Varför envisas du med att ha de där slitna byxorna som har stora hål i sig? Eller den där urtvättade tröjan som ser ut att ha upplevt 3 decennier? Varför går du i de där gamla skitiga skorna? Hade det regnat så hade du varit torrare om fötterna om du gick barfota... Svaret på denna tämligen vardagliga frågan bör ligga de flesta nära till hands då vi tvingas försvara vårt utseende mer eller mindre varje dag. Man får blickar som med säkerhet är menade att bryta ens psykiska murar, men istället blir det som extra liten knuff att klara av dagen.

Det man har på sig ska få en att känna sig bekväm och även definiera individens personlighet (med en i vissa gånger djup innebörd och andra gånger utan avsaknaden utav djup). Jag tror, eller vet, till största sannolikhet att jag pratar för många utav människorna ute på klotet när jag påstår att det finns många som inte mår bra genom att tvingas ha kläder de egentligen inte gillar, och välmående är vi väl alla för? Ofta förespråkar människor om att vi inte ska se till människors utsida eftersom "det är insidan som räknas". Som vanligt är detta lika mycket skitsnack som allt annat är. Man är inte elak för att man har tatueringar, skägg, bär nitar eller kör motorcykel. Tvärt om! det är dessa människorna som stoppar övergrepp på stan när alla andra bara går förbi och låtsas som ingenting. Det är dessa människorna som hjälper tanter över gatan eller håller upp dörren när du ska gå in i affären. Är du för rädd för att säga tack så är det dig det är fel på!

Vem bestämmer vad som är normalt? Är det normalt att alla ska gå i likadana, moderiktiga kläder? Förstår inte folk hur tråkigt det är? Svar: "No, we are brainless robots who can't make our own decisions"...

Oftast gör jag nog felet att stirra på de som anses "annorlunda" utan att mena något negativt. Det hela går bara ut på att jag fascineras utav deras utseende och ibland känner jag bara att jag vill gå fram och berömma dem för att de vågar gå sin egen väg och inte göra som alla andra. Så om du vill ha dina slitna jeans på dig eller dina gamla ingångna sköna skor på arbetsintervjun så kan jag inte annat än att göra tummen upp!


Ibland ser man helt enkelt mer om man bara tar sig tid och sluter ögonen...
/Rob

Ibland så... Nej förresten, låt mig ändra det... Väldigt ofta blir jag väldigt trött på allt. Alla ytligheter och tvång att ta sig an jobbiga människor eller uppgifter. Visst, så kommer det förmodligen alltid vara men det hindrar inte mig att tänka på hur det kunde vara. Jag kollade precis på en utav mina favoritfilmer Almost Famous och varje gång jag ser den så frågar jag mig själv varför jag inte fick uppleva 70-talet? Det ser så obeskrivligt härligt ut! Att glida runt med sina polare i en skön gammal bil med Led Zeppelin i stereon. Man har ingen destination (förutom, kanske stranden?) och kan bara glida mot solen och njuta...

Ska jag vara ärlig så tror jag aldrig detta kommer att hända. Vill du vet varför? Därför i Sverige har vi allt utom frihet. Sen så finns det en tendens att solen inte vill visa sig på sommarhalvåret längre. Dessutom ser jag det som en mindre omöjlighet att få ihop ett gäng som delar samma entusiasm och glädje för en sådan utflykt som just jag gör. För antingen är man för snål eller kanske rent av inte har råd? Eller så kanske man inte har någon semester och om man har en semester så infaller inte den samtidigt som hos de övriga Roadtrip Buddies. Förr i tiden var allt så lössläppt och härligt! Alla verkade ha tid att umgås och göra saker utan att banga i sista sekunden. Det borde inte vara så svårt att få en sådan här till synes lätt uppfylld önskan att gå i uppfyllelse? Eller? är det någon siffra i ekvationen som jag har glömt? I så fall så vill jag veta det, jag är trotts allt sämst på matte...

Nu ska jag lyssna på Zeppelin heeeeeela natten, kanske rikta lampan i ansiktet och låtsas att jag sitter i min VW Bubbla och glider ner till stranden...

/Rob, I'm gonna cut the chord

Då var nästan alla skivor mottagna pga restnoteringen och nu återstår enbart två...

Ibland får man ha lite tur iaf! Både Queens Of The Stone Age och AC/DC hade reducerat pris och kostade bara 49:-/st (!!), dessutom låg de sedan tidigare på min önskelista. Puscifer - "V" is for vagina har jag planerat att köpa väldigt länge men det har bara inte blivit av, förren nu! En så bra skiva måste man ju bara ha lätt tillgänglig helt enkelt. Jag har väntat länge på Abandon - The Dead End (över ett år) och även om jag egentligen skulle köpt Steven Wilson - Insurgentes istället så föll valet på Abandon. Anledning? Jo, Insurgentes var hela 40:- billigare på CDON! Man får inte vara dum...

