Idag när jag var och klippte mig på en, i vanlig ordning, o-fancy turksalong så tänkte jag att det vore en bra idé att göra ett inlägg med turksalongens för och nackdelar. Detta kom jag fram till.

Fördelar med turksalonger:

Man kan säga vad man vill, men en anledning till att jag går till min lokala turksalong är att det går så in i baljans fort att bli klippt där. Ett väldigt bra exempel på detta skulle kunna vara då jag, en kall höstdag, bestämde mig för att åka in och klippa mig, men hade ont om tid. Från det att jag parkerade bilen, gick och köpte parkeringsbiljett, lämnade biljetten i bilen, gick 50 meter till salongen, satte mig i frisörstolen, blev klippt, betalade och slutligen kom tillbaka till bilen hade det bara tagit 12 minuter! Jag skojar inte ens. En annan fördel skulle kunna vara att det oftast är relativt billigt. Jag betalar t ex 150:- för en klippning nu för tiden. Då ska det tilläggas att de höjde priset från 120:- till 150:- efter nyår.

Så... Det är BÅDE snabbt och billigt. Som om inte det vore nog så är det drop-in. Alla dagar. All tid. Man slipper alltså ringa och boka en tid som man glömmer bort och missar. Sist men inte minns så får man kaffe. Nu sitter du säkert hemma i soffan och frågar dig själv "finns det något turksalonger inte har?". Där stoppar jag dig.

Nackdelar med turksalonger:

Hade jag varit du så hade jag inte kunnat släppa den, minst sagt, legendariska "12 minuters klippningen" jag pratade om tidigare. Lugn. Det finns flera små brister med detta momentet. Om vi börjar med bagatellerna så fick biljettautomaten till parkeringen 7 kronor av mig. 7 kronor jag aldrig kom att utnyttja eftersom klippningen gick så brutalt snabbt. Som sagt, bagateller. En av det lite större nackdelarna gör sig till känna först när man duschat första gången efter klippningen. Det är då eventuella brister i frisörens system uppmärksammas. Men eftersom jag inte lägger så stor vikt på mitt hår så kan jag oftast åtgärda problemet själv. En annan sak som faktiskt händer varje gång jag klipper mig, och som delvist är mitt fel, är brist i kommunikationen. "Shkadjieåhphååppohlisånghen?" ...Ehm... Ja?... Efter det blir det väldigt spännande. Oftast handlar det bara om något obetydligt fråga som vart jag jobbar eller om jag har semester. Men ibland kan det stå en dyrt att svara JA på något som man inte har en aning om. "Ska vi klippa bort luggen helt?"... Usch nej, stor nackdel. Det är förmodligen ingen nyhet, men jag tror att alla turksalonger har lärt sig att klippa en enda frisyr som alla kunder får. Det kanske är därför dom kan klippa så fruktansvärt fort? Aja, jag tror det var allt... Nej just det! Kaffet är inte gott.

Som en slutsummering så skulle jag nog säga att fördelarna väger upp nackdelarna. Det går snabbt och är billigt! Om man plockar fram det oumbärliga verktyget, miniräknaren, så kan man ganska snabbt räkna ut att timlönen skulle vara 750:- om varje frisör klippte 5 stycken kunder i timmen och tog allt svart. Inte illa... Man kanske skulle plugga in en frisyr?

Det må vara ett idiotiskt resonemang, men jag tänker såhär... Eller, vi kanske ska ta allt från början istället? Ta till exempel min käre mor som exempel. Hon är (inget illa menat) urdålig på all form av sport. Ett konstaterande jag mestadels grundar på en väldigt enkel fakta: Jag har aldrig sett henne varken springa och/eller utföra en sport i hela mitt 23-åriga liv. Om man bortser från Kubb. Men då kan man ju fråga sig om Kubb verkligen är en sport? Nej, det är det inte. Men även om så vore fallet så behöver man knappast fara omkring i höga hastigheter med hjälp av sina ben. Låt mig komma till saken. Jag gjorde det grova misstaget att spela "Dart" med min mamma en gång för många år sedan. Efter att hon gjort cirka 17 bull-eye på en dryg timme så fick jag slutligen känna mig besegrad.

