Jag vill börja detta inlägget med att ge en eloge till alla ni som brukar vara ute och springa (Var du bara ute efter en klapp på axeln så kan du sluta läsa omgående). Ni ska ha en eloge för att ni faktiskt är så dumma att ni har lurat er själva. För en normal människa så uppfattas inte en meningslös joggingrunda i skogen som något bra utan snarare tvärt om. Jag tycker det är bra med motion eftersom jag har svårt för tjocka människor. Men motion utan anledning eller mål är fullkomligt ologiskt enligt min mening. Jag kan köpa att man utövar en sport med sina kompisar för att få motion eller möjligen cyklar. För då har dina ansträngningar faktiskt ett syfte.

Jag undrar hur det går till där ute i motionsspåret. till skillnad från en sport som t ex innebandy där man faktiskt kan vinna något och känna lycka över det man åstadkommit så ger ju en joggingtur ingen moralökning överhuvudtaget. Hur göra man egentligen? Klappar man sig själv på axeln och säger "Bra jobbat, Robin! där gjorde du något bra". Och i så fall, hur kan man ljuga för sig själv och säga att man mår bra när det känns som hela kroppen tänker ge upp sitt liv? Egentligen spelar det ingen roll vilken sorts motionsform man har använt eftersom det alltid känns som man har trillat hjälplöst ner i ett hisschakt. Men om man då istället till exempel har spelat fotboll så kan man ju trösta sig med att man kanske har gjort mål eller vunnit matchen. Man har kämpat. När man bara har "sprungit" så kan man ju inte motivera sin handling på något sätt, utan bara erkänna att det var dumt gjort?

Jag är inte den som dömer boken efter omslaget. Jag har faktiskt provat att springa en runda en gång. Uppskattningsvis skulle jag säga att det var tre kilometer som jag sprang, men det kan lika gärna ha varit en. Distansen är oviktig i detta sammanhanget. När jag väl kom hem igen så låg jag på hallgolvet i säkert en halvtimme och försökte begripa vad jag precis hade utsatt mig själv för. Det kändes som en talk-pudrad dvärg hade krupit ner genom strupen på mig och börjat kissa svavelsyra på mina inre organ. Det värsta med situationen var att det kändes som jag hade bjudit in honom med flit...

Har jag motiverat mig nog?

/Rob