Allt går till en viss gräns... Min gräns är nådd. Den är nådd till den milda grad att jag inte ens orkar bry mig längre. Fur hur mycket folk än påstår sig vara ens "vän" så är det aldrig i tillräckligt seriöst skala för att de ska kunna komma på besök nån gång ibland. Jag vill inte tjata eller påminna folk hela tiden eftersom det inte borde vara nödvändigt. Det är alltid jag som får åka land och rike och bränna tusentals kronor för att få träffa mina kompisar. Men vad får man tillbaka? Tja, jag har inte en aning... Ingenting verkar det som? Det finna alltid någonting att skylla på och oftast är det ekonomin. Visst, jag vet hur det är att inte ha pengar. Men om man tackar nej utav ekonomiska själ för att sedan sticka till t ex Stockholm, Göteborg eller något annat liknande ställe så börjar man ju undra? Ni får gärna vara ärliga och uppriktiga istället, det är väl det minsta man kan begära?

Nu spelar det ingen roll... Jag orkar inte be eller fråga någon längre. Nu är det nog...

Ja, jag är besviken...
/Rob