Vad försöker jag då säga med detta? Jo, då hon accepterade inbjudan om att spela en runda dart med mig så väntade jag mig inget sensationellt motstånd och sänkte mina prestationer, psykiskt, innan spelet ens hade börjat. En förödande konsekvens och ett nederlag jag har fått leva med i många år. För när man väl har börjat är det omöjligt att ge full maskin. Nu ska vi inte fokusera på hur vida detta resonermanget bara är ett sätt för mig  att skylla ifrån mig eller ej. Jag vill tro att detta fenomenet exsisterar. Om du tänker efter så finns det säkert något liknande tillfälle i ditt liv som har satt djupa spår eller kanske bara en liten anekdot i ditt minne. Om man i förväg bedömmer motståndet som för svagt eller dåligt så sätter man sig själv på pottan, så att säga. Ta varannan fotbollsmatch som exempel... Tror jag? Jag hatar fotboll.

Jag tror det är en naturlig handling att sänka motståndet när motståndaren bedöms vara för... dålig. Men lägg in lite nybörjartur (som min mamma hade) i ekvationen så förändras oddsen radikalt. Till min poäng. Detta är exakt den princip jag skulle tänka på, och i allra högsta grad hoppas på, OM jag någonsin skulle vara tvungen att fightas med en man som har alla fördelar på sin sida. Så som muskler och kunskap inom kampsport. Han skulle betrakta min seniga och sällan solbelysta lågstadie-kropp som en lätt match. Men med hans låga förväntningar och min nybörjar tur så skulle jag nog inte sätta alla mina pengar på den storväxta. För när jag slår på mina crazy-eyes och brister ut i krigsrop så kommer oddsen bli lika onkontrollerade som en förkyld nysning utan några näsdukar... Sen kraschar internet.

Burn My Shadow

När jag har tråkigt brukar jag googla. När jag googlar, när jag har tråkigt, hittar jag roliga saker. Exempel på detta är dom kanske dummaste och mest ogenomtänkta internet-adresserna man möjligen skulle kunna använda. Jag trodde först det bara var fake, men det så var faktiskt inte fallet. Låt mig få presentera:

1. Pen Island, specialicerade på... pennor? Adress: penisland.net

2. Speed of Art, vad jag kan se så verkar det vara en konstblogg eller något. Adress: speedofart.com

3. Den sista men kanske bästa - Who Represents. Vem representerar vem? ignen aning om vad det här är. Adress: whorepresents.com

Trevlig dag på jobbet!

Det är inte alls ovanligt att radion är på i bilen när jag kör runt. Faktum är att det till synes otänkbart att radion skulle vara avstängd när jag kör någonstans. Till saken. Idag fick det förödadnde konsekvenser. Okej, det var en överdrift. Saken är den att radiopratarna redan har börjat prata om melodifestivalen. Jag ber om ursäkt om du brast ut i okontrollerad gråt samtidigt som du läste det här. Jag borde ha varnat tidigare... Även dåliga nyheter kan föra med sig bra saker ibland. För plötsligt så började jag fundera på varför Melodifestivalen är så urbota svindåligt. Jag har därför tagit mig friheten att ge dig som läser detta, hela FYRA anledningar till varför denna örontortyr är dålig för dig. Jag vet, jag vet... Egentligen behövs det inga orsaker som motiverar det hela eftersom det tillhör sunt förnuft att veta varför, ungefär som man gör med exempelvis knark. Men se det som en kul grej (inte knarken!).

