Ibland så... Nej förresten, låt mig ändra det... Väldigt ofta blir jag väldigt trött på allt. Alla ytligheter och tvång att ta sig an jobbiga människor eller uppgifter. Visst, så kommer det förmodligen alltid vara men det hindrar inte mig att tänka på hur det kunde vara. Jag kollade precis på en utav mina favoritfilmer Almost Famous och varje gång jag ser den så frågar jag mig själv varför jag inte fick uppleva 70-talet? Det ser så obeskrivligt härligt ut! Att glida runt med sina polare i en skön gammal bil med Led Zeppelin i stereon. Man har ingen destination (förutom, kanske stranden?) och kan bara glida mot solen och njuta...

Ska jag vara ärlig så tror jag aldrig detta kommer att hända. Vill du vet varför? Därför i Sverige har vi allt utom frihet. Sen så finns det en tendens att solen inte vill visa sig på sommarhalvåret längre. Dessutom ser jag det som en mindre omöjlighet att få ihop ett gäng som delar samma entusiasm och glädje för en sådan utflykt som just jag gör. För antingen är man för snål eller kanske rent av inte har råd? Eller så kanske man inte har någon semester och om man har en semester så infaller inte den samtidigt som hos de övriga Roadtrip Buddies. Förr i tiden var allt så lössläppt och härligt! Alla verkade ha tid att umgås och göra saker utan att banga i sista sekunden. Det borde inte vara så svårt att få en sådan här till synes lätt uppfylld önskan att gå i uppfyllelse? Eller? är det någon siffra i ekvationen som jag har glömt? I så fall så vill jag veta det, jag är trotts allt sämst på matte...

Nu ska jag lyssna på Zeppelin heeeeeela natten, kanske rikta lampan i ansiktet och låtsas att jag sitter i min VW Bubbla och glider ner till stranden...

/Rob, I'm gonna cut the chord