Jag vet inte vad ni känner. Men jag har alltid tyckt att glad musik har varit så otroligt meningslös. Man ska ju inte sticka under stol med att alla sorters musik har sina guldkorn och då även, i detta fallet, glad musik. Oftast är det som så att man är som mest kreativ när man är ledsen eller deprimerad. De bästa låtarna föds ur misär och elände, av dåliga erfarenheter eller tärande situationer. Det är ytterst sällan någon bara sätter sig ner på årets bästa dag, med humöret på topp och bara skriver ett musikaliskt mästerverk. Det händer bara inte. Inte i min värld i alla fall.

Har man ett någorlunda musikaliskt intresse och bryr sig om musiken man väljer att lyssna på så vill man ju ha något att relatera till. Man vill känna musiken. Det är inte alltid som jag lyssnar på texterna, men ibland kan det vara riktigt skönt att bara lyssna på en speciell låt och läsa en text som passar exakt in på någon man själv varit med om eller kan relatera till. Andra gånger räcker det med att lyssna på takterna och melodin. Jag kan tycka att de låtar som kan sorteras som glad musik saknar grund och mening bara för att dom är så glada. Om vi säger som så att du precis fått en utskällning eller helt enkelt bara är allmänt skiförbannad. Skulle du då sätta dig i bilen, trampa pedalen i mattan, och av ren och skär vrede spinna ut på motorvägen med Lill-Babs "Glada Hits" på explosionsgränsen i bilstereon? Nej, troligtvis inte! Om du var väldigt ledsen och deprimerad. Skulle du då gräva ner dig i soffan bland 15 täcken och dricka rödvin till Best of Beach Boys bara för att "dom piggar upp". Nej Säkerligen inte! Vi säger att du är glad istället, överlycklig rent av. Skulle du då klä upp dig i dina finaste balkläder och dansa runt till ABBAs samtliga låtar? Ja kanske. Men vilken normal människa är så glad?

Nu när jag tänker efter så är ju inte alla ABBAs låtar glad dom heller och det är antagligen därför de blev så populära som de blev. Jag hoppas ni fattar poängen här. Att skriva glada låtar om kärlek och dylikt är gammalt och förlegat. Ibland känner man inte för att vara glad och när man väl känner för det så föredrar (i alla fall jag) att vara glad till meningsfull musik skriven i olycka. För det är då den är som bäst.

/Rob