Man brukar säga att det är det där lilla extra i vardagen. Ja, vad då? Det är det lilla extra i vardagen som gör allt till skit. Egentligen behöver jag inte tala om detta för dig. Men jag gör det ändå! Det är det där lilla extra, kom ihåg det. Det är alltid lika störigt när personen framför dig i kön på McD beställer en stor fet plusmeny och vill ha en Cola light till, enbart för att man inte blir tjock av light läsk. Eller enbart vad? ÄR DU DUM I HUVUDET! Hur kan en light-läsk möjligen göra det bättre när du har en klibbig hamburgermeny på 18 000 kalorier framför dig? Har du tur kanske lite socker kan ge dig diabetes så du slipper dö av fetma. Shiiiish... Det är alltid lika störigt när man, på morgonen, vaknar och bestämmer sig för att ta en titt på klockan och inser att det bara är en minut kvar till klockan ska ringa! Kom igen! Det är alltid lika störigt när du inser att mjölken du precis hällt i kaffet har samma konsistens som klumpig fil. Behöver jag påpeka att du tog det sista kaffet som var kvar? Det är alltid lika störigt när varenda trafikljus som lyckats korsa din väg tycks ha fastnat på rött. Det är alltid lika störigt när du inser att kylskåpet är tomt, du är vrålhungrig, det spöregnar ute och du har inget fordon som kan ta dig till affären. Det är alltid lika störigt när du kommer hem från den där promenaden till affären som du gjorde i regnet och kan dra slutsatsen att det inte finns något varmvatten i duschen. Det är alltid lika störigt när du står där i köket och inser att du har glömt att sätta igång ugnen för 15 minuter sedan...

Det är alltid lika störigt när alla är mirakulöst otrevliga precis på den dagen du råkar vara på väldigt dåligt humör och det enda du önskar är att bita huvudet av alla. Det är alltid lika störigt när batteriet på din Ipod tar slut efter att du har lyssnat i ungefär 30 sekunder av din 5 timmar långa tågresa. Det är alltid lika störigt när bussen kör förbi precis innan du ska gå över vägen för att ställa dig på hållplatsen. Det är alltid lika störigt att jag börjar varje mening med orden "Det är alltid lika störigt när...". Det är alltid lika härligt att få sådana här saker ur sig! Tack!

PS: Allvarligt talat, köp en riktigt läsk när du är på McDonalds. Du vill väl inte bli kallad för "dum hippie" bakom din rygg va?

/Rob

Du har antagligen hört mig säga det många gånger tidigare. Ibland menar jag det verkligen, när jag säger att jag hatar mobiltelefoner. Men igår fick en av mina bästa vänner mig att förstå att det faktiskt finns något positivt med dessa portabla verktyg. Dessutom vet jag att jag borde skriva mer här på rOBSCENE och med den tanken i bakhuvudet så tänkte jag utannonsera att jag kommer göra en lista på för och nackdelar med mobil telefoni. Förvänta dig ingen mastodontartikel. Lite är bättre än ingenting.

Mitt humör som jag för tillfället besitter (eller besitter det mig?) säger till mig att ta fördelarna först och då tänker jag börja att till viss del citera ett sms jag skrev igår. Anledningen till att mobiltelefoner är positiva, här kommer det: Man kan skicka sms. Smaka på den karamellen. Idag, år 2011, har det blivit en självklarhet att kunna skriva ett sms och få svar direkt. Hade detta varit för 50 år sedan så hade vi fått skicka brev till varandra och då finns endast två tänkbara alternativ för att få detta att fungera - En brevbärare på häst samt Brevduvor. Det hade tagit en hästburen brevbärare flera dagar att skicka ett brev med texten "Jag är fast på stationen i Göteborg, kan du överföra lite pengar till mitt konto?" - Something that a textmessage would handle in a matter of seconds. Nu slipper du koja vid stationen i några dagar och speja efter en häst som letar efter just precis, dig.

Brevduvor. Kan du tänka dig tanken att ha vardagsrummet fullt med duvor? Kan du tänka dig att vada runt i fjädrar och skit som sträcker sig långt upp över knäna? Om du svarar ja på båda dessa frågorna så undrar jag: Skulle du kunna tänka dig att göra det varje dag? Min poäng med det hela är att ingen människa skulle har orken, än mindre tålamodet, att hålla koll på en flock duvor. Speciellt med tanke på att duvor är de äckligaste fåglarna... och dom duschar ju inte direkt. MEN om vi skulle utgå ifrån att du har en ängels tålamod och verkligen älskar de små liven så finns det ännu ett problem. ÄVEN om du skulle vara beredd att vada i en knähög mos av avföring och fjädrar så säger det sig självt att allt i din närhet skulle vara smetigt av denna sörja. Med andra ord skulle du inte kunna skriva ett brev som inte var helt täckt med skit, och hur lättläst skulle ett sådant brev vara? Kan du tänka dig att behöva jaga de odågorna längs med taket i lägenheten så fort du skulle behöva skicka ett brev? Hade jag varit duva hade jag ju inte längtat efter att flyga land och rike när man kan sitta hemma, skita där man sitter och dessutom snacka med sina polare hela tiden... Nej, nu släpper vi detta!

