King Of The Hill 2009
Jag tror 2009 överlag var ett bra år. Såklart finns det många olika vinklar att se det ifrån men det är få synvinklar som spelar större roll än just denna. Ur musikens perspektiv så var det rena rama guldgruvan. Okej, om jag ska vara helt ärlig så tog det ett tag innan jag kom på hur många bra skivor det verkligen har kommit. Jag tänkte "2009... hmm..." det var alltså mer eller mindre helt tomt till en början. Men när jag väl kom att tänka på ett album så trillade polletten ner och jack slog jackpott!
Jag har tagit mig friheten att lista 2009 års fem absolut bästa album. Detta har inte varit lätt. Tvärt om, det har varit skitsvårt. Men här har ni den! Topp 5 år 2009!
Jag har tagit mig friheten att lista 2009 års fem absolut bästa album. Detta har inte varit lätt. Tvärt om, det har varit skitsvårt. Men här har ni den! Topp 5 år 2009!
5. Baroness - Blue Record
Jag kan inte påstå att detta har varit det album som har spelats flitigast i högtalarna. Men jag våga påstå att Blue Record har gjort oerhört bra ifrån sig under de stunder av tjänstgöring som det har tillgivits. Baroness föregående album (Red Album) tillhör den kategorin utav skivor som jag skattar högt. Likaså gäller Blue Record som har lyckats vandra i föregångarens fotspår med rå, distinkt och bitvis proggig träskrock. Det är väldigt annorlunda och det gör mig väldigt glad! Att plattans artwork är så sjukt snygg gör ju inte det hela sämre! Jag ser fram emot fler timmar med Blue Record!
4. Europe - Last Look At Eden
Okej, jag trodde aldrig detta skulle kunna hända. Jag har har provat att nypa mig själv i armen och jag kan inte bli mer vaken än såhär. Notera även att jag inte konsumerat någon form utav sinnesförvirrande medel. Jag kan och vågar stå för att Last Look At Eden faktiskt är ett kanonbra album som förtjänar uppmärksamhet! Vem hade kunnat tro att farbröderna i Europe skulle hosta ur sig en sådan skimrande pärla igen? Minst sagt imponerande! Skivans highlights enligt mitt personliga tycke är den tunga The Beast och den lite mer dämpade In My Time som har förärats ett porrigt gitarrspel. Lysande skiva och perfekt att ha i bakgrunden när man städar. Om man nu föredrar det.
3. Alice In Chains - Black Gives Way To Blue
Det är nu det börjar ta emot. Alice In Chains storslagna uppvaknande från sin djupa vila har allt som krävs för att knipa första platsen. Faktum är att detta albumet har nog med awesomeness för att hamna på min personliga topp tio över alla album i historien. Ja du hörde rätt! Så bra är den. Välpolerade musikaliska partier och obegripligt grymma texter ger hela härligheten ett skimrande sken som får ditt hjärta att slå dubbelslag av glädje. Även om hela skivans innehåll mer eller mindre bygger på sorg och hur man kommer över den så kan jag inte sluta att le när jag får höra vad den har att erbjuda. Detta är helt enkelt fantastiskt. Black Gives Way To Blue är mitt hjärta och eftersom mitt hjärta är fyllt utav ödmjukhet så kliver jag ner till en tredjeplats (läs delad förstaplats).
2. Porcupine Tree - The Incident
Detta är världsklass så det bara skriker om det! Inte nog med att Porcupine Tree har fått mig att gå och flina som en idiot ända sedan i September då - jag citerar mina konsertkompisar: "Den Bästa konserten någonsin" inträffade. The Incident framfördes i dess helhet på spelningen i Köpenhamn och det är helt enkelt omöjligt att förklara hur bra det var för någon som inte var där. Okej, angående själva skivan så finns det inget negativt alls att säga om den. Det är ett typiskt Porcupine album där allt är gjord med en sådan precis perfektion att man nästan undrar om det är något utomjordiskt som har varit med under skapandeprocessen utav denna juvel. The Incident innehåller näringen av alla måltider du någonsin kommer äta. Personligen skulle jag nog klara mig perfekt på bara riffet i Occam's Razor som är utav överjordiskt tyngd. Behöver jag motivera mig mera?
1. Mastodon - Crack The Skye
När Crack The Skye kom så hade jag i princip aldrig hört Mastodon men jag var ihärdig och ville inte ge mig. Jag gillade grabbarnas image och var villig att ge dem en chans. Här står jag nu, mer än väl inkörd på Crack The Sky som liksom Black Gives Way To Blue och The Incident gjorde 2009 till ett av de bästa musikåren någonsin. Detta albumet är smått genialiskt och jag bara älskar alla passager som låtarna tar en genom. Det är så oförutsägbart trotts att jag nästan kan allt utantill! Det tog några lyssningar att förstå hur grym skivan verkligen är och jag är glad att jag var ihärdig och verkligen tog mig tiden att lyssna. Jag har slut på lovord att ge detta albumet och även om jag skulle komma på något så skulle det ändå inte räcka till. Crack The Skye är kanske till en början bara ett album i mängden, men när tiden är inne så ser man det slutgiltiga perspektivet...
