I Torsdags var Jag, Vicarious och Adele i Malmö och besökte Skivesset och Repeat Records. Denna gången blev det en fin fångst. Nästa gång blir den en heldag med termos och fika ;)

Fick tag på: Pavlov's Dog - Pampered Menial, Dire Straits - Making Movies, L.S.O - Classical Rock, Budgie - Bandolier, Bryan Adams - Reckless, Roy Orbinson - (minns inte skivnamnet) och Alphaville - forever Young... 10:-/st förutom Budgie och Pavlov's Dog som kostade 100:- respektive 60:- men det var det värt!

Samlingen Växer / Rob

"Vicariously, I live while the whole world dies. Much better you than I"
"Divided, I'll wither away"
"Daylight dims leaving cold fluorescents. Difficult to see you in this light"
"It's time now! My time now! Give me my, give me my wings!"
"Liar, lawyer, mirror, show me. What's the difference?"
"Nurse: Excuse me, doctor, do you have a moment?
Doctor: A moment? What's the question?
Nurse: More of a situation, a gentleman in Exam 3.
Doctor: What's the problem?
Nurse: That is the problem: we're not sure."
"You believe me, don't you? Please believe what I've just said!"
"Pure as we begin, Here we have a stone
Gather, place,  erase, Shelter turned to home"
"They fight till they die over blood, over love"

10 000 Days... 27 Years...
Jag kan uppriktigt erkänna att detta är det bästa albumet jag äger och som någonsin skapats...

/Rob

No laughter is heard from the little wooden boy. He is no human only a toy. No blood is pouring through his alder veins; temporary lifeless is what he became. Throw him away and beat him, he still won't make a sound. Instead he'll always be there to help you around. In the darkness and the haze he'll always carry a smile on his face...

Happiness is only real when it's shared...

/Rob

Bloggen har legat på is ett tag och jag hoppas komma igång med den snarast.
/Rob

Dumma, intelligensbefriade, korkade, blåsta människor som är helt tomma inombords. Det är personer jag verkligen inte kan förstå mig på även om jag skulle ha den lättlästa versionen av deras manual bok framför näsan (fast å andra sidan lär det ju inte finnas en svårläst version, det skulle ju bara vara sjukt).

När jag säger dumma människor så menar jag; dom som drar ett dåligt skämt och för att styra upp den pinsamma tystnaden dom lyckats jobba fram så ska dom utveckla sitt redan dåliga skämt och därmed slutar allt i en ännu pinsammare tystnad! Tro det eller ej men det slutar inte där, nejdå! När dom väl har fattat att deras skämt inte gick hem hos kamraterna så måste dom börja förklara sitt skämt? Visst, då får vi i alla fall en förklaring på eländet, tänker man tyst för sig själv och hoppas att dom snart ska stänga igen munnen...

MEN NEJ! För det fullkomligt ologiska struntprat som ska föreställa en förklaring växer bara till en malström av osammanhängande tankar och poänglösa påhitt som resulterar i att du som åhörare bara har en önskan som simmar runt innanför pannbenet... Och det är du plötsligt skulle inse att du bär en pistol innanför jackan som du kan använda för att bli kvitt ditt lidande. Det komiska (och smått otroliga) i denna situation är att detta händer inte bara vid ett tillfälle (som det kan göra för vilken som helst) utan fortsätter likadant precis heeeela tiden. Skämt efter skämt, efter skämt, efter skämt. Förstår dom inte att det är bäst att bara vara tyst? Eller… haha klart dom inte gör, dom är ju dumma!

 

 

Regards, The Hate Spewing Pale Kid

/Rob

Idag ska jag banne mig få tummarna ur röven och påbörja mitt projekt... Tavlan ska påbörjas ikväll! För att komma i rätt sinnesstämmning så sitter jag och lyssnar på Brothers In Arms på vinyl i dov belysning. Vi får hoppas det hjälper. btw, pepp är välkommet... I'll be in touch

/ Nonsense Spewing Treasure Hunter, Rob

Off you go to the people you think you know. There you went to waste the time you shouldn't have spent. And after the attack, when the dagger's in your back. Listen to the voice who whisper, 'cause he will tell you "I told you so".
I told you so...
/Rob

Idag ska pärlan få lite elektronik dragen. Mina kunskaper inom bilstereo kommer troligtvis vidgas när jag installerar den nya baslådan (behöver jag säga att bilstereo är ett nytt område för mig?). Om något skulle gå fel så ses vi väl på min begravning i varje fall...

