Du tog steget och bestämde dig för att göra handlingar som definierar dig. Nu ser du rakt in i själen på människan du valde att inte vara. Säg mig, ser du samma saker som mig? Ett hav utan djup där vågorna aldrig når land. I strömmarna där du befinner dig flyter döda fiskar förbi och blockerar dammarnas kanaler. Stjärnorna som en gång prydde himmeln har svartnat. Regndropparna faller uppåt när du står där och blickar upp mot den gråa höjden. Men du står med fötterna på jorden tillsammans med den som tröstar dig. Men, den som tröstar dig känner sig hjälplös, lika hjälplös som dig... Eftersom denna person är din skugga. En illusion i ett mulet landskap långt, långt bort ifrån civilisationen. Ditt eget lilla ställe där du har lärt dig att leva ett normalt liv utan förväntningar på väder och vind. Du kan bara acceptera det... För du har inget val, där du står, mitt i stormens öga...

/Rob