Jag minns för ett antal år sedan när jag för första gången kom i kontakt med bilddagboken. Jag lovade mig själv att aldrig någonsin skaffa skiten. Men ett par månader senare så satt jag där med ett eget konto och kände en viss avsky över mig själv och mina handlingar, patetiskt. Jag klarar inte ens av att hålla löftena jag ger mig själv? Jag tycker än idag att "Bilddagboken" är det löjligaste jag lyckats åstadkomma här i livet. Min hjärna måste verkligen haft brist på syre när jag fyllde i sidan med mina personuppgifter. Bara namnet Bilddagboken får mig att tänka på den kategori människor som går under titeln Poesi-skrivande-fjortis-töntar. Fast ändå på något sätt har jag lyckats komma över den största delen utav förödmjukelse.

Detta inlägget är emellertid inte byggt på mina blandade känslor till bilddagboken. Utan krutet ska strös över det så kallade Facebook, som jag (tro det eller ej) har lovat mig själv att inte skaffa. Till skillnad för några år sedan när jag bröt mot mina egna principer och gick med i bilddagboksklubben så har jag vuxit och fått mer vishet i ämnet communitys. Därmed kan jag med allra största sannolikhet påstå att jag aldrig kommer skaffa skiten (alltså facebook). Varför? Jo jag ska berätta varför. Därför Facebook är bara samma skit som all annan community som finns på nätet, det är samma stinkande skit fast med annan form. Jag har inga problem med att hålla kontakten med mina vänner, jag varken har eller har haft några  problem med att skaffa nya vänner och jag har inga problem med att hålla mig uppdaterad om saker och ting i min omgivning. Så varför bränna dyrbar tid på något uppdiktat nonsens som facebook?

Visst, ni som skaffar facebook har gjort ett val. Men försök inte dra med mig i fallet. Jag är inte villig att sälja min själ för att bli kommersiellt utblottad och fylld av kvalmig propaganda. Att avstå från detta moment av underhållning gör mig kanske inte unik men ibland känns det skönt att gå emot strömmen och bara kunna strunta i det som egentligen inte intresserar mig ett dugg. Jag känner inget behov av att låta mitt liv kretsa runt något virtuellt påhitt.

Jag har en egen vilja och jag har egna åsikter. Detta inlägget är ett argument till varför jag inte behöver FB. Detta gör mig inte bättre än någon annan. Det gör mig inte beroende heller.

/ Rob