Stay Metal \m/
/Rob

Råbarkad, stål galvaniserad, ursinnig metal från Richmond Virginia som är lika tung som din kraftigt överviktiga och rullstolsbundne låtsaskompis och lika hård som träskallen på din obotligt tröga och ofrivillige efterföljare. Detta är ett ganska exakt sätt att beskriva Wrath, Lamb of God’s senaste bedrift, på. När Lamb of God släppte Sacrament så var jag lite smått orolig för hur vidare man skulle klara av att göra en uppföljare som möjligen skulle kunna gå i detta mästerverks fotspår, eller alternativt till och med bli bättre.

 

På Wrath har man gått tillbaka och snuddat lite smått på soundet man hade på Burn The Priest. Man har inte återgått till det gamla helt utan tagit en del av influenserna och blandat med Sacrament soundet. Speciellt utmärkande på skivan är Randy’s sång som är väldigt varierad till skillnad ifrån förra släppet och man hör att han har tagit sina kunskaper till en ny nivå. Musikaliskt sett är det soundet väldigt tight och väl mixat, något som kanske börjar bli ett signum för just Lamb of God. Som alltid övertriumferar Chris Adler bakom trummorna och förgyller och fyller ljudbilden med sina majestätiska trumfasoner som bitvis gör mig mållös.

 

Det är ännu för tidigt att avgöra om Wrath är bättre än Sacrament, men det ser helt klart ljust ut och man kan än så länge bara lyssna och njuta innan man börjar spekulera. Hur som helst är det verkligen en stark skiva som kommer att hamna högt på listorna vid årets slut. Och kom ihåg! Om du gillar skivan, köp den!

 

Stay True, Stay Metal \m/

/Rob

Jag säger bara LAMB OF GOD!! För bara ett par minuter sedan fick jag hem deras kommande skiva Wrath, dock illegalt nerladdad, men jag kunde inte hålla mig! Detta är bara för fantastiskt! Det har börjat löjligt bra... Ginza nästa!
HAIL TRUE METAL!
/Rob

OBS: Jag återkommer senare med lite skitsnack... Over & Out

Då var ännu en helg förbi och mycket men ändå så lite blev gjort. I fredags besökte vi Nöjesmagasinet i Kristianstad där vi beskådade ett alldeles förträffligt Mustasch. Det var faktiskt riktigt, riktigt kul måste jag säga och jag kommer garanterat att gå på flera konserter med Mustasch. Onödigt kan man tycka? Detta var min 3e Mustasch konsert och trotts det vill man bara ha mer av stämningen och den tunga hårdrocken dessa sköna göteborgare bjuder på. Bara tanken på hur det känns att få uppleva låtar som 6:36, Monday Warrior och Double Nature live ger mig tredje gradens gåshud och en längtan att spola tillbaka tiden till i fredags kväll...

Efter konserten tog vi bakvägen ut för att ta oss till bilen. Ivrig som en jag kan vara går jag i rask trakt och blir förste man ut i kylan och för att se så mina fellow rockers är mig i hälarna så vänder jag på huvudet och tittar bakom mig. När jag vänder huvudet så ser jag inte bara Carl-Filip, Victor och Finnen utan där står även en annan ståtlig man bara dryga 5 trappsteg över våra huvuden. Det var ingen mindre än Ralf Gyllenhammar(!) som hade traskat ut för att ta sig en rökpaus. Mustasch's very own frontman! "nämen? se vem vi har här!" säger jag och tackar Ralf för en bra spelning. Han verkar nöjd med sin prestation och påpekar att detta måste göras om. Samtalet löper vidare och vi pratar om allt från bakfylla till fiske i mörrumsån. 15 minuter senare går jag, Carl-Filip, Victor och Finnen bort till bilarna och kör hem till mörrum, lyckliga och high on life...

I'm a dog and i feel dirty... C-F's nuna blockerar Finnen som försöker
synas, men ack han gör allt för gäves...