veta. Ett Exempel: mitt badrum gränsar till trapphuset. Med det sagt rundar jag av. Nu tycker jag synd om honom.

/Rob