Är jag den ända som ser fram emot att få sparken från mitt jobb? Är jag den ända som vågar erkänna att jag faktiskt inte är den sortens person som bara kan acceptera att ett vanligt jobb suger? Jag har inga som helst problem att erkänna eller prata om det. Why waste your life?

För att sätta lite rätsida på det hela.
Jag gillar mitt yrke, jag gillar de flesta utav mina arbetskamrater och jag tycker det är rätt så självklart att alla borde ha ett jobb (inklusive mig själv). Ni som brukar läsa det jag skriver här på sidan vet att det alltid finns ett "men" och så är det också i detta fallet... MEN! Undertiden som mitt liv rutas in i ett klibbigt och ståltrådsliknande nät som håller mig i sina snaror mellan 7 - 4 näst intill varenda dag så är det lätt att hamna i ett zombie-liknande tillstånd, med andra ord går du på autopilot, en opålitlig sådan. Jag vill ha ett jobb som innebär att jag inte är bunden till några fasta tider och att jag dessutom kan ha roligt. Ja du hörde mig! ROLIGT! Här har vi ett annat påstående som får alla att skratta sig gröna under tiden som jag blir idiotförklarad. För TYDLIGEN så "ska inte ett jobb vara kul, inget jobb är kul". Vem har bestämt det? Jag ser det som att slösa bort sitt liv och allra helst sin ungdom om man inte känner sig bekväm med sitt jobb! Vad är det med alla människor egentligen?

Jag förstår inte? Är jag den ända som inte klarar att acceptera detta, i mina ögon, självklara påstående? Man kan inte leva i självförnekelse hela livet! Att ljuga för sina medmänniskor har alla gjort någon gång och det är inte bra. Men att ljuga för sig själv är verkligen illa! Jag ska citera min morbror Mats som en gång sa "Förnekelse är första steget mot alkoholism". Hur det passar in här får in själva luska ut. Egentligen, vad är det som är så konstigt? Vi alla är så hemskt olika, vi vill göra saker på våra egna sätt och samtidigt ska vi hela tiden basunera ut det så alla kan fatta det. Det proklameras i massmedier, i skolor och även undermedvetet i allt vi gör! Alla är annorlunda och alla ska få vara på sitt sätt. Men när det gäller jobb så ska alla vara på samma plan? Att påstå att ett visst arbetssätt ska passa alla idioter är lika rätt som att påstå att alla ska bo i vitmålade hyddor som är byggda utav getspillning och att vi även ska leva på enbart färdigtuggad majs för resten utav våra liv bara för att det anses vara bäst för oss alla... Funkar det för majoriteten så funkar det för alla? FEL!

Jag vet inte hur mitt liv kommer se ut om 5 år, men jag är ganska säker på hur det INTE kommer att se ut! Jag kommer inte kämpa med morgontrötta morgnar kl 6 som följs av 8 timmars slaviskt underordnande åt en chef som har sina egna regler och påhitt. Det spelar ingen roll om jag tjänar mindre, bara jag slipper söndagsångest. Framför allt så kommer jag aldrig i mitt liv komma i kontakt med en stämpelklocka igen... det är Djävulens påfund!

Den som påstod att livet inte skulle vara en lek var en mycket, mycket bitter man... Han hade säkert inga ben heller! Jag ska motbevisa alla er som står bakom denna bittra mans uttalande! och när jag ligger där i sängen på söndagskvällen, med total avsaknad av ångest så kommer jag kyssa mig själv på kinden, säga med hög röst "IN YOUR FACE" (riktat till er som inte trodde på mig) och sova en väldigt god natts sömn följt utav ett par timmars sovmorgon...

/Rob