Jag har kommit fram till att jag troligtvis äger den värsta bilen man kan äga. Inte på det sättet att den är gammal och risig utan för att den äter min ekonomi och värdighet. För er som inte känner till vad jag kör för bil så är det en Ljusblå (baby-blå) Saab 900. Den är väldigt fräsch och välbehållen och det finns inget som är sönder på den. Men vad kan det då vara som är så hemskt med bilen? Låt mig förklara:

För det fösta; Den är BABY-BLÅ! En väldigt opraktiskt färg om man vill kunna köra runt på tjej-täta områden och inte misstas för en bög. Sen väger den uppskattningsvis 9 ton och har samma köregenskaper som ett godståg. Det vill säga att den är oförskämt långsam! 0-50km/h tar väl ca 15 minuter. 0-100km/h tar ungefär en eftermiddag. Även om accelerationen är så gott som obefintlig så kan man faktiskt komma upp i hastigheter över 100km/h! Trotts att det är tekniskt möjligt så är det ändå fysiskt omöjligt att göra en omkörning, med tanke på att man blir fast bakom varenda Lastbil eller Ford Kaa som finns. Allt eftersom en omkörning med denna Ljusblå bil är förenat med direkt livsfara (det gäller alla trafikanter). Men det man förlorar i nöje vinner man väl i praktiskhet? Den principen brukar stämma bra in på nästan allt utom denna fantastiska kärra. Inte nog med att den är lika långsam som en inbromsande pensionär utan den är även otroligt bränsleslukande. Med andra ord dricker den lika mycket som en nyfödd kalv. Jag klappar mig själv, än en gång, på axeln och gratulerar, jag har nordens tråkigaste bil.

Även om det känns som man trampar i ett träsk när man trycker ner kopplingen och även om den har samma körglädje som ett godståg så använder jag den. Även om nackdelarna är betydlig fler än fördelarna så finns det iaf ett väldigt stort plus och det är att Jag har fått bilen gratis. Så lite tacksam är jag faktiskt, även om jag blir påmind hur många vredesutbrott denna bilen har framkallat så fort jag får syn på den. Hur normalt är det att bli provocerad av en ful bil? och i så fall; Hur normal är jag?

/Rob