Jag läste precis på Blabbermouth att det faktiskt finns en människa till förutom jag som ärligt uppskattar Metallicas ST.Anger. Jag är ett fan av Metallica och innan jag helt slukades av hårdrockens kvicksand så var detta band även mitt favoritband, alla kategorier. Jag tycker inte mindre om Metallica nu för tiden utan jag uppskattar bara många andra band mera. Det händer än idag att jag sitter uppe sent på natten och kollar på Live Shit DVDerna bara för att återuppleva gamla minnen. Men ska sanningen fram så Dog Metallica samma dag som Jason Newsted bestämde sig för att gå skilda vägar med bandet. Deras sista dödsryck kom att bli ST.Anger, ett råtungt metal album som vädrade bandets spänningar och problem.

När ST.Anger kom verkade det som att det var ett uppskattat album. Men tittar man på orden som nämns kring detta album nu för tiden så är det långt ifrån positiva ordval som målas upp. ST.Anger Har går under namnet "Albumet Metallica helst skulle vilja glömma" och det är nog det mest positiva man kan läsa om denna skiva. Grejen är den att jag verkligen har svårt att tycka illa om detta album och jag fattar inte varför alla andra gör det. Är det för att det är ett annorlunda sound? I så fall verkar dom ha missat sound-bytet från ...And Justice For all till Black Album. Där soundet går från thrash till klassisk hårdrock. Vad är det som får folk att spy galla över ST.Anger? Det är ett avskalat, ärligt och hårt, hårt, hårt Metallica album som har en del väldigt bra texter. Dessutom har James fortfarande kvar sin röst. ST.Anger kom 2003 om jag inte minns helt fel och det kom att bli den skivan som hjälpte mig igenom den svåraste tiden i mitt liv, hur lamt och taskigt det än låter. Det kan vara det Metallica album som fängslat mig mest...

Jag vågar påstå att den stora floppen i Metallicas albumkatalog är Death Magnetic. Ett album som verkligen är så uruselt mixat att jag kan höra det i mina mardrömmar. Det stora misstaget är inte att de lät Andy från Little Britain mixa skivan utan att James inte har samma röstkapacitet längre. Sen gör ju inte bas-apan Robert det hela bättre! Visst han spelar bra, men han är inte Metallica! Och han har alltid samma kläder på sig... Albumet S&M gjorde den definitiva höjdpunkten på Metallicas Karriär och trotts att ST.Anger släpptes under nedstigningsskedet så hade det ändå varit ett värdigt slut på en otrolig resa...

Jag vet inte hur många gånger jag har hört denna låten. Jag får gåshud än idag.

/Rob