När alla vännerna har gått hem så börjar min kväll på riktigt. Ikväll är jag fruktansvärt musiksugen. Det konstiga är att det under vissa stunder känns som alla skivor och låtar är mycket, mycket bättre än man brukar tycka i vanliga fall. Det får mig att undra om det verkligen är såhär bra man egentligen tycker att musiken är? Och att vardagens uppskattning av musiken bara är en liten del utav kärleken som egentligen hela tiden finns tillgänglig. För även om jag verkligen vrålälskar min musik i vanliga fall så är det ingenting i jämförelse med hur mycket man kan uppskatta den en sen lördagskväll som denna, då man är trött efter en hel arbetsvecka.

Jag spelar Iron Maiden - The Trooper som är en låt som verkligen är så bra att jag skulle kunna sälja alla mina ägodelar bara för att statuera detta påstående, och ändå är detta bara första låten i mitt musikknarkande. Låtar som Hallowed Be Thy Name, 2 Minutes To Midnight, Aces High och Powerslave hamras sig ut genom högtalarna och kysser mina sinnen när dess toner entrar örat för att gå vidare till hjärta och hjärna. Jag tänker på slutet av mellanstadieperioden och början av högstadieperioden då det hela började. Gamla minnen som ger mig lycka och välbefinnande men även får mig att sakna vissa stunder. Jag vill inte påstå att jag är sentimental, enbart utav den anledningen att jag hatar det ordet. Jag drömmer bara tillbaka på de erfarenheter och glädjemoment som jag plockat på mig genom åren.

Ikväll är det en "sådan" kväll. Ikväll är musiken bättre än den någonsin har varit och jag kommer njuta av varenda sekund. Gammal hederlig hårdrock kommer flöda så länge som natten finns kvar. Mitt råd till den som planerar på att dissa min musiksmak denna kväll är att låta bli. För jag kommer bara göra mig av med denna människa och det kommer inte bekomma mig ett dugg...

Simma Lugnt
/Rob

PS: The Tripod hade förstärkt känslan ytterligare