Ibland föreställer jag mig hur min vardag skulle se ut om världen faktiskt hade råkat ut för en zombie invasion. Jag möts av det skrattretande faktum att jag troligtvis skulle dö i min dödsfälla till lägenhet. För så sant som det är sagt så tror jag inte ens att jag hade lyckats ta mig ut genom dörren innan jag blivit zombie mat. Varför? Jag ska säga dig exakt varför. För det första så bor jag i ett mycket oisolerat och gammalt hus. Du som inte trodde att ett hus kunde vara mycket oisolerat utan bara oisolerat skulle bara ana hur detta kråkslottet upplevs. Detta hus är oisolerat bortom gränser. Det är precis här problem nummer ett börjar, eftersom ett luftburet virus skulle troligtvis smitta ner mig och mina grannar först i hela Skandinavien. Men å andra sidan så vet ju alla att ett zombievirus inte är luftburet utan smittas via ett vildsint bett eller rivmärke och ibland kanske rent av via blod.

Men bara för att zombievirus inte är luftburna så infriar detta ingen som helst säkerhet. Jag vill tro att man kan dö av stanken från det ruttnande kött som troligtvis skulle ligga i högar på gatorna vid en eventuell katastrof. Men det är nog bara önsketänkande... Och därmed kan vi bocka av dålig isolering som dödsrisk. Vi rör oss rask vidare till orsak nummer två. Nummer två har på sätt och vis en koppling till den dåliga isoleringen men den egentliga orsaken må vara: Det är ett gammalt hus. Inte nog med att bristen på isolering gör att både ljud och doft läcker genom väggar, tak, fönster och golv som ett såll, utan det största problemet är att väggarna är ihåliga. Inte bara ihåliga utan även spröda som knäckebröd. Mina knäckebrödsväggar skulle vara en lätt match för en zombie att skalla sig igenom för att sen livnära sig på min bleka skolflickekropp.

Det finns trotts dessa stora bekymmer ett par positiva saker. Med tanke på att dörrarna till trapphuset knappt går att stänga så bör det vara större chans att de vandrande döda faktiskt skulle välja någon av dessa dörrar framför möjligheten att hamra sig igenom ytterväggarna med sina pannor. När de, efter ca 4 sekunder, kamp skulle lyckats få upp dörrarna och tagit in sig i trapphuset så hade jag med allra största säkerhet redan hört dom. Ska jag vara ärlig så hade jag nog hört dom strax innan de började hasa sig in över tomtgränsen. Med andra ord skulle jag få flera minuter på mig att förbereda en rymningsplan!

Vad denna rymningsplan skulle innebära är ett stort mysterium. Kort och gott skulle jag antagligen ta med mig det nödvändigaste som till exempel kniv, brännbollsträdet (handgjort av barnarbetare och har en tjocklek som en timmerstock), proviant och min sista flaska Motörhead Shiraz (som jag säkert skulle tappa på vägen ut). Okej, ska jag vara realistisk skulle jag nog försöka ta med mig alla mina skivor också. Ett projekt som hade varit dömt att misslyckas men jag hade i alla fall försökt!

Alla vet att en zombie saknar sunt förnuft. Trotts det så tror jag inte att det skulle ta så lång stund för denna, med all rätt, hjärndöda varelse att klura ut hur lite kött min kropp verkligen har. Skulle en zombie döda mig skulle det troligtvis vara för att komma åt min hjärna och inte min seniga och späda kropp. Fast det är klart, en smart zombie hade nog kunnat göra en god fond på mig. Egentligen tror jag att de hungriga människorna hade gjort nån fin rödvinssås på mig och min flaska Motörhead Shiraz innan någon "smart zombie" hade dykt upp. Detta är en anledning att inte vara organdonator! Vissa människor har ju i alla fall lite hyfs att kolla upp sådant innan de gör sås av folk. Det försämrar inte oddsen i alla fall, det är en sak som är säker!

/Rob