Anledning 1: Materialet är så obeskrivligt undermåligt och dåligt. Om man för skoj skull skulle jämföra melodifestivalen med hårdrock, en jämförelse som det egentligen är lynchrisk på att utföra, så blir i alla fall min syn på saken helt förändrad. I hårdrocksvärden så finns det vissa exempel på album som har varit helt katastrofala både låt och sound-mässigt. Anledningen till detta = Alldeles för stor mängd alkohol. Om man nu skulle tillämpa detta på låtskrivarna som skriver låtar till melodifestivalen så kan man bara dra slutsatsen att de sista dagarna onekligen är nära. I melodifestivalen är inte alkohol inblandat! Vilket bara talar för att dessa låtskrivare är uselheten personifierad. Vad har dom att skylla på? Inte sprit i alla fall. Jag tillåter mina tankar vandra iväg. Kanske skulle alkohol förbättra situationen? Hur skulle låtarna se ut om låtskrivarna var alkoholister? Ge Ulrich Munther ett par lättöl så han kanske inser att han håller på att krossa en hel generation!

Anledning 2: Ulrich Munther, Carola, Fiolfikusen (minns inte hans namn), After Dark, Sherley Clamp, Tengil... Släng in Takida, Peter Ölback (Jöback) och Kerberos, Hades trehövdade hund, så har vi en sideshow som får Hellzapopin' att se ut som småflickor. Allvarligt talat, det finns en anledning att programmet sänds efter klockan 18 på kvällarna. Man skulle ärra barnen för livet.

Anledning 3: Carola. Hon skrämmer skiten ur mig. Tryck på länken och bli övertygad du också.

Anledning 4: Jag HATAR melodifestivalen och jag har inga problem att dela med mig av den informationen. Ofta hör jag vänner, familj eller bekanta hålla med och säga "Ja, det har blivit så dåligt" eller "Det var ju bra förr, men nu är det under all kritik". MEN varför väljer man då att utsätta sina sinnen för programmet även om man har sagt dessa orden? Tro mig jag har hört många idiotiska bortförklaringar. Smakprov: "Meh... Det fanns ju inget bättre att se på"... ?!?! !!... VA?! Om vi säger såhär, Jag tittar hellre på 'En unge i minuten' och äter gulaschsoppa samtidigt än att ens överväga att slå över till SVT. Eller hoppa bungejump med ett stumt snöre... Melodifestivalen var säkert bra 'back in the days', men dom tiderna är förbi. Jag tror folk är rädda för att erkänna att dom gillar att titta på melodifestivalen. Med all rätt skulle jag säga. Det finns ju sådana som jag som ger dom en anledning att vara rädda. Det är dags att komma tillbaka till verkligheten. ABBA har haft sin storhetstid och bättre än så blir det aldrig igen. ALDRIG! Nu har jag varnat dig och bollen befinner sig härmed i din... ringhörna?

/Rob

Nu, mina damer och herrar har jag sammanställt, enligt min mening, några av årets bästa album som jag tycker att alla faktiskt borde höra i alla fall en gång. Med andra ord - ge dom en chans, för det ligger mycket jobb, kärlek och omtanke bakom dessa album. Jag vill bara klargöra att ordningen som dessa album presenteras i inte har någon som helst betydelse i sammanhanget. Med andra ord är det bara tre bra album som helt omöjligen skulle kunna jämföras med varann. Here We Go!

Först ut skulle jag vilja presentera en äldre herre som varit med sedan det glada 70-talet; Tom Waits. För er som inte har hört Tom's musik innan så finns det faktiskt inte så många ord som kan beskriva hans oberäkneliga musikstil. Det hela vajar från rökigt Jazzbars-piano, till paranoid cirkusmusik, till skön Blues-rock bla bla bla. Det måste höras för att begripas. Vad gäller det senaste släppet 'Bad As Me' så skulle jag vilja påstå att det kanske är en av de senare årens mest lättlyssnade Tom Waits skiva (förutsatt att man är en ovan lyssnare). Har man någorlunda koll i musikvärden och håller ett öga på priser och utmärkelser (och känner till Tom Waits sedan innan) så vet man antagligen också att Tom blev invald till The Rock n Roll Hall Of Fame 2011. Som om inte det vore nog så blev hans utmärkelse (i form av någon slags statyett, pris etc.) överlämnad av självaste Neil Young i egen hög person. Det kanske kan sprida lite av insiktens ljus över denna mannens öerhörda status. 'Bad As Me' alltså, lyssna på den!

