Har du druckit grönt te hela dagen och är freakin’ PUMPED?! ..Chimaira hjälper dig agera ut.

Chimaira går för min del tillbaks till den känsliga åldern då man var 15 år gammal och finnarna tärde på ens självförtroende. Man visste inte vart man skulle göra av alla de då flera ton tunga bekymrena som vägde ner på smilet och man kände sig som en zombie i limbo. En dag laddade jag slumpvis ner en blandskiva som visade sig vara rena guldgruvan. Där ibland fann jag Chimairas låt ”Nothing Remains” från deras då färskaste självbetitlade skiva. Låten i sig var jag inte så mäkta imponerad av men i hopp om andra godbitar laddades hela skivan ned inom kort. Jag lyssnade igenom skivan, väntade på en uppenbarelse, men uppenbarelsen uteblev. ”Helt okej men, nä..” tänkte jag. Chimaira blev inte den frälsning jag sökte i min stund av nöd.

Inte förrän för något år tillbaka dammade jag av skivan och återupptog lyssnandet. Det var Då någonting hände, nu var tiden rätt. Klockan var slagen för att låta Chimairas inflytande påverka mig. Nu var jag mottaglig och kunde hantera det dom levererade; ilska. I stunder av svåra förbannelser är Chimaira bara ett knapptryck bort för att agera slagpåse.

Alla kan känna igen sig i en så kallad ”musikalisk frälsning” och Alla känner till ilska bortom kontroll. Nästa gång du är öppen för frälsning och aggressionen gör sig tillkänna med ögonryck, ge Chimaira en chans. ”Pure Hatred” från skivan The Impossiblity of Reason är ett hett tips.

/ Carl-Filip (...Blames The Whiskey)