 

Jag slänger upp bilder på de sista paret skivor så fort de ligger i postlådan!

/Rob

Allt går till en viss gräns... Min gräns är nådd. Den är nådd till den milda grad att jag inte ens orkar bry mig längre. Fur hur mycket folk än påstår sig vara ens "vän" så är det aldrig i tillräckligt seriöst skala för att de ska kunna komma på besök nån gång ibland. Jag vill inte tjata eller påminna folk hela tiden eftersom det inte borde vara nödvändigt. Det är alltid jag som får åka land och rike och bränna tusentals kronor för att få träffa mina kompisar. Men vad får man tillbaka? Tja, jag har inte en aning... Ingenting verkar det som? Det finna alltid någonting att skylla på och oftast är det ekonomin. Visst, jag vet hur det är att inte ha pengar. Men om man tackar nej utav ekonomiska själ för att sedan sticka till t ex Stockholm, Göteborg eller något annat liknande ställe så börjar man ju undra? Ni får gärna vara ärliga och uppriktiga istället, det är väl det minsta man kan begära?

Nu spelar det ingen roll... Jag orkar inte be eller fråga någon längre. Nu är det nog...

Ja, jag är besviken...
/Rob

Fredag kväll! och jag känner inte samma gnista som jag brukar. Jag är likgiltig och har inte lust med något. Snart ska jag iaf hem till mor och far och äta middag. Kanske lyckas jag förflytta min sorgliga kropp ner i garaget för att spackla klart grammofonskåpet så det kan målas nån gång... Kanske ska man ta och måla sig en tavla lite senare ikväll? För att fördriva tiden lite...

/Rob

Spotify Spotify Spotify. Jag bryr mig inte! Mer eller mindre än alla jag känner avgudar programmet i samma utsträckning som Mayaindianerna dyrkade solen. Vad exakt är det som gör skiten så bra? Visst du har fri tillgång till musik? Mycket musik dessutom. Om du har någorlunda många hästar i stallet så borde du fatta vad Spotify gör med musikbranschen? Denna skapelse manar fram de otacksamma och giriga sidorna hos majoriteten utav användarna som i sin tur sakta men säkert tar död på de formaten som vi äldre känner till som CD och Vinyl. Varför reagerar inte någon? Ser folk inte vad som håller på att inträffa eller är dom så förblindade av sin gratismusik att det helt enkelt inte bryr sig?

Många påpekar att "Utan Spotify hade jag aldrig upptäckt alla bra band". Okej, visst! Det kanske stämmer, men det är fortfarande är totalt obegriplig ursäkt. Hur tror ni folk upptäckte band förr i tiden? Jo genom musiktidningar, kompisar och provlyssning i skivaffärer och nu finns ju allt på internet as well. Personligen så föredrar jag hellre att hålla en tidning och läsa än att sitta framför en skärm. Jag föredrar det så mycket så att jag är beredd att betala 450:- på respektive prenumeration (Sweden Rock Mag. och Close-Up mag.) och ibland vid enstaka tillfällen till och med 95:- per tidning (Metal Hammer). Hur snål och sniken man än är så bör det inte försumma det man verkligen tycker om. Som enligt många verkar vara musik.

Något som stör mig desto mer är hur folk har mage att gnälla på reklamen i Spotify? Hur man kan vara så ignorant och hjärntvättad att man kan gnälla på något sådant? Det är bortom all min förståelse... Det retar mig till den yttersta grad att jag skulle kunna ge vederbörande en spark i huvudet så glappet försvinner! SPOTIFY ÄR GRATIS!!! Har du sjunkit så lågt att du gnäller på reklamen i ett gratis program som förser dig med kostnadsfri musik så förtjänar du en studieresa genom flismaskinen. Köp premium! åååååh... g#?"KFJAOli!! IDIOT!

Jag kan med gott samvete erkänna att jag laddar hem musik på nätet. Eftersom det som utgör den kolossala skillnaden mellan mig och den typiska Spotifyanvändaren är (jag har sagt det innan och säger det igen) att jag köper skivor. Köp du också! eller skaffa premium åtminstone och visa lite uppskattning, annars skämmer du bara ut dig själv. Det är inte dyrt... Kanske är det så att digital musik inte har något värde i dina ögon? Ja då är väl ett besök i skivaffären ännu mer befogat?

Jag kan nästan svära på gud att ingen hade fått upp ögonen för Spotify om det inte var gratis... Så av personliga åsikter har jag valt att avstå från Spotify, eftersom det klingar dåligt i mina öron... Allt jag begär är att du tänker efter näsa gång du startar upp programmet

/Rob - Correct me if I'm wrong...