Vad är då nackdelarna med mobiltelefoni? Det må framför allt vara att anträffbar i vilket litet rävgryt som helst! Man går inte säker någonstans. Nu kanske inte alla kan relatera till exakt samma saker som mig. Jag tänkte främst på när man sitter på toa. Det finns få saker i min vardag som ger mig samma sinnesfrid och inre lugn som ett toalettbesök + en tidning. Därför är det ganska självklart att det blir otrevlig stämning när telefonen ringer. Paradiset har fattat eld. Nu vet jag att du sitter där och tänker "Kan han inte bara strunta i att svara?". Jo, det är klart jag kan, men det är inte det som är själva grejen. Grejen är att så fort telefonen har ringt så försvinner lugnet och friden som ett toabesök medför och allt man kan tänka på är - Tänk om det är något viktigt? Undrar vem det var? Vem ringer vid den här tiden? NEEEEJ! Jag väntade ju på ett viktigt samtal... Jag vet att du känner igen dig och jag vet att några utav er kommer påbörja er rituella självförnekelseprocess. Framför allt vet jag att det jag säger är rätt eftersom jag bygger mina argument på ren och skär fakta!

Först tänkte jag stanna här eftersom föregående nackdel väger väldigt tungt. Detta blir en kort en. Mobiltelefoni är dåligt för att folk är anträffbara överallt. Som till exempel i bilen. Hur många liv har inte mobiltelefonerna förstört pga trafikolyckor? Garanterat fler än exploderande bilar har gjort i alla fall. Nu sätter vi punkt.

/Rob

Tänk dig. Du har klickat dig hela vägen hit till rOBSCENE och det enda som står skrivet är onödiga tankar som en gnällig Robin har skrivit. Exakt! Det är precis det du får. Därför vill jag påpeka att om du vill kritisera det jag skriver så har du kommit till fel ställe. Läs någon annans tråkiga skitblogg istället och se hur mycket bättre livet kan vara. Detta var inte ens det jag tänkte skriva om. Jag tänkte egenligen bara flika in en liten parantes angående Wordfeud... Hade wordfeud varit en människa och ringt till mig hade jag svarat i telefonen bara för att lägga på i örat på honom. Det är inte själva spelet i sig utan hur alla väljer att använda det.

Visserligen har jag aldrig förstått tjusningen med att ha en mobil som kan allt utom att fickparkera bilen åt mig. Men jag kan ändå tycka att folk är allt för upptagna med dessa eländiga verktyg. Jag vill verkligen inte att andra människor ska se mig på stan med en slokande ryggrad och armen böjd i 90 grader och tummen slirandes över en yta (som inte ens har knappar nu för tiden). Det jag försöker få sagt är att mobiler har fått för stor plats i gemene mans liv och Wordfeud gör inte situationen bättre. ALLA vill tydligen sitta och fingra på sina sketna telefoner för jämnan numera. Jag har inte konfronterat någon som spelar Wordfeud än (för det är inget samtalsämne jag prioriterar) men jag kan tänka mig att en ursäkt för att man spelar det skulle kunna låta "Det är kul och man får använda hjärnan"... Jepp, så höga förväntningar har jag på Wordfeudarna.

Det roliga med att kritisera folk på detta viset är att det finns ett svar som alltid dyker upp. Jag tror det är ett försök för den angripne att vända tillbaka kritiken på mig själv. Meningen i fråga brukar oftast låta såhär - "Du är bara avundsjuk för att inte du har Wordfeud" eller "Har du provat det någon gång? Inte? Då ska du väl inte säga något"... Därför vill jag krossa myten här och nu. NEJ jag är inte avundsjuk på dig som laddar ur batteri efter batteri på ett mobilspel. Och NEJ... jag har inte provat det. varför skulle det ha någon relevans? Då blir jag ju bara som er. Osocial och mentalt uttömd med tennisarmbåge och svedd tumme. Det vill jag inte bli. I detta fallet är det ju faktiskt bättre att kolla på en film eller något, för då har du något att prata om nästa gång du träffar en människa som inte har sin mobil limmad i handen. Varsågoda att hata mig.

/Rob