"Mustaschs trummis Mats "Dojan" Hansson har tvingats lämna bandet på grund av kroniska muskelbristningar. Ersätter gör Danne McKenzie, som vikarierat för Hansson live vid ett flertal tillfällen" - Notis från SRM #62.

Detta är ett tragiskt och sorgligt besked. The Tripod står enad om beslutet att denna dagen ska stå till Dojans minne eftersom han är och kommer alltid att tillhöra den ursprungliga och äkta delen utav Mustasch. Vi önskar dig lycka och tackar dig för de fantastiska stunder du har bidragit till.

Mats "Dojan" Andersson, The Tripod Saluterar dig...

/ rOB

Efter en sen frukost tillsammans med Sweden Rock Magazine och lite Iron Maiden i bakgrunden är jag väl förberedd för den kommande dagen. Troligtvis blir det väl en lugn dag som jag inte är riktigt säker på hur jag ska spendera...

jag kom dessutom på att jag har glömt att ladda upp bilder på de två tavlorna jag gjorde, så här kommer dom! Enjoy...


Tavla #1


Tavla #2

/ rOB

Äntligen var man hemma ifrån Dead-End-Osby. Just nu sitter jag i min soffa och lyssnar på Cult Of Luna och försöker föreställa mig hur resterande 66% av The Tripod har det på Siesta. Festivaler i all ära, men Siesta känns ändå som en ursäkt för omyndiga badass-wannabe's att få supa och spy tillsammans. Varför tar ni inte bort musiken och anlägger en 4 dagars sup-festival där ingen över 16 år är tillåten? Det borde väl inte bli någon större förändring med tanke på att 70% av alla åskådare inte kommer minnas gårdagen ändå. Det blir mitt ord till arrangörerna, bespara de bra banden mödan att få lägga sin dyrbara tid på en publik som måste stödja sig på varandra för att inte däcka och placera ut bandspelare lite överallt i Hässleholm istället.

Tacka vet jag de riktiga festivalerna där åskådarna har kommit för att lyssna på musiken. Såklart drar jag inte alla över samma kant, eftersom det vore otroligt dumt. Följande påstående är inget angrepp eller kritik utan mer en förfrågan och övertalningsprocess ifrån min sida. Så tänk noga efter; om du är en inbiten hårdrockare och kan supa järnet till fis-pop, som du egentligen inte gillar,  och tillbringa 4 dagar med alkoholkonsumerande 14 åringar... Det jag försöker säga är: Carl-Filip och Victor, FÖLJ MED TILL METALTOWN!!

PS: Ja, jag ville se Dundertåget och Cult of Luna på Siesta... Yeah, I'm a suck up too... In my mind

/ rOB

Jag kom precis på att jag glömde en väldigt stor detalj angående helgen... Scenariot utspelade sig i lördags och det som hände kan skapa starka känslor i form utav irritation och underlägsenhet hos vissa individer. Det är på så vis att redan efter 4e besöket så SLAPP JAG VISA LEGG PÅ SYSTEMET! HA! in your face Alexander Svennson! hahahaha... (Notera också att det var första gången jag satte min fot i just denna Spritbutik)

Pålysning nr 2: Veckans skivtips kommer skrivas av en mycket speciell gäst så glöm inte att polera era sandaler och håll era rumphål öppna!

/ Rob

Sådär ja, då var ännu en helg utav sprit och ironisk bitter-sarkasm till ända. Carl - Filip och Vic, jag har haft lika roligt som vi brukar ha när vi ses och det känns verkligen tungt att vara hemma. Inte för att just vara hemma utan för att veta att vardagen kryper på och att den kommande veckan kommer spenderas under en tvångsplacering i Osby. Jag kommer berövas på den lilla fritid jag har och det kommer bli en isolerad vecka i skogen för mig. Jag biter ihop och hoppas att det snart är fredag...

PS: Tack för helgen! Jag vill passa på att dedicera The Parlor Mob - Tide Of Tears till mina två bästa vänner, Viva La Tripod!