Album numero dos (dålig spansk stavning) i detta onödiga och tråkiga inlägget (ja, jag föredrar låga förväntningar) kan vi tacka Atlantas guldgossar i Mastodon för. Efter att ha släppt 'Crack The Skye' så tänkte iaf jag att det faktiskt skulle vara helt fullkomligt, urbota, överjordiskt, omöjligt att göra ett album som skulle kunna vara mer episkt. Jag antar att det fick mig att ge upp hoppet och sänka mina förväntningar till den milda grad att jag faktiskt svettades adrenalin efter att ha hört 'The Hunter' för första gången! Inte nog med att man valt att gå tillbaka till ett lite mer rakt sound, 'The Hunter' klev upp på sin helt egna bergstopp och imponerade rejält. I det stora hela så är 'The Hunter' tyngre än sin föregångare (Crack The Skye) men inte i samma liga som 'Blood Mountain'. Nu bajsar jag albumnamn helt obefogat, sorry. I alla fall; det är sparsamt men samtidigt inte, en blivande klassiker a'la Mastodon! Ska jag vara ärlig så tror jag bara att hårdrocksälskare har något att hämta här, men även om du inte älskar hårdrock så får du gärna ge det ett försök. Mastodon - The Hunter var det alltså.

Alla goda ting är tre tror jag man brukar säga? Eller brukar man säga något annat. hur som helst så tänkte jag börja runda av här och sist ut för detta året får bli Puscifer. Trotts att jag haft enorma förväntningar på detta album så får jag faktiskt erkänna att mina förväntningar uppfylldes, fast på ett sätt jag inte hade väntat mig. Själva soundet har bytt riktning sedan debutskivan (V Is For Vagina. Ja den heter så.), även om man anade denna övergång på EPn (C is for...). De som lyssnar på Puscifer bör veta att Det är TOOL's Maynard James Keenan som styr skutan och skulle den informationen inte fastnat på ditt teflonminne så är en örfil på sin plats. I utbildningssyfte såklart. Maynard må vara länken som binder samman TOOL och Puscifer, men det är också det enda som de båda banden har gemensamt. För stilmässigt finns det inga likheter alls då Puscifer är väldigt elektronisk musik. Till skillnad från TOOL som är Hårdrock. Men det visste du redan, annars får du ännu en lavett. Okej, nu insåg jag att detta stycke plötsligt övergick till en musikskola med rätt att aga, något som inte alls var meningen. Meeeeen i alla fall... Puscifer - Conditions Of My Parole är det bästa åt det elektroniska hållet man kan komma utan att utskrattad och bära en magväska med prideflaggan på. Skämt å sido. Detta är väldigt bra grejer.

Man brukar säga att det är det där lilla extra i vardagen. Ja, vad då? Det är det lilla extra i vardagen som gör allt till skit. Egentligen behöver jag inte tala om detta för dig. Men jag gör det ändå! Det är det där lilla extra, kom ihåg det. Det är alltid lika störigt när personen framför dig i kön på McD beställer en stor fet plusmeny och vill ha en Cola light till, enbart för att man inte blir tjock av light läsk. Eller enbart vad? ÄR DU DUM I HUVUDET! Hur kan en light-läsk möjligen göra det bättre när du har en klibbig hamburgermeny på 18 000 kalorier framför dig? Har du tur kanske lite socker kan ge dig diabetes så du slipper dö av fetma. Shiiiish... Det är alltid lika störigt när man, på morgonen, vaknar och bestämmer sig för att ta en titt på klockan och inser att det bara är en minut kvar till klockan ska ringa! Kom igen! Det är alltid lika störigt när du inser att mjölken du precis hällt i kaffet har samma konsistens som klumpig fil. Behöver jag påpeka att du tog det sista kaffet som var kvar? Det är alltid lika störigt när varenda trafikljus som lyckats korsa din väg tycks ha fastnat på rött. Det är alltid lika störigt när du inser att kylskåpet är tomt, du är vrålhungrig, det spöregnar ute och du har inget fordon som kan ta dig till affären. Det är alltid lika störigt när du kommer hem från den där promenaden till affären som du gjorde i regnet och kan dra slutsatsen att det inte finns något varmvatten i duschen. Det är alltid lika störigt när du står där i köket och inser att du har glömt att sätta igång ugnen för 15 minuter sedan...

