Dumma, intelligensbefriade, korkade, blåsta människor som är helt tomma inombords. Det är personer jag verkligen inte kan förstå mig på även om jag skulle ha den lättlästa versionen av deras manual bok framför näsan (fast å andra sidan lär det ju inte finnas en svårläst version, det skulle ju bara vara sjukt).

När jag säger dumma människor så menar jag; dom som drar ett dåligt skämt och för att styra upp den pinsamma tystnaden dom lyckats jobba fram så ska dom utveckla sitt redan dåliga skämt och därmed slutar allt i en ännu pinsammare tystnad! Tro det eller ej men det slutar inte där, nejdå! När dom väl har fattat att deras skämt inte gick hem hos kamraterna så måste dom börja förklara sitt skämt? Visst, då får vi i alla fall en förklaring på eländet, tänker man tyst för sig själv och hoppas att dom snart ska stänga igen munnen...

MEN NEJ! För det fullkomligt ologiska struntprat som ska föreställa en förklaring växer bara till en malström av osammanhängande tankar och poänglösa påhitt som resulterar i att du som åhörare bara har en önskan som simmar runt innanför pannbenet... Och det är du plötsligt skulle inse att du bär en pistol innanför jackan som du kan använda för att bli kvitt ditt lidande. Det komiska (och smått otroliga) i denna situation är att detta händer inte bara vid ett tillfälle (som det kan göra för vilken som helst) utan fortsätter likadant precis heeeela tiden. Skämt efter skämt, efter skämt, efter skämt. Förstår dom inte att det är bäst att bara vara tyst? Eller… haha klart dom inte gör, dom är ju dumma!

Regards, The Hate Spewing Pale Kid

/Rob