Kvällens ämne är något som vi alla kommer i kontakt med dagligen, alltså vänskap. Du har förhoppningsvis en eller flera vänner som står dig nära och som du gillar umgås med. Man tycker sig ha en relation som är starkare än vilken legering som helst. Man skrattar och har roligt tillsammans, man delar sin ungdom, frihet och glädje med dom. Men så kanske man gör ett misstag, kanske något som i stor utsträckning är obetydligt, men det ligger kvar och blir på något sätt svårt att glömma. På något sätt brukar det alltid bli värst när det är känslor inblandade (Tjej + Kille och inget annat). För om något sådant råkar läcka ut i en vänskapsrelation så blir det rent ut sagt en tvärnit. Det har hänt mig ett antal gånger och varje gång får man höra "nej det är lugnt, detta förändrar inget, det är okej". Som de flesta vet så är det bara ren och skär bullshit som kommer rykande varm direkt från tarmen. För det blir aldrig som förr utan man blir utfryst totalt och vänskapen man hade är som bortblåst. Så där står man, ensam och blir näst intill nonchalerad bara för att man råkar tycka om någon lite mer än som en vän. Varför ska man behöva få skit för det? Det är ju knappast något man kan hjälpa, samtidigt som det egentligen inte behöver spela någon roll. Konstig nog skrämmer det skiten ur många människor. Är det för mycket begärt att få höra sanningen i en sådan situation? Istället för en dåligt utarbetad lögn? Det är aldrig den som förlåter som behöver bära det tunga lasset, aldrig någonsin.

Om du inte kan förlåta din vän för misstaget han/hon har begått eller kanske rent utav säger en sak men gör en annan för att du är rädd för att tala sanning så bör du fundera på vem som är den dåliga människan? Om du frågar mig så kan jag säga dig direkt att det är du som borde skämmas! Tänk efter noga nu. Har du någonsin begått ett misstag? Jag kan inte förstå hur man kan vara så trångsynt att man undviker sin vän bara för att det har blivit missförstånd eller liknande? SÅNT ÄR LIVET! lätta lite på tyglarna istället för att strypa syretillförseln helt!

För att samtliga läsare ska förstå hur seriös jag är med det här inlägget så vill jag att ni ska föreställa er följande: Tänk dig att personen som en gång var din nära vän men som du nu undviker av ett eller annat skäl skulle dö. Hur skulle du känna då? Du skulle förmodligen tänka på det sista du sa till denna personen och ångra allt dumt du hade gjort. Förmodligen så skulle du vara värd all den ångest som i den stunden regnar över dig. Men då är det redan för sent, du kan inte be denna vän om förlåtelse längre. Så sluta upp att vara så insnöad på ditt eget trångsynta skitsnack och ta vara på dina vänner. Annars är du inte värd dom.

Tillägnad er som behöver det...

/ Rob