Jag har snuddat lite vid ämnet innan men nu är det dags för den slutgiltiga förklaringen. Jag kollade precis på dokumentären "Insurgentes" som fokuserar kring Steven Wilson (Frontman i bl a Porcupine Tree och No Man). Den behandlar mestadels Stevens uppfattning kring dagens musik. Personligen tyckte jag nästan det var komiskt att titta på filmen eftersom alla Stevens uppfattningar kring ämnet var snarlika de uppfattningar jag själv har. Jag satt nästan gapande av lycka filmen igenom. Några tror säkert att jag bara är en "wannabe" men jag kan försäkra alla om att jag inte har tagit alla mina uppfattningar från Insurgentes. Det svär jag på. Jag ville bara understryka det faktum att Steven och jag faktiskt är rätt så likasinnade i detta ämne och från och med nu kommer jag skriva med egna ord, alltså precis som jag själv uppfattar saker och ting.

Ja, det kommer att handla om musik. Låt mig förklara exakt varför jag inte har Spotify. Jag gillar musiken som den var förr i tiden. Det var vinyl, det var riktiga omslag där du praktiskt taget kunde känna strukturen i materialet. Omslagen var nästan som små tavlor, mästerverk, och ett album var på sätt och vis lika mycket tillfredsställelse för ögonen som öronen (självklart är musiken det viktigaste). Framför allt så var ljudet alldeles speciellt och går inte alls att jämföra med dagens format som Mp3 eller ens CD. Jag vill tro att musik handlar Lika mycket om konst än idag som den gjorde förr, i alla fall i vissa aspekter. Musiken var ett hantverk och ett en skapandeprocess som verkligen innebar kropp och själ för de som skapade den. Sen kom CD-skivan och med den funktionaliteten som på något vis raderade en del av själen i musiken. Vinyl blev små plastförpackningar som skulle göra det enkelt att använda. Tänk själv.

Jag är fungerar lite på det sättet att jag handlar med ögonen, lite som ordspråket att "döma en bok efter omslaget". Hittar jag två skivor som är obeskrivligt bra men där den enda har ett vanligt CD-fodral och den andra har har påkostats med en digipack och omsvepts i en slipcase så tycker jag givetvis mer om den skivan som har ett snyggare yttre. Även om det är minst lika bra musik på bägge albumen. Varför? Därför det är helheten som är avgörande i vissa lägen. Det som är ännu mer obegripligt är att det finns så många artister som inte bryr sig om att göra något speciellt med sina skivor, utan bara låter dom få ett vanligt CD-fodral. Jag brukar tänka: hur hade jag själv velat ha det? Om vi säger att jag lagt ner ett års arbete på att göra ett album. Hade jag då struntat i den yttre delen som artwork och omslagsmaterial? Antagligen inte! Det är ungefär som att Mona Lisa inte hade fått någon ram. Hade du varit musiker så hade dina skivor bokstavligen talat varit din kropp och själ och då är det verkligen inte läge för att snåla på krutet eftersom det du gör definierar dig själv som person och musiker.

På liknande sätt ser jag den digitala musiken. Dagens ungdom vet knappt vad vinyl är eller hur riktig musik låter! Dom föds till en värld där de får lyssna på mp3 och tror att det är så musik ska låta. Vi som har lyssnat på en mp3 genom en riktig stereo och sedan bytt över till vinyl (alternativt CD) skriker nästan av förtvivlan när vi inser vad det var för skit vi lyssnade på från början. Sen att musiken är så lättillgänglig nu för tiden finns det delade uppfattningar om. På ett sätt är det bra att internet kom och tog med sig musiken eftersom många mindre band har kunnat göra reklam för sig och på så vis gjort sig en karriär som ett självständigt band utan något stort bolag i bakgrunden. Men om man ska se på de negativa delarna, som jag personligen tycker väger mest i detta sammanhang, så kan man ju ta ett exempel som nerladdning. Förr kunde man inte förhandslyssna på vad man köpte utan man fick verkligen fundera hårt innan man valde vad man köpte. Idag finns hela diskografier bara några knapptryck bort. Det sjuka är att man bara kan ladda hem en diskografi på några minuter, lyssna på ett par låtar och sedan avfärda det om man inte gillar det. Det är så otacksamt på något sätt. Du plockar hem en annan människas livsverk, år av kreativitet, och avfärdar det efter några minuter och det kostar dig inte ett öre. ALLT är gratis.

Dagens musik är dessutom en färdig produkt. Förr så skrev man sina egna texter, spelade sina egna instrument och sjöng lika bra live som på skiva. Nu för tiden är det ingen som försöker luras längre utan dagens skivbolag smyger inte ens med att deras artister är en massproduktion. Tekniskt sett så säger dom rakt ut: Denna artisten är inte äkta någonstans men vi vet att du kommer köpa musiken ändå. Varför? För att alla sväljer det dom blir matade med, hur ruttet det än är. Nu för tiden handlar det inte om passionen för musiken längre utan om pengar. Ju mer pengar man tjänar ju bättre blir det, skit samma om vi är falska mot oss själva bara vi tjänar mest. Och konsumenterna vill inte betala ett skit.

Varför har jag inte Spotify? Därför att musik inte ska låta som det gör på Spotify. Det känns opersonligt att inte kunna se eller känna på albumet du lyssnar på. Det är Mp3 i sin sämsta form och för mig har mp3 filer inget personligt värde alls. Det är INGENTING. Jag tror inte att mina uppfattningar i det här ämnet gör någon skillnad i världen, men jag gör det jag tycker är rätt. Jag klandrar inte heller någon annan som använder Spotify, eftersom jag på sätt och vis förstår varför de använder det. Kort sagt: Detta inlägg handlar endast om mina åsikter angående musik och jag bryr mig inte om vad alla andra gör. Jag svarar gärna på frågor. Nej tack, jag vill inte ha någon invite till Spotify.

/Rob