Kieth Don't Go


Jag befaller dig att lyssna! Vem du än är!

What Do You Do For Money, Honey?

Faktiskt så vore det synd att kalla en låt för sin absoluta favoritlåt. Normalt sett har man kanske en favoritlåt för veckan eller månaden? Man kanske till och med har valt att kategorisera sina favoritlåtar och har en låt för varje genre? Det kanske till och med är så att du har funderat på vilken låt som skulle lämpa sig bäst för din framtida begravning? (Visst är det deprimerande, men många funderar faktiskt på detta). Jag tänker lite som så att när man väl har hittat sitt "soundtrack of choice" och har spikat sitt beslut, vad är det då för mening att fortsätta att leta efter mer musik? Visst, man kan fortsätta att leta efter låtar som funkar till vissa tillfällen. Men när du väl har hittat din favoritlåt och du är övertygad om det, då är den kampen över och du kommer aldrig att hitta något bättre.

 

Givetvis är det kanske inte riktigt på det viset. Man vet ju inte vilken som är den bästa låten förrän man väl ligger på sin dödsbädd och sorgligt nog har man väl annat i tankarna då än sin favoritlåt. Jag kan faktiskt erkänna att jag har haft många musikstycken som haft mig i sitt järngrepp åren igenom. Men det finns bara en låt som har lyckats etsa sig fast så hårt och grävt ner sina rötter och rotat sig så obotligt hårt som en speciell låt, min favoritlåt. Det må vara föga oväntat att någon som mig redan, vid 20 års ålder redan har fattat ett så viktigt beslut som detta.

 

Som den obotliga hårdrockare jag är så är jag faktiskt själv lite förvånad över att min favoritlåt faktiskt inte ens är en hårdrockslåt, believe it or not! Faktiskt så har den inte ens en text, eftersom det är en instrumental låt. Men trotts det så säger den mer till mig än vilket poetiskt mästerverk som helst. Första gången jag kom i kontakt med denna låten var för några år sedan, en kall vinterkväll, då en av mina goda vänner länkade den via Youtube till mig. Videon ser ut att vara inspelad på någon mindre pub och är av rätt så dålig kvalité och även ljudet har sina brister men trotts det så fastnade jag för den direkt. Aldrig tidigare hade jag hört något liknande, en känsla som inte går att beskriva med ord! Även om jag riskerar att göra mig själv till åtlöje så är det väl värt risken. För när jag väl hittar en bättre låt än denna så får ni skratta hur mycket ni vill...

 

Mono - The Kidnapper Bell

 

/Rob


The right way is that way. My way.

Nu är valet äntligen över! Nu kanske man slipper bli hjärntvättad av all politisk skit som mulas upp i plytet på en? Dessa förbannade valblanketter och partinformationslappar letar sig ner precis överallt! Miljöpartiet borde väl veta bättre än skicka ut dessa totalt meningslösa reklamlappar som sådana som jag slänger ner i soporna utan att ens titta på dem? Men nu när detta envetna valet äntligen är över kanske man slipper se och höra partierna ragga röster i radio, tv, reklampelare, morsekod, tatueringar, stekflottet i stekpannan eller förhistoriska runskrifter. Men ikke, för nu ska allt och alla prata om hur fruktansvärt hemskt det är att Sverigedemokraterna har blivit inröstade i riksdagen? Kom igen! Hur kan alla gnälla? Någon måste ju för guds skull ha röstat?

 

Okej, nu är det kanske så att SD har fått ett visst antal mandat och har blivit inröstade i riksdagen och ja, det finns lite vibbar av tyskt 30-tal och inte helt omöjligen en dold agenda. Men nu är det som så att de har fått en plats i riksdagen och att basunera ut detta i all tänkbar hör- och läsbar form ger ju knappast detta parti mindre publicitet. Nu när det är så illa(?) att dom faktiskt kan ha ett visst inflytande i politiken så är det väl bara att hålla käften och se glad ut? Låt dom visa vad dom går för istället, även om utgången slutar i katastrof. Vi får väl lära oss av våra misstag istället, eller vem vet? Dom kanske utför bra saker med sin politik? Lika fel som det är att säga att man hatar broccoli innan man har smakat det, lika fel är det att döma utan att veta varför man gör det.

