Jag traskar nu in på min tredje vecka. Närmare bestämt så är det 18 dagar sedan jag bestämde mig för att tanka Mastodons nya album Crack The Skye. Under flera år har namnet Mastodon bara seglat förbi mitt musiköra och hamnat i någon suspekt andra-sortering,  Utan att jag egentligen har vetat varför. Jag har hela tiden varit medveten om hur stora Mastodon är och har blivit men på något konstigt sätt har det bara inte blivit av att jag ens har brytt mig om att lyssna på dom. Jag minns att det var på samma sätt med Sepultura, Clutch och Trivium och att jag mer eller mindre ångrade mig bittert bara för att jag inte tog tummen ur röven och helt enkelt bara började lyssna tidigare. Det är som att missa en enorm kaffefläck på ett vitt pappersark (Då det vita pappersarket symboliserar Hårdrocken och Kaffefläcken symboliserar Mastodon), Något säger mig att jag inte är den ända?

Att påbörja sitt Mastodon-kapitel med Crack The Skye vore nog enligt vissa individer som att inleda sin måltid med efterätten. Men så vitt jag vet så måste man ju börja någonstans? Och om ärligheten ska komma på tal så har vi alla säkert ätit godis innan maten någon eller flera gång i våra liv. Om nu detta albumet är den där påsen gott och blandat som du smäller i dig innan den fina middagen har jag svårt att svara på. Jag vet bara att Crack The Skye är en skiva som växer mer och mer för varje gång den spelas. Efterätt eller ej så funkar det för mig (här rimmar det må jag säga), Jag hänvisar bara till Opeth - Ghost Reveries, skivan som fick mig att börja lyssna på Opeth, kan det vara likadant med Mastodon månne? Time will tell...

Tårtan eller Planksteken?
/Rob