March Of The Fire Ants
Jag minns för ett antal år sedan när jag för första gången kom i kontakt med bilddagboken. Jag lovade mig själv att aldrig någonsin skaffa skiten. Men ett par månader senare så satt jag där med ett eget konto och kände en viss avsky över mig själv och mina handlingar, patetiskt. Jag klarar inte ens av att hålla löftena jag ger mig själv? Jag tycker än idag att "Bilddagboken" är det löjligaste jag lyckats åstadkomma här i livet. Min hjärna måste verkligen haft brist på syre när jag fyllde i sidan med mina personuppgifter. Bara namnet Bilddagboken får mig att tänka på den kategori människor som går under titeln Poesi-skrivande-fjortis-töntar. Fast ändå på något sätt har jag lyckats komma över den största delen utav förödmjukelse.
Detta inlägget är emellertid inte byggt på mina blandade känslor till bilddagboken. Utan krutet ska strös över det så kallade Facebook, som jag (tro det eller ej) har lovat mig själv att inte skaffa. Till skillnad för några år sedan när jag bröt mot mina egna principer och gick med i bilddagboksklubben så har jag vuxit och fått mer vishet i ämnet communitys. Därmed kan jag med allra största sannolikhet påstå att jag aldrig kommer skaffa skiten (alltså facebook). Varför? Jo jag ska berätta varför. Därför Facebook är bara samma skit som all annan community som finns på nätet, det är samma stinkande skit fast med annan form. Jag har inga problem med att hålla kontakten med mina vänner, jag varken har eller har haft några problem med att skaffa nya vänner och jag har inga problem med att hålla mig uppdaterad om saker och ting i min omgivning. Så varför bränna dyrbar tid på något uppdiktat nonsens som facebook?
Visst, ni som skaffar facebook har gjort ett val. Men försök inte dra med mig i fallet. Jag är inte villig att sälja min själ för att bli kommersiellt utblottad och fylld av kvalmig propaganda. Att avstå från detta moment av underhållning gör mig kanske inte unik men ibland känns det skönt att gå emot strömmen och bara kunna strunta i det som egentligen inte intresserar mig ett dugg. Jag känner inget behov av att låta mitt liv kretsa runt något virtuellt påhitt.
Jag har en egen vilja och jag har egna åsikter. Detta inlägget är ett argument till varför jag inte behöver FB. Detta gör mig inte bättre än någon annan. Det gör mig inte beroende heller.
/ Rob
Detta inlägget är emellertid inte byggt på mina blandade känslor till bilddagboken. Utan krutet ska strös över det så kallade Facebook, som jag (tro det eller ej) har lovat mig själv att inte skaffa. Till skillnad för några år sedan när jag bröt mot mina egna principer och gick med i bilddagboksklubben så har jag vuxit och fått mer vishet i ämnet communitys. Därmed kan jag med allra största sannolikhet påstå att jag aldrig kommer skaffa skiten (alltså facebook). Varför? Jo jag ska berätta varför. Därför Facebook är bara samma skit som all annan community som finns på nätet, det är samma stinkande skit fast med annan form. Jag har inga problem med att hålla kontakten med mina vänner, jag varken har eller har haft några problem med att skaffa nya vänner och jag har inga problem med att hålla mig uppdaterad om saker och ting i min omgivning. Så varför bränna dyrbar tid på något uppdiktat nonsens som facebook?
Visst, ni som skaffar facebook har gjort ett val. Men försök inte dra med mig i fallet. Jag är inte villig att sälja min själ för att bli kommersiellt utblottad och fylld av kvalmig propaganda. Att avstå från detta moment av underhållning gör mig kanske inte unik men ibland känns det skönt att gå emot strömmen och bara kunna strunta i det som egentligen inte intresserar mig ett dugg. Jag känner inget behov av att låta mitt liv kretsa runt något virtuellt påhitt.
Jag har en egen vilja och jag har egna åsikter. Detta inlägget är ett argument till varför jag inte behöver FB. Detta gör mig inte bättre än någon annan. Det gör mig inte beroende heller.
/ Rob
What do you know...
Metallica har inte varit något riktigt hårdrocks band på 8 år. Men nu, under endast en kväll, ska Metallica återuppstå igen!
Ultimate-Guitar News Metallica
PS: Med all respekt, Rob Trujillo är bra, men han är inte Metallica... inte någonstanns. In Jason we trust!