 

Jag kanske är ute på hal is eftersom jag knappt är insatt i deras avsikter alls. Men om man läser på deras hemsida så är det egentligen inget som är fel (kill me if you must). Dom vill begränsa invandringen till Sverige, okej. Men se det såhär istället: En familj flyr till Sverige, hinner bosätta sig, lära sig språket och barnen hinner börja i skolan. Men efter 3 år får familjen beskedet att de inte får stanna i Sverige, där de precis slagit rot och börjat leva ett nytt liv. Är det då inte bättre att istället lägga korten på borden för denna familjen redan innan de hinner börja ett nytt liv? Vad är mest humant? Detta är bara en i raden av olika situationer man skulle kunna ta som exempel och givetvis finns det negativa sidor av det hela också.

 

Som sagt, jag kanske har fått detta helt om bakfoten och jag vill ännu en gång göra klart för alla att jag inte sympatiserar SD eller något annat som har med politik att göra för den delen heller. Jag förstår bara inte varför folk inte kan lämna det ifred nu när man ändå inte kan göra någonting åt saken? Gilla läget och se vilket håll utvecklingen går. Alla normala personer vet ju ändå att alla människor är lika mycket värda och det ska man inte behöva påminna sina medmänniskor om. Jag hoppas att ingen missförstår det här och om så  ändå skulle vara fallet så kan ni kyssa er egen tondöva röv...

 

/Rob


Stars Die


-100919-

hey hey! just one more and i'll walk away all
the everything you win turns to nothing today

and i forget when to move when my mouth is this
dry and my eyes are bursting hearts in a blood-
stained sky oh it was sweet it was wild and oh
how we...i trembled stuck in honey honey
cling to me so just one more just one more go
inspire in me the desire in me to never go home

oh just one more and i'll walk away all the
everything you win turns to nothing today so
just one more just one more go inspire in me
the desire in me to never go home

3...


Records + 104

Som jag har upprepat för många gånger nu så lovade jag att lista vinylerna så fort jag fick hem dom och idag var det dags! Jag fick totalt 104 vinylskivor av min farbror! Det var mycket jag aldrig ens har hört och innan jag bestämmer mig för att sortera ut något så har jag en hel del att gå igenom. Däremot så fanns det väldigt mycket jag kände igen och som jag garanterat ska spara! Jag har inte listat alla 104, utan enbart de skivor som jag har ansett vara av störst betydelse. Feast your eyes upon this, I give you... The List!


Vaughan Brothers - Family Style (SRV)
Jimi Hendrix - Strange Things
Sammy Hagar - Three Lock Box
ABBa - Super Trouper
City Boy - Book Early
Tom Petty & The Heartbreakers - Southern Accent
John Norum - Total Control
UFO - The Collection
Blondie - Eat To The Beat
CCR - Green River
Gary Moore - Wild Frontier, Grinding Stone
Whitesnake - ST
Robin Trower - Bridge Of Sighs, Back It Up, Passion
ZZ Top - El Loco, Tres Hombres
Mott The Hoople - ST
Rainbow - Difficult To Cure, Straight Between The Eyes
Judas Priest - Rocka Rolla, Unleashed In The East
Nazareth - Malice in Wonderland, Lound N' Proud, Sound Elixir, 2xS, The Fool Circle, Cinema
Budgie - Nightflight
Lynyrd Skynyrd - Gold & Platinum
Molly Hatchet - Flirtin With Disaster
Ram Jam - ST
Magnum - Goodnight L.A, Marauder
MSG - Save Yourself
Thin Lizzy - Chinatown
Frank Marino - Juggernaut
Procul Harum - Grand Hotel
Neil Young - Harvest
Quiet Riot - Condition Critical
johnny Winter - Let Me In
Vixen - ST
Yngwie Malmsteen's Rising Force - ST
Foghat - Night Shift
Sweet - The Golden Greats
Wishbone Ash - Just Testing
Jethro Tull - Rock Island
Ted Nugent - State Of Shock
Deep Purple - Perfect Strangers
Blackfoot - Marauder
Triumph - Progressions Of Power
Eric Clapton - Journeyman
Bob Geldof - The Vegetarians Of Love
Axe - Offering

Har ni några frågor eller dylikt så är det som vanligt bara att skriva en kommentar i kommentarsfältet!

/Rob

Dethklok



Kära vänner... Den 26 September kommer äntligen det 6e avsnittet från säsong 3 av Metalocalypse!
Yeeeee-HAAAA!

