Dom säger att sommaren är på väg. Folk gnäller över att det är för kallt hela tiden och när värmen väl kommer så kan man ju inte vara ute eftersom det är så sjukt varmt. Jag bryr mig inte så mycket. Visst, värme är ju aldrig fel men jag gillar faktiskt vintern också även om jag alltid går fryser. Det sämsta med sommaren är att det är så förbannat ljust hela tiden! Det blir ju för tusan aldrig mörkt! Under tiden som jag sitter och skriver detta inlägg (ca 02:30) så kan jag se ljus bortom horisonten.

Flera av mina vänner säger att symptomen jag lider utav kallas "galenskap". Jag vet inte om jag är galen men jag kan ju inte påstå att man blir en bättre människa av att uppleva samma dag, varje dag i ett halvår. Allt går som ett och samma kassettband där samma film går i loop. Vakna, äta, stirra in i väggen, äta, titta ut genom fönstret, tv, tv, tv, film?, äta och till sist slutar dagen med att man går och lägger sig utan att vara det minsta trött och det hjälper inte att det är ljust ute.

Min kropp kan bestiga K2 men mitt huvud är bara en tjock massa som har svullnat upp av unken syrefattig lägenhetsluft. Nattpromenad kanske hjälper? Säkert, men det blir ju aldrig natt längre, bara en mörkare dag vars ljusa eftermiddag jag ska ta en tupplur på. Jag kan leva med 20 minusgrader bara jag får en del utav mörkret! Det är väl ändå ett bra byte? För vem gillar inte mörker liksom? Denna avsaknaden utav ljus döljer bara våra brister och vips så var alla individer på samma plan (OBS! Utom tjockisar och idioter). Alla vet hur en idiot ser ut även om det är mörk.

Det blir bara ljusare ute och allt min kropp vill är att segla ut genom fönstret likt Pegasus med ett paket duracell upptryckta i röven. Men lika sorgligt som det är sant så kommer mitt livs VHS-band att loopa in i evigheten och jag kommer efter ca 2 timmars hyvlande i madrassen antagligen att somna, men inte för att jag behöver sömn utan för att jag behöver fördriva tiden. Fördriva denna meningslösa tid...

Nu är det snart höst igen...
/Rob