Jag kan inte påstå att detta har varit det album som har spelats flitigast i högtalarna. Men jag våga påstå att Blue Record har gjort oerhört bra ifrån sig under de stunder av tjänstgöring som det har tillgivits. Baroness föregående album (Red Album) tillhör den kategorin utav skivor som jag skattar högt. Likaså gäller Blue Record som har lyckats vandra i föregångarens fotspår med rå, distinkt och bitvis proggig träskrock. Det är väldigt annorlunda och det gör mig väldigt glad! Att plattans artwork är så sjukt snygg gör ju inte det hela sämre! Jag ser fram emot fler timmar med Blue Record!
4. Europe - Last Look At Eden
Okej, jag trodde aldrig detta skulle kunna hända. Jag har har provat att nypa mig själv i armen och jag kan inte bli mer vaken än såhär. Notera även att jag inte konsumerat någon form utav sinnesförvirrande medel. Jag kan och vågar stå för att Last Look At Eden faktiskt är ett kanonbra album som förtjänar uppmärksamhet! Vem hade kunnat tro att farbröderna i Europe skulle hosta ur sig en sådan skimrande pärla igen? Minst sagt imponerande! Skivans highlights enligt mitt personliga tycke är den tunga The Beast och den lite mer dämpade In My Time som har förärats ett porrigt gitarrspel. Lysande skiva och perfekt att ha i bakgrunden när man städar. Om man nu föredrar det.
3. Alice In Chains - Black Gives Way To Blue
Det är nu det börjar ta emot. Alice In Chains storslagna uppvaknande från sin djupa vila har allt som krävs för att knipa första platsen. Faktum är att detta albumet har nog med awesomeness för att hamna på min personliga topp tio över alla album i historien. Ja du hörde rätt! Så bra är den. Välpolerade musikaliska partier och obegripligt grymma texter ger hela härligheten ett skimrande sken som får ditt hjärta att slå dubbelslag av glädje. Även om hela skivans innehåll mer eller mindre bygger på sorg och hur man kommer över den så kan jag inte sluta att le när jag får höra vad den har att erbjuda. Detta är helt enkelt fantastiskt. Black Gives Way To Blue är mitt hjärta och eftersom mitt hjärta är fyllt utav ödmjukhet så kliver jag ner till en tredjeplats (läs delad förstaplats).
2. Porcupine Tree - The Incident
Detta är världsklass så det bara skriker om det! Inte nog med att Porcupine Tree har fått mig att gå och flina som en idiot ända sedan i September då - jag citerar mina konsertkompisar: "Den Bästa konserten någonsin" inträffade. The Incident framfördes i dess helhet på spelningen i Köpenhamn och det är helt enkelt omöjligt att förklara hur bra det var för någon som inte var där. Okej, angående själva skivan så finns det inget negativt alls att säga om den. Det är ett typiskt Porcupine album där allt är gjord med en sådan precis perfektion att man nästan undrar om det är något utomjordiskt som har varit med under skapandeprocessen utav denna juvel. The Incident innehåller näringen av alla måltider du någonsin kommer äta. Personligen skulle jag nog klara mig perfekt på bara riffet i Occam's Razor som är utav överjordiskt tyngd. Behöver jag motivera mig mera?
1. Mastodon - Crack The Skye
När Crack The Skye kom så hade jag i princip aldrig hört Mastodon men jag var ihärdig och ville inte ge mig. Jag gillade grabbarnas image och var villig att ge dem en chans. Här står jag nu, mer än väl inkörd på Crack The Sky som liksom Black Gives Way To Blue och The Incident gjorde 2009 till ett av de bästa musikåren någonsin. Detta albumet är smått genialiskt och jag bara älskar alla passager som låtarna tar en genom. Det är så oförutsägbart trotts att jag nästan kan allt utantill! Det tog några lyssningar att förstå hur grym skivan verkligen är och jag är glad att jag var ihärdig och verkligen tog mig tiden att lyssna. Jag har slut på lovord att ge detta albumet och även om jag skulle komma på något så skulle det ändå inte räcka till. Crack The Skye är kanske till en början bara ett album i mängden, men när tiden är inne så ser man det slutgiltiga perspektivet...
/Rob
Kommentarer
Trackback