/rOBSCENE

At least once in a lifetime you'll experience the taste of Hell... Someday You'll devote your life to Hell, and believe me when i tell you that you'll like it. Hell will become a part of your life and it will make you feel complete...  Are you ready to accept my offer? CAUSE' I'LL BRING YOU HELL!!


Captain Spaulding varning på den bilden...

PS: Hell är tydligen en Öl för er som inte visste...

/Rob

Idag är det freakin' Anniversary... All Hail The Tripod!

/ Rob

Söndag kväll igen! och jag hinner tyvärr inte göra veckans skivtips idag, så det får bli imorgon. På tal om morgondagen så har det väl inte gått förbi någons uppmärksamhet att The Tripod har 2 års jubeleum (har du missat Annonserings-loggan så måste du uppsöka en optiker). Såklart tycker vi i styrelsen att detta ska firas eftersom det är en mycket speciell dag. Så om du känner att du vill stödja en okrossbar legering så kan du mycket enkelt göra detta. Varför inte unna dig ett glas vin? kanske öppna den där flaskan med whiskey som står i skåpet? eller varför inte ta dig en kall öl? Du kanske rent av vill slå på stort och råna en bank, starta en mordbrand eller helt enkelt klottra The Tripods logga på något värdefullt monument? Ditt tillvägagångssätt spelar ingen som helst roll, vi stödjer alla som ställer upp!

Ni som ställer er positiva till The Tripod Massacre Day får gärna lämna en kommentar. Bara så vi snabbt och lätt vet vilka övriga vi ska släppa vargarna på. Tack på Förhand!

/Rob, rOBSCENE

När alla vännerna har gått hem så börjar min kväll på riktigt. Ikväll är jag fruktansvärt musiksugen. Det konstiga är att det under vissa stunder känns som alla skivor och låtar är mycket, mycket bättre än man brukar tycka i vanliga fall. Det får mig att undra om det verkligen är såhär bra man egentligen tycker att musiken är? Och att vardagens uppskattning av musiken bara är en liten del utav kärleken som egentligen hela tiden finns tillgänglig. För även om jag verkligen vrålälskar min musik i vanliga fall så är det ingenting i jämförelse med hur mycket man kan uppskatta den en sen lördagskväll som denna, då man är trött efter en hel arbetsvecka.

Jag spelar Iron Maiden - The Trooper som är en låt som verkligen är så bra att jag skulle kunna sälja alla mina ägodelar bara för att statuera detta påstående, och ändå är detta bara första låten i mitt musikknarkande. Låtar som Hallowed Be Thy Name, 2 Minutes To Midnight, Aces High och Powerslave hamras sig ut genom högtalarna och kysser mina sinnen när dess toner entrar örat för att gå vidare till hjärta och hjärna. Jag tänker på slutet av mellanstadieperioden och början av högstadieperioden då det hela började. Gamla minnen som ger mig lycka och välbefinnande men även får mig att sakna vissa stunder. Jag vill inte påstå att jag är sentimental, enbart utav den anledningen att jag hatar det ordet. Jag drömmer bara tillbaka på de erfarenheter och glädjemoment som jag plockat på mig genom åren.

Ikväll är det en "sådan" kväll. Ikväll är musiken bättre än den någonsin har varit och jag kommer njuta av varenda sekund. Gammal hederlig hårdrock kommer flöda så länge som natten finns kvar. Mitt råd till den som planerar på att dissa min musiksmak denna kväll är att låta bli. För jag kommer bara göra mig av med denna människa och det kommer inte bekomma mig ett dugg...

Simma Lugnt
/Rob

PS: The Tripod hade förstärkt känslan ytterligare

3 DAYS LEFT TO THE MASSACRE, Missa det inte!!

/Rob

PS: Har Kommit In I En Rob Zombie Period...

