Till skillnad från det vanliga så handlar veckans skivtips denna veckan inte om något album. Utan istället så har jag med omsorg handplockat artist som jag antingen finner fruktansvärt irriterande eller bara obeskrivligt dålig (troligtvis bode och).


Mina första svarta blickar går till en man.. ehrm, jag menar grabb... Som trotts sina skärande målbrottsskrik, på något väldigt konstigt sätt har lyckats skörda framgång bland Sveriges mest okunniga musiksnören. Jag pratar om ingen sämre än Håkan Hellström. Förr sa man ju att det bästa sättet för en djurplågare att döda en katt var att smörja in dess rumphål med senap eftersom den då sprang tills den dog. Men det var innan man hörde talas om Håkan. Vetenskapliga tester (testade på djur) visar att den genomsnittliga dödstiden på en senaps preparerad kattbak borde ligga på runt 30 minuter medan Håkans imponerande siffra visar dryg 2,3 minuter! (ca en låt). När jag tidigare ikväll funderade på vilken som skulle kunna vara Hellströms sämsta låt fann jag inget svar utan kom underfund med att alla är lika ruttet dåliga. Hade Håkans vedervärdiga ylande funnits under andra WW2 så är jag säker på att det hade klassat i samma dödlighetsfaktor som Cyklon B. Att det finns så många  tondöva, gravt IQ-lösa och lättlurade fans bland svenska folket kan jag inte begripa. Håkan = Känslomässigt tumult

Det bästa sättet att njuta av Håkan må vara följande: Ställ stereon på verandan, därefter startar du gräsklipparen och klipper gräset så du slipper höra på eländet.

/Rob