Det är alltid lika störigt när alla är mirakulöst otrevliga precis på den dagen du råkar vara på väldigt dåligt humör och det enda du önskar är att bita huvudet av alla. Det är alltid lika störigt när batteriet på din Ipod tar slut efter att du har lyssnat i ungefär 30 sekunder av din 5 timmar långa tågresa. Det är alltid lika störigt när bussen kör förbi precis innan du ska gå över vägen för att ställa dig på hållplatsen. Det är alltid lika störigt att jag börjar varje mening med orden "Det är alltid lika störigt när...". Det är alltid lika härligt att få sådana här saker ur sig! Tack!

PS: Allvarligt talat, köp en riktigt läsk när du är på McDonalds. Du vill väl inte bli kallad för "dum hippie" bakom din rygg va?

/Rob

Du har antagligen hört mig säga det många gånger tidigare. Ibland menar jag det verkligen, när jag säger att jag hatar mobiltelefoner. Men igår fick en av mina bästa vänner mig att förstå att det faktiskt finns något positivt med dessa portabla verktyg. Dessutom vet jag att jag borde skriva mer här på rOBSCENE och med den tanken i bakhuvudet så tänkte jag utannonsera att jag kommer göra en lista på för och nackdelar med mobil telefoni. Förvänta dig ingen mastodontartikel. Lite är bättre än ingenting.

Mitt humör som jag för tillfället besitter (eller besitter det mig?) säger till mig att ta fördelarna först och då tänker jag börja att till viss del citera ett sms jag skrev igår. Anledningen till att mobiltelefoner är positiva, här kommer det: Man kan skicka sms. Smaka på den karamellen. Idag, år 2011, har det blivit en självklarhet att kunna skriva ett sms och få svar direkt. Hade detta varit för 50 år sedan så hade vi fått skicka brev till varandra och då finns endast två tänkbara alternativ för att få detta att fungera - En brevbärare på häst samt Brevduvor. Det hade tagit en hästburen brevbärare flera dagar att skicka ett brev med texten "Jag är fast på stationen i Göteborg, kan du överföra lite pengar till mitt konto?" - Something that a textmessage would handle in a matter of seconds. Nu slipper du koja vid stationen i några dagar och speja efter en häst som letar efter just precis, dig.

Brevduvor. Kan du tänka dig tanken att ha vardagsrummet fullt med duvor? Kan du tänka dig att vada runt i fjädrar och skit som sträcker sig långt upp över knäna? Om du svarar ja på båda dessa frågorna så undrar jag: Skulle du kunna tänka dig att göra det varje dag? Min poäng med det hela är att ingen människa skulle har orken, än mindre tålamodet, att hålla koll på en flock duvor. Speciellt med tanke på att duvor är de äckligaste fåglarna... och dom duschar ju inte direkt. MEN om vi skulle utgå ifrån att du har en ängels tålamod och verkligen älskar de små liven så finns det ännu ett problem. ÄVEN om du skulle vara beredd att vada i en knähög mos av avföring och fjädrar så säger det sig självt att allt i din närhet skulle vara smetigt av denna sörja. Med andra ord skulle du inte kunna skriva ett brev som inte var helt täckt med skit, och hur lättläst skulle ett sådant brev vara? Kan du tänka dig att behöva jaga de odågorna längs med taket i lägenheten så fort du skulle behöva skicka ett brev? Hade jag varit duva hade jag ju inte längtat efter att flyga land och rike när man kan sitta hemma, skita där man sitter och dessutom snacka med sina polare hela tiden... Nej, nu släpper vi detta!