Jag börjar känna mig sliten. Igår jobbade jag mellan 14:00 - 00:30 sen körde jag hem och somnade halv två för att några timmar senare (07:00) infinna mig på kontoret för att jobba ytterligare 11 timmar. Inte nog med det, imorgon börjar jag kl 05:00 och det innebär att jag måste gå upp kl 04:00 för att hinna med allt som ska göras på morgonen. Det borde vara straffbart att börja jobba så tidigt.

Intressantaste bandet just nu må vara Mastodon, så otroligt bra! andra band som bör bli uppsnokade (förutom de i veckans skivtips) är väl Blood Tsunami och My Dying Bride...

Foto: Hasse i skogsdunge, av Vicki.

Tack än en gång för att ni besöker rOBSCENE! Det glädjer mig
/Rob

PS: 5 days of calm until the massacre!

Musik. Oavsett tid, humör och plats så finns den där för att tjänstgöra till nytta för ditt välbefinnande. Alla har vi vår egna stil och favorit genre som vi värdesätter mer, eller mindre. Jag minns för många år sedan när jag fick min första stereo av mamma och pappa. Jag hade börjat i ettan (Observera! inte på gymnasiet) och då, på det glada 90-talet, så var det bara Gyllene Tider som regerade i skivsamlingen. Efter dryga 3 år av frustration från min fars sida (han gillade inte Gyllene Tider lika mycket som mig) så slängde han ur sig orden "Robin, jag lovar dig! när du är i 15 års åldern så kommer du garanterat jag att stå och leta efter skivor i min skivsamling. Dina kassa Gyllene Tider skivor kommer hamna under sängen!". Vid den tidpunkten i mitt liv så var jag såklart övertygad att han hade fel. Men nu när jag har lagt mina Gyllene Tider skivor under sängen och rotat igenom min käre faders musiksamling flertalet gånger så ser jag det ironiska i hans tidigare påstående och hoppas att han inte kommer ihåg vad han har sagt. Fast såklart har han säkert suttit och flinat lite för sig själv dom gånger jag lämnat hörnan där han Skivsamling befinner sig.

För att blotta mina rötter lite så ska jag berätta historien då jag för första gången kom i kontakt med hårdrock. Det var så att jag och mina två barndoms kamrater skulle leka småstjärnorna och vi fick i hemlighet välja en varsin låt att framföra. I setlistan fanns låtar med Dr.Bombay, Vengaboys och... ja, Judas Priest. Närmare bestämt, låten Freewheel Burning från Albumet Defenders Of The Faith. När man är 8 år så lyssnar man inte på låtarna likadant som man gör när man blir äldre. Jag minns att jag gillade det snabba och fläskiga gitarrspelet i låten, men låten i sig var enbart vald för att chocka mina medtävlande (jag tror inte ens jag siktade på att vinna haha!). Det som verkligen öppnade mina dörrar för hårdrocken var när mamma, några år senare, köpte Kiss - Psycho Circus till mig. Jag vet än idag inte varför hon köpte den skivan till mig, men jag är otroligt glad att hon gjorde det!

Inte förren jag började i 7an så började det ta fart på riktigt och hela min högstadieperiod bestod i stort sätt utav Iron Maiden och till viss del Deep Purple, Saxon, Judas Priest och AC/DC. Det kom att bli en stark och oförstörbar grund att luta sig tillbaka på i tider av medgång och motgång.

Istället för att slira in på gamla barndomsminnen så vill jag framhäva budskapet i detta inlägg. Musiken för mig är precis hela min existens och till skillnad från alla er som har vigt era liv åt en annan musikgenre så måste jag, dagligen, försvara musiken jag lyssnar på. För hårdrocken är den sortens musik som ofta blir smutskastad och fördömd pga sitt hårda yttre eller tuffa approach. Man kan mycket väl likna det som att försvara sin tro. Hela tiden hör man: "Den där musiken är inte bra för dig", "Vilket fruktansvärt oväsen", "Nej, Robin du får nog sluta att lyssna på sådan musik, det är inte bra att lyssna på sådant". Men frågan är då följande, Hur kan någon annan veta vad som är bäst för mig? Att påstå att MIN musikstil som starkt har präglat mitt liv och min sociala utveckling är något dåligt för mig är exakt som att påstå att jag är en dålig människa. Det finns många som anser att Hårdrock bara är oväsen. Om du i negativ ton yttrar dig på detta viset så betyder det att du är misslyckad i livet och saknar nog med musikalisk begåvning för att ens begripa något överhuvudtaget, du kan lika väl gå och gräva din grav redan nu.

