Det var kallt som (infoga valfritt, negativt ordval) och regnet hängde i luften. Jag hade på mig två tröjor och en tjock jacka men trotts detta så trängde sig den bitande vinden in genom kläderna och moralen var kanske inte (för tillfället) på topp där vi stod på Sweden Rock Festival i Norje och väntade på att Guns N Roses skulle kliva på scen. En bit bort på scenen bredvid skulle WASP spela och eftersom jag bara hört två låtar av detta band tidigare så tyckte jag det verkade rimligt att, på håll, betrakta detta band under tiden som vi väntade. Blackie Lawless gör det klart för alla åskådare relativt tidigt in i spelningen att kvällens gig kommer vara unikt på det sättet att det till största delen enbart kommer spelas låtar från bandets tre första skivor. Låtar som inte har spelats på 25 år! Nu vet jag att The Crimson Idol inte tillhör de tre första skivorna, men till mitt försvar så spelades The Idol under slutet av WASPs repertoar. Till en början kan jag bara säga att hela spelningen den där kalla och blåsiga kvällen var fruktansvärt svinbra, för att uttrycka mig milt. Jag måste säga att det till största delen blåa och röda ljuset, skrikande folkmassan, vrålande gitarrsolona och Blackies ylande sång blev så mycket bättre utomhus i snålblåsten! Det kom lite som en chock och nu i efterhand ångrar jag lite att jag inte tog mig fram till scenkanten (eller åtminstone närmre folkmassan) för att uppleva allt på nära håll...

Det är lätt att vara efterklok. Hur som helst så innebar WASP på SRF att jag redan veckan efter köpte skivan The Crimson Idol. Detta är en skiva som borde finnas i alla Hårdrockares Ipods! Bättre konceptalbum får man helt enkelt leta efter. Det är en gripande historia som berättas låtarna igenom och skulle du ryckas med i melodierna så pass mycket att du glömmer bort att lyssna på texterna så innehåller skivans sista spår berättelsen i sin helhet när den läses upp av Blackie. Skaffa The Crimson Idol! Det befaller jag dig!

/Rob