/ Rob
Ultimate-Guitar News Metallica
PS: Med all respekt, Rob Trujillo är bra, men han är inte Metallica... inte någonstanns. In Jason we trust!
/ Rob
Save your sympathies, I never wanted this
Jag är så trött på alla sympatifiskare som gör allt för att man ska tycka synd om dom. Som om man inte hade nog med sina egna problem? Missförstå mig inte nu, jag skulle göra precis allt för mina vänner, men det kan även gå till överdrift. Speciellt när deras sorger och bekymmer blir ett alldagligt jippo till allmänhetens beskådan som pågår dag ut och dag in.
Visst, man kan lägga ut en bild på bdb med en tillhörande djup ihopknåpad text, men när detta händer fler gånger på en månad än vad du äger fingrar att räkna på, så vore det fel att vänta sig något medlidande. Även om det finns "vänner" som nappar på dina aldrig upphörande rop på hjälp så är dom i själva verket trötta på skiten. Om dina vänner inte ser något resultat på det dom gör för dig så tröttnar dom och irriterar sig istället. Och blir det på det viset är det bara du som kan hjälpa dig själv. Gör något åt ditt liv iställer för att sitta hemma i din källare och tyck synd om dig själv! Det är mitt vänskapliga råd till er som aldrig tycks komma upp ur er egna pöl med skit... Jag tror dina vänner älskar dig utan att du behöver fråga om dom gör det. För indirekt är alla bilder med djupa texter en förfrågan och test för att se vilka du har på din sida. Går det till överdrift kan även dina närmsta livskamrater tröttnar och sluta att ta dig på allvar. Hur skulle du känna då?
Jag undrar även hur vissa människor orkar vara så deppiga hela tiden? Det kanske inte är något man kan välja, men man kan välja att göra någonting åt det? Självklart har jag också varit väldigt deppig flertalet gånger, men jag kom till slut till en punkt där jag tröttnade. Jag ställde frågan till mig själv "Vad håller jag på med?". Plötsligt inser man hur patetisk man är. Men så är det kanske inte för alla?
Sammanfattningsvis: Gör inte dina problem och deppressioner till något för allmänheten att spy på. Prata med dina nära vänner om det istället för att vifta runt med det som om det vore något du vunnit på lotto. Ryck upp dig och kom ut i ljuset!
/ Rob
Visst, man kan lägga ut en bild på bdb med en tillhörande djup ihopknåpad text, men när detta händer fler gånger på en månad än vad du äger fingrar att räkna på, så vore det fel att vänta sig något medlidande. Även om det finns "vänner" som nappar på dina aldrig upphörande rop på hjälp så är dom i själva verket trötta på skiten. Om dina vänner inte ser något resultat på det dom gör för dig så tröttnar dom och irriterar sig istället. Och blir det på det viset är det bara du som kan hjälpa dig själv. Gör något åt ditt liv iställer för att sitta hemma i din källare och tyck synd om dig själv! Det är mitt vänskapliga råd till er som aldrig tycks komma upp ur er egna pöl med skit... Jag tror dina vänner älskar dig utan att du behöver fråga om dom gör det. För indirekt är alla bilder med djupa texter en förfrågan och test för att se vilka du har på din sida. Går det till överdrift kan även dina närmsta livskamrater tröttnar och sluta att ta dig på allvar. Hur skulle du känna då?
Jag undrar även hur vissa människor orkar vara så deppiga hela tiden? Det kanske inte är något man kan välja, men man kan välja att göra någonting åt det? Självklart har jag också varit väldigt deppig flertalet gånger, men jag kom till slut till en punkt där jag tröttnade. Jag ställde frågan till mig själv "Vad håller jag på med?". Plötsligt inser man hur patetisk man är. Men så är det kanske inte för alla?
Sammanfattningsvis: Gör inte dina problem och deppressioner till något för allmänheten att spy på. Prata med dina nära vänner om det istället för att vifta runt med det som om det vore något du vunnit på lotto. Ryck upp dig och kom ut i ljuset!
/ Rob
Denkeew...
Tack för all gästfrihet. Nu har jag återvänt hem ifrån mitt andra hem...
We Are The People!
Jag har ett fantasilöst, men viktigt uttalande att göra. Jag vill tacka alla er som har besökt robscene de senaste 3 dagarna. Härmed har ni satt ett rekord på 17 besökande på 3 dagar! Jag tackar alla er som bidragit med sin tid och gjort detta möjligt! Jag håller även tummarna och hoppas att detta inte blir en engångsföreteelse.