När någon med övervägande seriositet frågar mig när jag ska börja lyssna på riktig musik tittar jag frågande på denna individ och försöker bearbeta hans inkompetens. Min kontrande fråga till honom skulle antagligen bli: "När ska dimman i ditt huvud lägga sig så du kan fatta att du är dum i huvudet?"... Till skillnad från många andra musikgenrer så är hårdrocken äkta. Antingen så gillar du det eller gör du det inte, för jag har i alla fall aldrig träffat någon som bara varit hårdrockare över en sommar. För är du hårdrockare så är du fast, även om du blir brännmärkt för livet som "en borttappad outsider och satanist" (även om det bara är ett färglöst påhitt som saknar substans). Självklart får folk tro vad dom vill, för när man väl står där på en konsert med 50 000 likasinnade personer åt alla riktningar du än får för dig att titta åt så blir svaret mer synligt än någonsin. 50 000 personer kan inte ha fel! Vill ni andra inte vara som oss så skiter vi i vilket, för vi klarar oss bra utan er ändå.

Även om detta bara är en liten, liten bråkdel utav de tankar som jag har i detta ämnet så är dom väl värda att tas upp. För många är dömande utan att ens veta orsaken. Låt mig lyssna på "Den hemska musiken" om jag vill, för jag njuter varenda sekund jag får höra den. Hårdrocken är det som har format mig till den individen jag är idag. I både handlingar, synpunkter och åsikter. Jag kommer för alltid att vara en Metalhead, allt annat vore en lögn. Som inläggets slutliga ord ska jag citera Airbournes Joel O'keeffe "Stand Up For Rock N Roll"...

Stay Metal \m/
/ Rob

Ett problem här på sidan verkar vara att det tar en smärre evighet för inläggen att bli publicerade! 35 minuter tar det innan skiten syns... Jobba snabbare era slöa idioter. Se till att fixa problemet annars kommer upphovsmannen av denna dödfödda process få erfara inte bara en, två eller tre utan hela fyra styltor upp i stjärten. Självklart så ska jag inte ta åt mig hela nöjet själv utan tre av mina vänner ska få äran att delta i styltandet.

/ Rob
Få det att flyta smidigare. Tack...

Jag förstår det inte... Varför ska det vara ett rent hel***e att installera en förbannad router?? Med dagens teknologi borde det väl vara möjligt att bara plugga i den och låta datorn göra resten av jobbet? Men nej då! Inte nog med att det ska dras ytterligare två sladdar (som enligt mig överkompenserar det trådlösa), det ska även göras en omöjlig konfiguration som tydligen bara någon som har vunnit nobelpriset i teknik skulle kunna klara av. IP-adress hit och IP- adress dit, nåt lösenord där och nån förändring där men det funkar banne mig inte för det! Det som en gång i tron verkade fullt möjligt mynnar snart ut i ett känslomässigt inferno där endast våld härskar. Det verkar vara totalt, fullständigt och astronomiskt omöjligt att kunna få skiten att bara funka!

Om Tv-Shop hade sålt routers så hade det låtit såhär: Lider du av en för trevlig dag? Är din lycka över att det är fredag bara en kvalmig börda? Då har vi ett bekymmer som kan vrålförstöra din underbara dag till max och verkligen öppna ondskans portar över dig! Nu lanserar vi "Router Hellpunisher deluxe" som är helt omöjlig att installera och kommer tok-kvadda din lycka och stoppa ditt glada humör i dokumentförstöraren! "Router Hellpunisher Deluxe" är en fantastisk humörförstörarpjäs som finns att köpa för upprörande 500 svenska kronor. Beställer du den inom 10 minuter så får du även en brutal käftsmäll av postens paketutdelare utan extra kostnad (ordinarie pris 75:-). Förstör din dag nu med Router Hellpunisher Deluxe!