Records + 4



Ja, här har vi det. När det är rea på Ginza är det svårt att inte köpa skivor, även om det innebär att man måste sälja sin plånbok för att få lite pengar att handla för. Jag har länge suktat efter Vangelis - 1492 Conquest Of Paradise som är det bästa soundtrack jag hört (om man inte räknar VA Soundtrack) och nu var tiden inne, efter två prissänkningar... Även Ochtahedron hade blivit sänkt från 149:- till 99:- och det måste man ju ändå få kalla ett kap? Sen vet jag inte riktigt vad som hände, men det blev två album av Sigur Rós (Heim/Hvarf och Takk), ett band som jag faktiskt inte riktigt har fastnat för ännu. Men det kommer kanske?

Vad gäller vinylskivorna som jag har fått av min farbror så har jag fortfarande inte varit och hämtat dom, men den kommande veckan ska det bli av! Och som jag tidigare har lovat så ska jag försöka ta mig tid att lista några.

Tack för visat tålamod!
/Rob

This is not a crimescene

Jag ber om ursäkt för att jag inte har uppdaterat på ett tag! Anledningen till detta är att jag faktiskt har haft fullt upp med att hjälpa mina nära och kära med olika smågrejer. Jag håller också på att bygga ett nytt skrivbord, vilket resulterar i att datorn inte har någonstans att stå för tillfället. Eventuellt så hinner jag kanske slänga upp bilder på senaste inköpet från ginza nu till helgen. Men som vanligt vill jag inte lova något.

 

Vad som däremot är säkert är att Vinylspelaren är fullt fungerande nu och jag hoppas att jag ska kunna inviga den till helgen när den har kommit på plats. När det ändå är på tal vill jag passa på att tacka Emil på Reptil Audio för hjälpen av reparationen! Har jag lite tur så kanske jag även får hem vinylskivorna till helgen och jag hade även tänkt att försöka lista de flesta (om inte alla?) här på rOBSCENE...

 

Imorgon är det fredag, sov så gott och ha en trevlig helg!

/Rob


Abracadabra

Denna veckan har varit intressant. Jag har fått mycket gjort om dagarna och på något sätt känns det som om saker och ting börjar ordna upp sig. Jag fick min farbrors vinylspelare och ca 60-80 skivor! Jag försökte betala för mig men han stod fast i att jag skulle få dom som betalning för att jag hjälpt honom med renoveringen av hans vardagsrum. Bättre betalning kan man ju leta efter. Jag hade så svårt att begripa hur man bara kan ge bort något sådant utan vidare. Men antagligen är det bara jag, som har så oerhörd kärlek till musik, som ser denna händelsen som känslomässigt jobbig. Hur som helst så vet han att skivorna och spelaren är i goda händer.

 

Nu ska det ska bli så skönt med höst!

 

/Rob


In Through The Out Door

Led Zeppelin - In Through The Out Door

En vanlig musikälskare skulle nog först och främst välja någon av Zeppelins första fyra mästerverk för att enkelt och tacksamt kunna skriva en övertygande recension, men varför göra ett så uppenbart val? I Zeppelinmått mätt så slår givetvis inte In Through The Out Door lika högt som klassikerna men den sätter ändå ribban nästan orimligt högt, och då även för musiken som tillverkas än idag. Till och med på ett av sina mindre bra album slår denna fyrmannaorkester konkurrenterna på fingrarna och det är bara något som ett band i världsklass klarar av. In Through The Out Door är Led Zeppelin's åttonde och sista riktiga studioalbum som spelades in i ABBAs Polar Studio på vintern 1978 för att släppas på skiva 1979, bara ett drygt år innan Bonhams död och bandets officiella beslut att kasta in handduken. Det är märkbart, inte bara på texterna, utan även på skivans influenser och experimentella sound att samtliga bandmedlemmar hade erfarit några svåra år. Exempelvis Jimmy Pages Heroinberoende, Bonham och Jones Alkoholmissbruk och dödsfallet av Robert Plants 5 åriga son Karac, som blev tillägnad Låten "All My Love". Inte nog med att In Through The Out Door fick äran att spelas in i den då toppmoderna Polar Studion utan även skivomslaget fick äran att bli påkostat. Ni som är pålästa vet säkert redan att konvolutet till In Through The Out Door finns i sex olika versioner där samtliga bilder är tagna på en bar fast från olika perspektiv. Original albumet såldes med ett brunt omslagspapper som gjorde det näst intill omöjligt för köparen att veta vilket omslag han i själva verket köpte och skivans innerficka bytte färg om den blöttes ner, medvetet eller ej. Enligt tryckeriet var detta, just då, det dyraste omslag som någonsin gjorts. Jag undrar om någon anande att detta skulle bli Led Zeppelins sista andetag eller om killarna bara hade tur som avslutade allt såhär bra?

RSS 2.0