Tack! Thanks! Gracias! Danke! Merci! Grazie!
/ Happy Rob
Tack! Thanks! Gracias! Danke! Merci! Grazie!
/ Happy Rob
Superman Supersucks
Tanken slog mig ännu en gång hur fruktansvärt dålig superhjälte Superman är... Bara namnet osar döfött på flera mils avstånd. Jag menar, han ser fjollig ut, han har pyamas under underkläderna? (kallsingarna utanpå). Sen var det en sak jag aldrig har fattat, När han är Clark Kent har han glasögon för att dölja sin identitet så ingen ska ana att han är superman. MEN! så fort det blir utryckning så åker brillorna av och INGEN tycks känna igen honom, inte ens hans tjej? Antingen så är hela Metropolis befolkning fullkomligt livlösa intelligensmässigt eller så har Clark Kent väldigt utmärkande bågar som fångar all uppmärksamhet... Jag kan fortsätta hela natten...
Batman FTW / Rob
Batman FTW / Rob
Hard Sun
Den varma vinden vidrör varsamt mitt skin och luften jag andas känns ny och frisk. Solen ler åt mig och följer mig i varenda litet steg jag tar. Jag lyssnar på ett soundtrack, kanske det bästa? Med "Into The Wild" i mp3 spelaren förgylls varenda liten minut. Befriad och oberoende går jag genom skogen. Jag vet inte vart jag är på väg, men jag vet att det inte spelar någon roll. För när allt kommer till kritan behöver jag inte bry mig om något, i alla fall nu på en liten stund. Nu är det jag och världen och det känns underbart. Idag är det vår. Idag var jag fri...
Home From The Wild / Rob
Home From The Wild / Rob
It Was Lyndon Baines Johnson...
Då var det dags att sova ännu en gång. Men innan jag sjösätter ekan som tar mig till drömmarnas land så ska jag ta upp en sak. Jag kollade precis på filmen "I Am Sam" (Sean Penn) och... ja... den var riktgt bra. Jag blev arg, ledsen och berörd på ett sätt jag inte brukar bli. I Am Sam fick mig att förstå hur sjuka människor verkligen kan vara genom deras sätt att tänka och bestämma över andra individer. Jag är övertygad om att dom bästa människorna som finns är dom som är som Sam...
Har du inte sett filmen så har du något att sysselsätta dig med i helgen.
"All You Need Is Love"
/Rob
Har du inte sett filmen så har du något att sysselsätta dig med i helgen.
"All You Need Is Love"
/Rob
It's My World You Can't Have It... Sucker
Något jag har tänkt på... Folk gnäller på mig för att jag har shorts på mig mitt i vintern och säger att jag gör det för att få uppmärksamhet eller för att vara speciell. Jag har även fått höra att det är ett beteende jag har tagit av mina 2 bröder Carl-Filip och Victor.
Min fråga är då följande: Vem har bestämt att man bara kan bära shorts på sommaren? Tjejer kan ju ha kjol på vintern så varför kan inte jag få ha shorts på mig utan att alla bajsar ner mig med sina åsikter? Till skillnad från många utav er så har jag nog med intelligens att förstå att jag inte ska bära shorts när jag ska ut på en 200 mils vandring genom Sverige i 25 minusgrader! Jag bär shorts när jag vet att jag till största delen utav dagen kommer befinna mig inomhus, punkt slut.
För att dementera uttalandet om att jag har shorts på vinterhalvåret för att få uppmärksamhet är ju bara totalt skitsnack. Hade jag velat få uppmärksamhet hade jag utan tvekan tagit till andra åtgärder, som till exempel målat hela kroppen i grön kravall färg och hoppat hopprep spritt språngande naken med en gasmask på huvudet. Och ni som tror att Mina bästa vänner har infekterat mitt sinne med att ha bara ben under vinterhalvåret får tro det om ni vill, Jag har ingen kommentar i det löjliga påståendet. C-F och Vic vet att dom har min fulla support och vi bär alla bördor tillsammans.
Ni som tror att jag bryr mig om era åsikter kan bara kyssa mina bleka fjuniga skinkor för jag skiter ett långt stycke i era åsikter...
The Tripod Will Hunt You Even When You're Asleep...