/ Rob

Då var man hemma ifrån HTC kursen i Söderköping. Tro mig, jag hade gärna skrivit och berättat precis allt som har hänt. Så vill ni veta något får ni fråga mig. Jag är för trött för att skriva något. Några av kursens high-light var väl bland annat det otroligt fina hotellet där jag blev förärad ett eget rum. Otroligt fin mat. Något som var väldigt trevligt var att både HTC's grundare och även de två kursledarna var vittnen, så det kändes ju som man kände varann redan från början. En annan, smått otrolig, sak som jag fick bevittna var att få se min gamle arbetskamrat Magnus Wikströms dubbelgångare. En EXAKT klon av Magnus om man bortser från håret och dialekten... Obehagligt lik...

Nu ska jag käka något och njuta av en film för att varva ner.

/Rob

Jag kände på mig redan när jag vaknade i morse att detta skulle komma att bli en dryg och seg dag. Jag var tvungen att stiga upp tidigare än vanligt för att mina kollegor skulle hämta upp mig. När jag smygtittade mellan persiennen så möts mina blickar av ett grått och deprimerande pissväder. Det värsta under denna plågsamt tafatta arbetsdagen var varken den ständiga hungern eller det eviga ösregn som störtade ner över oss under de stunder vi tvingades att befinna oss ute. Nej... För det värsta med denna kraftsugande tisdag var att putsa fönsterna på hela 3 DAGIS!! I denna fantastiska "idyllen" OSBY!... KOM IGEN! på en Tisdag?! Efter att ha hört frågorna "Häääj va heter dU?" och "Va gör dU? Få ja hjälpa till?" cirka 75 gånger så är huvudvärken ett faktum och så småningom ser man varenda liten unge som ett hot. Jag vill heller inte påstå att Auschwitz belysningen som ger känslan av ett "väntrum till intensiven" gör allt bättre.

Visst, huvudvärk kan jag leva med. Men när det är dags att ta fönsterna ifrån utsidan, vad tror ni händer med insidan på fönsterna då? Jo dom bli smockfulla av små skitungar som knackar och slickar på rutan bara för att få min uppmärksamhet. Allt som är mellan oss är en 3 mm glasruta. När jag som mannen på utsidan ser individer som tror att dom måste knacka för att jag ska upptäcka att dom står där, tittar jag dömande på dom och inser att jag har och göra med skapelser som inte har kommit så långt i utvecklingen. Jag inser också att alla substanser som dom kladdar ner dom nytvättade rutorna med får mitt jobb att bli väldigt otacksamt. Likna det med att måla ett hus med vattenbaserad färg i ösregn...

Trotts all misär så var det faktiskt roligt att höra frågorna David fick. "Vad stor du är. Är du lika lång som Zlatan?" och "Vad står det på dina kallingar?". Något som dock har varit väldigt lärorikt är att höra 3 stycken 4 åringar ha en diskussion om min kollega Davids häng. Hur vet man vad häng är när man är 4 år?! om man bortser från alla idiot frågor så kunde det dyka upp en och annan sjukt intelligent fråga eller diskussion barnen emellan. Skumt...

Jag tycker inte illa om barn. Kunde inte en vuxen sagt till dom att låta bli fönsterna? Jag är glad att denna dagen äntligen är slut. Imorgon bär det av till Söderköping för att tillbringa de närmaste två dagarna på en golv-vårds kurs. Så imorgon måste jag kliva upp vid 4. Undrar om något kan gå rätt när dagen börjar så tidigt?

Stay in Tune
/ Rob

Som ni säkert märker så är veckans skivtips en aning försenat. Jag ska försöka att skriva det ikväll...

En annan mycket glädjande nyhet är att Finska Progg-metal bandet Amorphis släpper ett nytt album redan 27 Maj. Fint ska det vara.

Stay in tune!
/ Rob