Alla avreagerar sig på olika sätt och alla har oftast en åsikt om hur vidare det är ett lämpligt sätt eller inte. Nästan som om dom skulle ha något med det att göra. Det ter sig väl självklart att alla inte kan ta kontroll över sin energi genom att sy en klänning, som om det skulle vara den ultimata urladdningen agressionsmässigt. Nej, en del vill fördärva saker, någon kanske föredrar att skriva en arg lapp och kanske kan flera finna ro i att lyssna på ett speciellt stycke musik...

kanske vet du hur det känns när din vän ber dig att låta bli den gigantiska och väldigt utstickande röda knappen som smyckar instrumentpanelen. Det kliar i fingrarna och du vill så gärna röra den även om du vet att hela situationen slutar i total katastrof, men varför? Är det färgen eller är det faran som driver oss? Hade inte faran varit den drivande källan i de flesta situationer hade vi aldrig upptäckt att elstängsel inte är till för att urinera på eller att flismaskinen verkligen kan tugga bort hela din arm. Kanske är det en kombination utav det du ser och vetskapen av hur allt ska sluta (eller ovissheten om hur allt slutar), spännande... For sure... Jag har verkligen inte en aning om hur det stycket passar in i hela sammanhanget?

Vad jag försöker få sagt är att man vill avreagera sig på något sätt, trotts att det hela blev väldigt luddigt framlagt... och förmodligen så kanske man inte bryr sig om hur det hela slutar när man väl sätter igång med att få energin att flöda. För, trotts allt, så är man oftast så pass koncentrerad på detta momentet att man glömmer omgivningen. Det blir som en mini-semester helt enkelt. En mini semester där det enda bekymret blir att ta itu med irritationen som du så länge har haft inom dig. Låt den inte ligga kvar utan ta tag i det innan det blir ett problem för någon annan... Skrik lite i kudden så ska du se att det blir bättre...

/Rob