Det är nog inte bara jag som förknippar QOTSA med den stereotypa indie-popparen som av någon konstig anledning känner dragning till dessa stoner-rockarna. En Indie-poppare tycker inte om hårdrock men finner av någon konstig anledning väldigt stor kärlek hos band som Foo Fighters, Wolfmother och just QOTSA. Det är konstigt att dessa band funkar medan band som till exempel Kyuss, The Sword, Probot eller självaste Zeppelin inte går hem överhuvudtaget. Minst sagt förvirrande med tanke på att dessa band är minst lika mycket hårdrock som tidigare nämnda giganter. Vi släpper det innan vi sjunker allt för djupt in i ämnet och istället koncentrerar vi oss på anledningen till detta inlägget. Det är på tiden att ett album som Songs For The Deaf får lite uppmärksamhet och lite begrepp blir utredda. För det första är Queens Of The Stone Age ett Hårdrocksband (Stoner-rock om man ska vara exakt) och skivan Songs For The Deaf är långt ifrån poppig och står för allt vad pop inte är. Skivans öppningsspår "You Think I Ain't Worth a Dollar, But I Feel Like a Millionaire" borde fungera som facit till dom som anser QOTSA inte är klassade som Hårdrock. Faktum är att hela skivan igenom faktiskt är rätt tung i jämförelse med övriga QOTSA plattor (enligt min mening då). Säga vad man vill om Josh Homme, som är en talangfull och skön kille, men allt han skriver är inte glittrande guldklimpar. Med andra ord så har han faktiskt spottat ur sig en hel del skräp under sin karriär med QOTSA, men när han väl gör något bra så är det verkligen fenomenalt! Songs For The Deaf är ett bra bevis på det påståendet eftersom skivan har lite utav allting. Exempelvis finns det trallvänliga refränger, grooviga basgångar, harvande gitarrer, mångsidiga sånginsatser och framför allt QOTSA's smutsiga sound. Vid första anblick så kanske Songs For The Deaf ser ut som en oslipad diamant, men borstar du bort dammet så kommer säkerligen din uppfattning att förändras...

/Rob

PS: Ett tips. Trummorna på detta album är riktigt bra. Både i arrangemangen och ljudmässigt