Vad är då nackdelarna med mobiltelefoni? Det må framför allt vara att anträffbar i vilket litet rävgryt som helst! Man går inte säker någonstans. Nu kanske inte alla kan relatera till exakt samma saker som mig. Jag tänkte främst på när man sitter på toa. Det finns få saker i min vardag som ger mig samma sinnesfrid och inre lugn som ett toalettbesök + en tidning. Därför är det ganska självklart att det blir otrevlig stämning när telefonen ringer. Paradiset har fattat eld. Nu vet jag att du sitter där och tänker "Kan han inte bara strunta i att svara?". Jo, det är klart jag kan, men det är inte det som är själva grejen. Grejen är att så fort telefonen har ringt så försvinner lugnet och friden som ett toabesök medför och allt man kan tänka på är - Tänk om det är något viktigt? Undrar vem det var? Vem ringer vid den här tiden? NEEEEJ! Jag väntade ju på ett viktigt samtal... Jag vet att du känner igen dig och jag vet att några utav er kommer påbörja er rituella självförnekelseprocess. Framför allt vet jag att det jag säger är rätt eftersom jag bygger mina argument på ren och skär fakta!

Först tänkte jag stanna här eftersom föregående nackdel väger väldigt tungt. Detta blir en kort en. Mobiltelefoni är dåligt för att folk är anträffbara överallt. Som till exempel i bilen. Hur många liv har inte mobiltelefonerna förstört pga trafikolyckor? Garanterat fler än exploderande bilar har gjort i alla fall. Nu sätter vi punkt.

/Rob

Tänk dig. Du har klickat dig hela vägen hit till rOBSCENE och det enda som står skrivet är onödiga tankar som en gnällig Robin har skrivit. Exakt! Det är precis det du får. Därför vill jag påpeka att om du vill kritisera det jag skriver så har du kommit till fel ställe. Läs någon annans tråkiga skitblogg istället och se hur mycket bättre livet kan vara. Detta var inte ens det jag tänkte skriva om. Jag tänkte egenligen bara flika in en liten parantes angående Wordfeud... Hade wordfeud varit en människa och ringt till mig hade jag svarat i telefonen bara för att lägga på i örat på honom. Det är inte själva spelet i sig utan hur alla väljer att använda det.

Visserligen har jag aldrig förstått tjusningen med att ha en mobil som kan allt utom att fickparkera bilen åt mig. Men jag kan ändå tycka att folk är allt för upptagna med dessa eländiga verktyg. Jag vill verkligen inte att andra människor ska se mig på stan med en slokande ryggrad och armen böjd i 90 grader och tummen slirandes över en yta (som inte ens har knappar nu för tiden). Det jag försöker få sagt är att mobiler har fått för stor plats i gemene mans liv och Wordfeud gör inte situationen bättre. ALLA vill tydligen sitta och fingra på sina sketna telefoner för jämnan numera. Jag har inte konfronterat någon som spelar Wordfeud än (för det är inget samtalsämne jag prioriterar) men jag kan tänka mig att en ursäkt för att man spelar det skulle kunna låta "Det är kul och man får använda hjärnan"... Jepp, så höga förväntningar har jag på Wordfeudarna.

Det roliga med att kritisera folk på detta viset är att det finns ett svar som alltid dyker upp. Jag tror det är ett försök för den angripne att vända tillbaka kritiken på mig själv. Meningen i fråga brukar oftast låta såhär - "Du är bara avundsjuk för att inte du har Wordfeud" eller "Har du provat det någon gång? Inte? Då ska du väl inte säga något"... Därför vill jag krossa myten här och nu. NEJ jag är inte avundsjuk på dig som laddar ur batteri efter batteri på ett mobilspel. Och NEJ... jag har inte provat det. varför skulle det ha någon relevans? Då blir jag ju bara som er. Osocial och mentalt uttömd med tennisarmbåge och svedd tumme. Det vill jag inte bli. I detta fallet är det ju faktiskt bättre att kolla på en film eller något, för då har du något att prata om nästa gång du träffar en människa som inte har sin mobil limmad i handen. Varsågoda att hata mig.

/Rob