/ Retstickan Rob
Min fråga är då följande: Vem har bestämt att man bara kan bära shorts på sommaren? Tjejer kan ju ha kjol på vintern så varför kan inte jag få ha shorts på mig utan att alla bajsar ner mig med sina åsikter? Till skillnad från många utav er så har jag nog med intelligens att förstå att jag inte ska bära shorts när jag ska ut på en 200 mils vandring genom Sverige i 25 minusgrader! Jag bär shorts när jag vet att jag till största delen utav dagen kommer befinna mig inomhus, punkt slut.
För att dementera uttalandet om att jag har shorts på vinterhalvåret för att få uppmärksamhet är ju bara totalt skitsnack. Hade jag velat få uppmärksamhet hade jag utan tvekan tagit till andra åtgärder, som till exempel målat hela kroppen i grön kravall färg och hoppat hopprep spritt språngande naken med en gasmask på huvudet. Och ni som tror att Mina bästa vänner har infekterat mitt sinne med att ha bara ben under vinterhalvåret får tro det om ni vill, Jag har ingen kommentar i det löjliga påståendet. C-F och Vic vet att dom har min fulla support och vi bär alla bördor tillsammans.
Ni som tror att jag bryr mig om era åsikter kan bara kyssa mina bleka fjuniga skinkor för jag skiter ett långt stycke i era åsikter...
The Tripod Will Hunt You Even When You're Asleep...
/ Retstickan Rob
Records
Senaste omgången av skivor!
In Flames - Reroute To Remain
Dire Straits - Making Movies
Dire straits - Dire Straits
Opeth - Deliverance
Led Zeppelin - Mothership
The Who - Who's Next
Stevie Ray Vaughan - Best Of
/Rob
In Flames - Reroute To Remain
Dire Straits - Making Movies
Dire straits - Dire Straits
Opeth - Deliverance
Led Zeppelin - Mothership
The Who - Who's Next
Stevie Ray Vaughan - Best Of
/Rob
More Blood
En minirenovering är gjord eftersom väntan på den rejäla uppgraderingen lär dröja ett tag till. Tack för att du besöker rOBSCENE!
Stuck In Nowhere...
Jag minns när man var liten och frågade sina kompisar "vad vill du bli när du blir stor?". Man längtade efter att få växa upp, ta körkort, skaffa ett jobb och se hur sina drömmar skulle gå i uppfyllelse… Tänk att få bli vuxen och göra alla vuxengrejer! I ett barns ögon är allt guld och gröna ängar. Det är först om man funderar på saken som man kan måla upp en bild på hur livet kommer se ut.
Du kommer gå ut skolan och skaffa dig ett jobb som du inte tycker om. Efter en tid flyttar du hemifrån och är tvungen att klara dig på egen hand, vilket betyder att du måste behålla ditt skitjobb du har eftersom jobb inte växer på träd. Ditt liv består nu till största delen av arbete och sömn. Eftersom du nu är vuxen måste du bete dig som en vuxen. Du ska alltså uppföra dig anständigt, hålla koll på reklambladen som kommer med posten så du eventuellt kan spara 2 kr när du köper kött eftersom du har dåligt betalt på ditt skitjobb. Du ska vara ekonomisk, hålla dig borta ifrån tecknade program på TV (så länge du inte har barn).
Tänk dig själv hur det var när du var liten. Du hade det skönt i skolan och hade en massa lov. Du var oberoende av pengar. Somrarna var varma och vintrarna var kalla. Du kunde vara ute och leka i skogen hela dagarna eller sitta inne och spela om det regnade. Och det var alltid roligt att leka! Du var allrid glad, varenda dag. Du hade inga bekymmer alls och allt var helt perfekt.
Resultat: Ditt liv är grundat på drömmar och du har formats till en människa du egentligen aldrig ville bli…
Jag vill aldrig växa upp… och om jag blir tvungen gör jag det på mitt eget sätt
/Rob
D.O.A
Med ett leende och omtänksamhet sprids värmen och kärleken i din närhet. Med gnistan i ögat befinner du dig i ett lyckoregn. Denna fasad döljer ett mörkt och outforskat innandömme som när som helst skulle kunna förvandla lyckoregnet till en hagelstorm. Den befinner sig där inne, inte så djupt begravd som man kan tro. När du faller så kommer jag stå där, känslokall med ett brett leende, och skratta åt dig och det ända du kommer se utav min hjälpande hand är långfingret. Jag väntar på den dagen. Din falska lycka ska ta slut. Dö din hycklare… Dö…
This is what i become…
